Så ska det låta…

Inför gårdagens TV-program ”Så ska det låta” hade nog varenda aktiv kristdemokrat bänkat sig framför apparaten. Partiledaren skulle sjunga och dansa efter Kalles pipa. Känslan av panikartat publikfrieri var överhängande och blandat med rädslan att detta kommer inte att sluta väl. Vi är ju ett seriöst parti med tunga frågor om familj, åldrande och trygghet som profilfrågor. Till detta kommer portalfrågan om värdegrund, den kristna etiken.

Första låten gick halvbra men ingav ändå en bra känsla. Rösten var litet darrig. Men- detta kan nog gå bra! Resten av programmet var överraskande bra och KDs partiledare gjorde ett framträdande som knappast hade kunnat överträffas. Sången satt som en smäck och rörelserna och rappandet likaså. Nästintill proffsigt!

Efter programmet undrade jag-hur tas detta emot? I morse på väg till starten av demokratidagarna med nioendeklassare hördes i radion diskuteras Ebbas lyckade framträdande blandat med frågan -Hur vill vi se de andra partiledarna släppa på den formella masken?

Mitt intryck är att Ebba Busch-Thor gjorde något innovativt och som satte dagens samtalsämne och snackis före Trump eller annat elände, ett tag. Det kan inte vara fel!

När jag presenterades för eleverna så var det att min partiledare uppträtt i Så ska det låta! Även om eleverna var svårflirtade så tror jag inte det var en nackdel. Det jag fortsatt undrar över är om framträdandet kommer påverka inflytandet för KD i svensk politik.

Där måste jag medge att man alltid blir överraskad! Såväl Leijonborgseffekten som Annieeffekten eller varför inte Alfeffekten var alla lika överraskande när de inträffade.

Saxofonen som inte alltid klingade rent gav nog ändå en och annan röst!