Det är människor det handlar om

Rubriken är densamma som professorn Jerzy Einhorn  hade i sin bok om sjukvården i Sverige. Den passar utmärkt på det sammanhang som färgat min vardag under den gångna veckan. Min mor avled stilla efter några års tillvaro på särskilda boendet Forellen i Gävle. Hon trivdes aldrig där utan ville ju längre demensen påverkade henne, därifrån. Hon ville bo hemma. Hon och vi hade inget val. Det särskilda boendet var för hennes eget bästa. Hon var allt för vårdkrävande. Personalen var den bästa tänkbara och det visade sig mycket tydligt i slutskedet. Flera ur personalen grät öppet när den eller de sista dagarna och timmarna blev tydliga. Flera berättade hur de ofta fick klagomål av besvikna boende men hur Märta genom sitt sätt att berömma och uppskatta inte sällan med kärleksbetygelser ” gjorde deras dag” som någon uttryckte det. Omvårdnaden var också den bästa och om möjligt ännu bättre på slutet.

Det parti som är mitt har en hög bekännelse att vilja de äldres bästa. Ändå kommer vi ständigt till korta. Värdighetsgaranti och valfrihet får aldrig bli det bästas fiende. Om äldreboendet drivs av en stiftelse, företagare eller kommun spelar väldigt liten roll. Fundamentalism i alla dess riktningar är lika farlig för människan oavsett om den är vänster eller högerinriktad.

Det är ju människor det handlar om.