Nu finns anledning att vara bekymrad

Mina farhågor har besannats. Liberalerna och Centern har lämnat uppgörelsen om misstroendeförklaring. M, KD och SD står i dagsläget kvar vid kravet. Hur stor skada detta gör för Alliansen är svårt att veta, men det finns skäl att vara bekymrad. Att det kan skada KD bekymrar mig mest. Att backa från kravet hade idag varit rätt.

Den 28 juli när Transportstyrelsen avslöjats gjorde jag en betraktelse i tre delar. Den tredje punkten var oppositionens agerande. Redan då var jag rädd att agerandet skulle utmynna i precis det som nu hänt. Alliansen blir en stor förlorare då oenigheten och den otakt som råder avslöjats. Måhända finns starka argument för ett fällande men likväl motsägs detta nu av två partier som förflyttat sig till att fria i stället för fälla. Detta borde man kunnat försvara tillsammans. Det hade varit stort och berömvärt. Det parti jag valt att tillhöra har ett stort krav på sig när det gäller att hellre fria än fälla när det utrymmet finns.

Sår här siade jag den 28/7: Nog måste man fundera på det kaos som uppstått i vårt land med anledning av haveriet med transportstyrelsen. Jag har på lagom avstånd följt det hela och förvånats över den eskalerande utvecklingen. När mörkklädda reportrar inväntade statsministerns presskonferens igår så var stämningen uppskruvad till den mest ödesmättade.

Jag delar upp den tragiska hanteringen i tre delar.

1. Transportstyrelsens olagliga hantering.

2. Regeringsföreträdarnas hantering.

3. Oppositionens hantering.

Den första punkten avslöjar både olaglig hantering och utdragen påföljdsprocess från inblandade. KU kommer förhoppningsvis ge mer utförligt svar på om det funnits underlåtenhet att agera eller brist på information för att kunna agera. Just nu spekuleras med det som framkommit hittills och tyvärr så framstår mycket som osannolikt och därför lämnas fältet ganska fritt för just spekulation. Den andra punkten har redan krävt två ministrars avgång och det med rätta. Detta borde förstås statsministern ha tagit eget initiativ till tidigare med tanke på deras brister på agerande. Statsministerns osynlighet i början av nyheten om haveriet förvärrade skadan väsentligt. Från hanterbart haveri till kaos i riket! Den tredje punkten är enligt min sommarbetraktelse trist men nödvändig. Det är oppositionens skyldighet att agera när det fattas kort på bordet och initiativkraften från statsministern brister. Men det är trist att medias rapportering genast handlar om politiskt taktiserande och politiska vinster. Om det ligger något i det synsättet så har den tragiska händelsen avslöjat fler brister än bara statsministerns och ett par statsråds brister. Då har politiken tagit många steg bakåt och landet förlorat mer än det transportstyrelsen kan lastas för.