• Tidningen med många liv!

    I veckan kom sista numret av tidningen Poletik ut. Poletik var ett sista försök att lösa ett gammalt problem som Kristdemokraterna levt med ända sedan partiet startades. Den berg och dalbana som varit har beskrivits väl i det sista numret av Poletik dock utan att närmare analysera vad som varit orsaken till de ständigt återkommande problemen och nu nedläggning en andra gång för ägarna. Visst hade det varit bra med en analys av någon med ett utifrånperspektiv. Men det är kanske mer kuriosa när nedläggningsbeslutet väl är fattat.

    Under åren har namnet ändrats flera gånger, formatet och layouten likaså. Väl uppskattat varje gång dock utan någon positiv effekt på upplaga och ekonomi. Förändringen till Poletik i september 2014 är nog ändå den mest framgångsrika när det gäller ett redaktionellt lyft. Problemet är att de ekonomiska musklerna och marknadsanalyserna inte gavs samma fokus.

    Marknaden som ska bära upplagan har sjunkit kraftigt genom åren. Partiets medlemsantal är inte längre detsamma som förr även om det registrerade antalet är högt. Mindre än hälften är aktivt betalande medlemmar och då blir det en helt annan marknad att lansera tidningen till. Den andel av medlemmarna som har tidningen är inte långt ifrån densamma som i tidningens ungdom.

    Ekonomin är ett stort problem för tidningen idag såväl som tidigare. Under ett tjugotal år stöttade partiet med ovillkorade ägartillskott vilket gav bra möjligheter att få stabilitet även när upplagan minskade. När ägarna tog bort det årliga tillskottet blev också ekonomin ett sluttande plan som nu inneburit att det egna kapitalet på bara något år har förbrukats och tidningen tvingats läggas ner.

    Den redaktionella policyn är densamma som tidigare och väl förankrad hos ägarna och inom ramen för den har olika skickliga journalister och chefredaktörer tagit fram en tidning varje vecka.

    Ett kitt för rörelsen. Kittets funktion är som bekant att hålla samman fönster och ram samt behålla värmen. Med den symboliken blir beslutet om nedläggning inte muntert.

    Jag har tillsammans med många kollegor tillbringat en stor del av mitt yrkesverksamma liv för tidningen i stort sett tillsammans med alla chefredaktörer och alla journalister och administratörer och säljare av både annonser och prenumerationer. Många glada minnen finns starkt bevarade. Min roll började som marknadschef sedan verkställande direktör och de sista fyra åren som publisher med ansvar också för det redaktionella innehållet. Ett spännande uppdrag som jag inte vill ha ogjort.

    En minnesbild är den utredning som gjordes i början av nittiotalet av dåvarande informationschefen PG Lundberg. En av hans slutsatser var att tidningen bland de ledande i partiet behövde starkare ambassadörer?!

    Jag vill höja ett lov till de som burit tidningen ända fram till nedläggningen. Då menar jag chefredaktören Marcus Jonsson och de medarbetare han haft. Ett strongt arbete med att få fram en tidning i toppklass varje vecka. Att förutsättningarna för att lyckas varit dömda på förhand att inte kunna uppfyllas gör den insatsen mer lovvärd.

    Nu är tidningens olika liv till ända och det är stor sorg för oss som tror att rörelsen behöver den mer än någonsin!