Tryggheten

Mest trygg upplever sig den unga mannen på Medborgarplatsen eller Stureplan trots att just han är den mest utsatta av oss alla framförallt en helgkväll.

Otryggast upplever sig inte sällan den äldre som enligt all statistik är minst utsatt.

Motsägelsefullt men sant!

När vi arbetar med trygghetsarbetet så är det både det upplevda och det verkliga som är utmaningen.

I Bro pågår sedan en tid oprovocerat våld som de flesta inte ser,hör eller drabbas av. Jo i media får vi det berättat. Visst är det medias uppgift att berätta vad som händer men proportionerna blir enorma. Vi får en känsla av att vårt samhälle brister och kastar vårt hopp om lösning på den som mest högröstat kan beskriva hemskheterna och peka finger på bristerna.

Polisen gör ett otacksamt arbete när gäng av ligister har bestämt sig för att bli kriminella och skapa otrygghet. Bilbränder, rån, vandalisering och misshandel blir vardagshändelser. Öppen knarkhandel likaså.

Jag menar att  det som nu sker i Bro, Norrköping, Tensta, Malmö eller någon annan stans, i stort sett var som helst, både har inslag av förlorade individer som fastnat i sin roll och andra individer som vill därifrån. Det är dessa som vill därifrån som måste räddas därifrån.

Min uppfattning är att det arbetet har sin förebild i det som flera ideella krafter, utan egen vinning, har bidragit med sedan årtionden. Min uppfattning är också att det arbetet aldrig får stanna. Utan dessa ideella krafter saknas en avgörande kraft för att rädda de som vill därifrån.

Just nu pågår en kamp i Bro vem som äger ”gatan” på natten. Den kampen kanske inte kan vinnas över en natt, men den måste vinnas!