• Långklänning och frack inget mål

    Första gången Kristdemokraternas partiledare kom in i riksdagen 1985 var det en stolt rörelse. Det gjordes en bok och film om Alf Svensson och hans plats i riksdagen. Bänk 144. Boken spreds i massupplaga.

    Samma stolthet fanns första gången kristdemokrater figurerade vid Nobelfest eller Kungliga festligheter iförda långklänning och/eller frack. Det var och är en bekräftelse på att det vi Kristdemokrater kämpar för är aktat och uppskattat i samhället. Men det är inte mer än så!

    Stoltheten över Kristdemokraternas kamp har kostat. Alla människors lika värde har förtydligats i vårt ställningstagande ”unika värde”. Dessa båda värden har en grundförmåga att kunna mötas och åstadkomma kreativ samhällsförändring när viljan finns. Idag finns ett parti som utmärker sig i Sverige och inte står upp för samma sak. Ett parti som drivs av tanken att utestänga och utesluta enskilda mänskliga varelser och samtidigt innesluta och förena de som accepteras. Ett vi och dom!

    Det här är så långt ifrån den människosyn som jag kan komma och som gör mig till kristdemokrat.

    Många kloka kristdemokrater driver frågor engagerat och uppskattat i olika parlament i en riktning som helt och fullt är kristdemokratiskt väl förankrade både nu och tidigare. Det är vad som förenar oss. Men det finns alltid en lockelse, dagligen, att gena. Att ta den enklaste vägen. Det ställs vi inför de flesta av oss.

    Jag menar att lockelsen till regerande inte får åstadkommas på bekostnad av våra mål och vunna trovärdighet.

    Att få igenom vår politik kan åstadkommas på fler än ett sätt. I dagens debatt tycks det bara finnas en enda väg till inflytande. Det är fel! Dessutom på bekostnad av vår trovärdighet och våra ideal.

    KD har inget skäl att bidra till att SD överhuvudtaget blir ”rumsrent” och ges ökad makt. Den kampen är deras.

    Det finns ett problem med den vänsterdominans som regeringen gjort sig beroende av i och med att V fått en vågmästarroll utan att behöva ta ansvar. Deras väljarstöd har också med det sättet att ha inflytande också ökat, väl värt en notering. Att bryta vänsterinriktningen måste därför vara ett av våra mål. Det enda sättet, även om det rent teoretiskt är det bästa, är i dagsläget inte det mest realistiska, men det finns fler än ett sätt.

    Att fälla sittande regering och bilda en Alliansregering i minoritet skapar varken stabilitet eller trygghet och det begränsar makten. SD avgör frågorna och ges ökat inflytande!

    Det finns något märkligt i det som nu sker som har starka inslag av otålighet och blocklåsningar och där viljan att göra på annat sätt inte finns med.

    För Kristdemokraternas trovärdighet och fortsatta existensberättigande är det mer än viktigt att ta sig ur det hörn man hamnat i och skaffa sig flera vägar framåt.

    Att vara först ut med en fråga är inte alltid bäst om innehållet i utspelet inte är tillräckligt bra. Så uppfattar jag att frågan om att fälla regeringen hanterats. Det går att korrigera om viljan finns!