Gud i skolan

Det första seminariet i Almedalen i år för min del blev ”Gud i skolan” arrangerat av tidningen Dagen. Debattörerna var bl.a Kristna Friskolerådets Lars Brandström och Humanisternas Daniel Ferm och Johan Ingerö från Timbro. Därtill ett par politiker mot konfessionella skolor.

Debatten var förutsägbar och hettade egentligen aldrig till. De som var emot försvarade sin inställning oavsett övertygande argument från verklighetens företrädare.

Att endast en bråkdel av landets alla skolor är konfessionella skolor och har bra studieresultat men ändå ges denna negativa uppmärksamhet är mer än förvånande. I mina tankar fastnade ordspråket ”sila mygg och svälja kameler” kopplat till en fobisk verklighetsfrånvänd iver att göra gott. Det trista är den makt den uppfattningen har!

Om skolan ska vara en central del av samhället kan den inte låtsas att de filosofiska och trosfrågorna går att utrota från skoldagen. ”Ensidig påverkan” upprepade humanisternas företrädare som faran med en konfessionell inriktning. Jag menar att barn och ungdomar inte alls lever sitt liv i skolan eller utanför utan mångsidig påverkan. Skolan kan heller aldrig sträva efter att bli en fredad zon från viss påverkan-då har den placerat sig utanför samhället. Ett samhälle som idag är grundat på levnadsregler och förhållningssätt inspirerat av religiösa ideal.Inget att skämmas för!