• Vi hör ihop!

    För första gången hölls ett större nätverksmöte i KSL:s regi på Munchenbryggeriet i Stockholm i går. Vi växer ihop var huvudtemat. Ordförande Mats Gerdau och KSLdirektören Madeleine Sjöstrand välkomnade och utmanade oss att tänka både och. Allt som gör Stockholm unikt. Både img-0206
    storstad och landsbygd.

    Per Schlingman gav oss ett omvärldsperspektiv om det moderna samhällsbygget mimg-4186ed extra allt där storstaden är navet. Den moderna storstadsbon behöver inte välja utan erbjuds allt. Han siade om flygets betydelse för framtida storstadsutveckling som åtminstone fick mig att fundera om inte just det är något som inte uppfyllts hittills av alla de mål som nu gällande Rufs-plan tidigare pekade ut som utvecklingsområde tillsammans med övriga ”Stockholmskärnor”. Barkarby har t.ex. utvecklats så men inte Arlanda.

    Flera mindre seminariegrupper samtalade om hur man löser olika typer av frågor som är viktiga i saimg-0212mhällsbygget. Jag valde trygghetsfrågorna. Polischefen för Stockholm svarade på deras utmaningar och Vallentuna beskrev sitt arbete.Det gjorde också Botkyrka. Min reflektion blev att det som är trygghetsarbetets utmaningar i Vallentuna inte liknar vårt arbete i Upplands-Bro. Det gör inte heller Botkyrka även om vi åtminstone har i olika format men ändock båda miljonprogramsområden som bär på sin egen problematik.

    Det andra seminariet blev den stora behållningen från dagen. Lidingö och Järfälla beskrev båda sitt arbete med flyktingarbetet. Strålande beskrivet och många inspirerande tips att ta med sig. Vår tids största utmaning är flyktingarbetet i alla dess former. Jag menar att ingen idag aktiv politiker har varit med om något liknande.

    ”Det är inte fritt valt arbete” att ta emot flyktingar. Det är beslutat av regeringen som knappast heller kan bortse från behovet av mottagande även om det finns andra länder som gör det. Resultatet blir att vårt ansvar måste tas här och nu! Det parti som ställer sig utanför lever i en förnekelse som på kort sikt kan ge röster men på längre sikt gör det partiet överflödigt.

    Ansvaret är delat! Inte bara i politiken och mellan det offentliga systemet. Det utmanar svenska hushåll att våga säga ja till grannar som ser annorlunda ut och inte talar svenska och är uppfostrade med andra värderingar. De flyr för sina liv oavsett om alla är ”goda”.Det är nu vi blir utmanade att styras av vår människosyn och våga säga ja till det okända och inte nej till det av rädsla. Samma utmaning delar vi med alla kommuner i Stockholms regionen och resten av landet. Det vi kan bestämma är att vi ska bli bäst på mottagande. Inte flest!

    På måndag har vi bjudit in till ett informationsmöte på gymnasiet. Vi ska berätta varför vi sätter upp en paviljong i villaområdet på Violinvägen i Kungsängen och en paviljong vid Lindhagaberg i Bro med vardera tjugo enrummare. Hur har vi kommit fram till att det är bästa lösningen? Efter moget övervägande är det vårt gemensamma beslut i ledningen för kommunen. Det kritiseras och ifrågasätts på sociala medier med protestuppmaningar från ledande kommunpolitiker som väljer att ”rädda sitt eget skinn” och bygga sitt parti starkt på motsättning och rädsla.

    Jag tar gärna med mig lösningarna från Lidingös exempel och Järfälla där man skapat mötesplatser i stället för motsättningar. Jag tror faktiskt att Upplands-Bro kan bli ett bra exempel på mottagande som andra refererar till. Så ser jag på våra beslut hittills!