Hissad vimpel och tänd stjärna

Efter onsdagens budgetdebatt i kommunfullmäktige skingrade jag tankarna med att fly landet några dagar. Det blev till Gotland!

Väl där hissade jag vimpeln i flaggstången som brukligt och signalerade därmed att vi var på plats. Vimplar förbrukas på grund av solen och starka vindar. I år köpte vi en vimpel med ett kors. Fördelen är att man slipper fundera på om den gula eller blå halvan ska vara uppåt. En annan poäng är förstås korset. Känns mäktigare på något sätt.

I fönstret blev det en jättestjärna.
Ska det va så ska det va… Timern reglerar ledlampan så att huset strålar liv i huset även när det är tomt.

I somras när jag kom till huset möttes jag av en fruktansvärd lukt. Jag hade ett par månader tidigare dragit ut en elkontakt som gav ström också till frysen. i frysen låg tre fina havsöringar som efter det att de tinat började ruttna och rinna ut på golvet och ner under golvet. Stanken var olidlig. Golvet fick bytas och mycket mycket annat.

Nu var nytt golv inlagt av Sudergolv och fackmannamässigt gjort. Därmed blev skillnaden mellan mina inläggningar tydliggjord. Hädanefter blir jag entledigad från golvinläggning. Dock får jag ytterligare en tid spika lister.

I huvudet snurrade förstås fullmäktigedebatten de första dagarna. Framförallt debatten med Sverigedemokraterna. Deras bristande människosyn hade bakats in i meningar och fraser som lät hyggliga. När jag granskade dem med markeringspennan trädde hemska ord och meningar fram. Eftertanken blev då – hur kan man inte höra vad som sägs? Ett trevligt yttre hos talaren parat med inlindade stycken av blandade missnöjen tycks vara orsaken.

Detta gör mig orolig. Vad är det som händer i vår kommun? Är det en liten kopia av vad som händer i stora världen? Och hur kan så många låta bli att se vart det bär hän?

Jag må betraktas som naiv men jag har lärt mig att fred och frihet är svårvunnet och värt att alltid hävda. I en orolig tid så blir det lätt att förstärka motsättningar, små som stora, och peka på orättvisor och missnöjen. Det är alltid någon som känner igen sig och hör det som passar. Trist att det blivit så politiskt lönsamt.

Att ha den judisk-kristna etiken som grund för sin politik förpliktigar även när det blåser snålt. Och det har det börjat göra nu!