Valfrihet är färskvara

I början på nittiotalet förändrades mycket i Sverige. Valfrihet ersatte förmynderi. Bland annat infördes friskolereformen.

Idag kan det tyckas självklart att kunna välja skola eller förskola eller hemtjänstutförare. Men rätt som det är dyker det upp ifrågandesättanden av den generella och fördomsfulla arten. Alla dras över en kam på samma sätt som åtminstone ett parti gör titt som tätt när det gäller invandringen. När man gör så är det lätt att få många med sig utan att träffa rätt med den kritik som det egentligen handlar om.

Jag menar att valfriheten är en en färskvara som aldrig kan tas för given.

Under förra valrörelsen ägnade sig Expressens reporter Anna Bäsén åt att ge stort utrymme och uppmärksamhet av de brister som hon upptäckt hos ett par olika huvudmän för äldreboende. Det blev en måttstock på hur bristfällig äldreomsorgen är i Sverige trots att OECD sagt att den är bäst.  Inte heller klarar sig de privata utförarna från kritik som blir en sanning endast för de privata huvudmännen trots att samma brister finns på offentligt drivna verksamheter. Uppföljningsansvar och kvalitetsuppföljning är den stora bristen oavsett huvudman.

Detta gäller inte bara äldreboenden utan lika mycket fristående skolor och förskolor. Uppföljningsansvar och kvalitetsuppföljning är de viktigaste instrumenten för att få en bra och likvärdig skola, inte att begränsa friheten att kunna välja. Basta!