Nu ska jag vara lite personlig om ett problem som finns på allas läppar nuförtiden. Den ökande otryggheten.

Jag har fem söner. Ålder 22-39 år. Någon är polis, någon är ordningsvakt/ skyddsvakt, någon jobbar på rikspolisstyrelsen, någon jobbar på verkstad och någon studerar till ingenjör och jobbar extra. Alla har bra ämnen till samtal varje gång vi träffas. Tonen kan vara hög och åsikterna inte sällan alla mot en där jag är den sistnämnde. Därmed inte sagt att jag har fel!

Idag fick jag ta del av en berättelse från den ena. Igår när han jobbade i en grannkommun kallade hans chef in honom. Tillsammans med två väktare och fyra personal iakttog de på bildskärmar hur två tjuvar försåg sig med dyr utrustning från hyllorna, värde minst 40 tkr. De greps och polis tillkallades.

Sex poliser anlände i tre bilar och tog deras personnummer och berättelser samt vittnesuppgifter. Sedan släppte man männen som var starkt påverkade av annat än alkohol och upprörda, utanför butikens entré.

Visst är det märkligt!

Följande brottsrubriceringar borde ett par av dem kunna leda till bortförande, tycker jag:

• Brott mot knivlagen
• Försök till grov misshandel
• stöld ( ej grov < 90 tkr)
• misstänkt våld mot tjänsteman
• Narkotikapåverkade

Medtag/ hämtning till förhör på annan plats/ område hade varit en smart men obekvämare utväg som hade gillats av allmänheten. Folkligt stöd är inte så dumt! (det motsatta är värst)

Nästa gång det händer är jag varken säker på att brottslingarna blir släppta utanför entrén (det finns ju andra poliser med andra bedömningar om när insatsen anses slutförd) ej heller säker på att personal och vakter ingriper lika resolut. För minnets starkaste inslag har jag förstått är inte brottningen och fasttagandet utan det svek man upplevde från ordningsmakten.

Om kedjan av orsak går att finna ovanför yttre befäls och enskild polismans beslut så är det i så fall deras erfarenhet av åklagares allt för generösa frisläppande. Och är det högre än så är det lagstiftarens alltför vaga straffskala vaga koppling till verkligheten. Och då är ju allt regeringens fel, nu sittande eller tidigare eller Europakonventionen. Hur som helst är det nånannanismen även denna gång i konflikt med sunt förnuft.