Kulturdialog på gång

I våras genomförde vi ett större kulturting i Göteborg där kulturpolitik i Västra Götalandsregionen var i fokus. Det var ett gediget program och många medverkade. Nu följder vi upp den dagen genom att åka runt i regionen och fortsätta samtalen. Vi genomför fyra delregionala träffar, en inom vardera kommunalförbundsområde. Den första var i Skövde och omfattade kommunerna i Skaraborg. Intresset var stort och 11 av 15 kommuner var representerade. Dessutom var flera personer som är engagerade i kommunalförbundets arbete med. En viktig del av träffarna var att ge en fördjupad presentation av kulturnämnden som jag tillsammans med Lars Nordström och Lotta Karlsson ansvarade för. En viktig tanke med träffarna är också att presentera våra kulturförvaltningar. Perallan Orrbeck som är ordförande för Västarvet beskrev vad Natur- och Kulturarvsförvaltningen är och kan bidra med. Roland Karlsson fortsatte och beskrev främjarorganisationen Kultur i Väst. Den statliga modellen Kultursamverkan bygger på att kommuner och regionen ska samverka på många olika sätt och dialog är ett av sätten. Gemensamt har vi en kulturplan som fastställer de inriktningsinsatser som vi kommit överens om att samverka kring. De fyra dialogdagarna är upplagda så att varje kommunalförbundsområde har förberett frågor som de vill ta upp med oss. Kulturnämnden finansierar en processledare för kultur inom varje kommunalförbundsområde och dessa har förberett dagarna med konkreta frågeställningar. Vid träffen i Skaraborg kom det fram många intressants idéer som vi nu tar med oss. Senare under dagen övergår den politiska överläggningen till en dialog med civilsamhällets aktörer. Det blev en rik representation som kom för att samtala med oss. Där fanns representanter från bl a hemslöjden, idrotten, filmföreningar, musikutövare, scouter, bildkonstnärer och kyrkan.

Att mötas på detta sätt och samtala är ett led i vår utveckling av att verka tillsammans och jag försöker vid alla tillfällen att påminna om armkroksprincipen. Med det menar jag att vi arbetar bättre tillsammans än var och en för sig.

Det blev en givande dag då vi möttes i Skövde Kulturhus och nästa dialog blir i Boråsregionen.


Det vi lovar ska vi hålla

Kristdemokraterna har haft sitt riksting i Uppsala. Mängder av frågor diskuterades och en valpolitik mejslades fram. I fokus står vård, omsorg och trygghet. Sverige är ett av världens rikaste länder om man ser till hur de enskilda har det. Materiell välfärd och ett socialförsäkringssystem som gör att alla ska kunna ha det bra. Men någonting har gått fel. Många upplever att det råder ett välfärdssvek. Den dagen man räknar med att samhället ska finnas där och ta ansvar så visar det sig att den fina fasaden krackelarar. Man räknade med en god vård, men hamnade i kö, man förväntade sig att kunna flytta in på ålderns höst till ett anpassat boende, men istället fick man mängder av olika personer som kom till den egna lägenheten och genomförde omsorgen där. Vi säger ofta att våra barn är det viktigaste vi har, men en utslagning sker redan i skolan. Detta duger inte. Sverige måste ändra kurs. Den materiella rikedomen gör att väldigt många barn har det gott materiellt men är oroade i sin själv. Vi kan konstatera att nästan en tredjedel av besöken på vårdcentralerna handlar om psykisk ohälsa. Särskilt oroande är det att många unga, och ofta tjejer, lever i ständig oro. Kursändring krävs!

Kristdemokraterna presenterar ett stort paket som ska ändra kursen. Vi kallar det för Välfärdslöftet. Vi vill ge ett framtidshopp för Sveriges unga. Vi kommer inte att lova guld och gröna skogar, men det vi lovar ska vi verkligen sträva efter att genomföra.

Ingen ska behöva vara orolig för att bli gammal i Sverige. Man ska kunna möta ålderdomen med en fast tillförsikt att stöd kommer att finnas då man behöver det. Men vi vill börja redan i de unga åren med framtidshopp. Alla barn ska få stöd för att nå den potential som de har förmåga att nå. Alla kan inte vara bäst, men man ska kunna nå de förutsättningar som man själv har. Vi saknar detta idag.

Rikstinget var inspirerande och samlande för partiet. Nu ser vi fram emot en kommande valrörelse där vi ska vara mycket aktiva.

 


Vi förbereder för val

I september 2018 är det val. De flesta väljare brukar känna av detta alldeles i närheten av valdagen. För oss som är verksamma inom de politiska partierna så är det full fart med valberedelserna. Nu ska våra valprogram skrivas, annonser bokas, strategier tas fram och mängder av planeringar inför valet. En av de stora frågorna just i dagarna är hur de olika valsedlarna ska se ut. Det är ett arbete som ser lite olika ut i partierna men för oss Kristdemokrater är det snart dags att fastställa listorna till riksdagen och regionen. Jag har meddelat mina partikamrater att jag gärna är med ännu en gång i regionen. Jag har uttryckt att jag satsar i så fall på en topposition, nämligen att bli regionråd. Men jag har också ett stöd för att kandidera till riksdagen. Vi får se vad partiets medlemmar anser. Den 25 nov ska våra listor fastställas.

Jag har varit med i rätt många valkampanjer. Det är spännande tider särskilt med tanke på att intresset för politiken ökar under en valrörelse. Väljarna vill ställa frågor och försöka att finna det parti som bäst motsvarar deras framtida förväntningar. Så här mitt under en mandatperiod är vi tyvärr inte så efterfrågade som politiker. Jag är gärna ute och möter olika grupper. I mitt uppdrag som kulturnämndens ordförande i Västra Götalandsregionen har jag den stora förmånen att regelbundet ”stå på scen” och möta en publik. Under ett år möter jag många personer och då det gäller kulturpolitik har jag stora möjligheter att förmedla vad jag menar är de viktiga frågorna. Men som regionpolitiker är de stora frågorna inom hälso- och sjukvård. Här pågår det stora förändringar och det känns väldigt angeläget att förankra detta bland invånarna. Vi deltar mycket gärna i olika sammanhang där vi kan beskriva vad vi vill med den framtida hälso- och sjukvården. Som kristdemokrat framstår begreppet #välfärdslöftet som något angeläget. Att man kan måla upp problem inom vård och omsorg har inte gått någon förbi, men väljarna vill ha lösningar på problemen. Det är därför som vi kristdemokrater nu tar oss an hälso- och sjukvårdsfrågorna med ny kraft. Fler händer i vården, fler vårdplatser, mindre köer, ökad tillgänglighet är konkreta områden som vi arbetar med.

Bilden ovan är från en planeringskväll då kristdemokratiska politiker var samlade i Göteborg. Peter Kullgren, som arbetar centralt i partiet med bl a valplanering, inspirerade och gav konkreta tips och idéer inför framtagandet av valprogram. Vi har många duktiga förmågor inom partiet, vi vässar vår politik, tar fram ett antal affisch-frågor och försöker att förbereda oss så väl vi kan. Snart tar vi oss an valrörelsen. Vårt mål är att kristdemokraternas inflytande ska öka i riksdagen, regionen och i våra kommuner. Därför ber vi väljarna om stöd!


När konsten berör

Jag går ofta på konstutställningar. Att möta konst och gärna konstnärer är berikande. Vi lever i en kultur med ett enormt bildflöde och sinnesintrycken är så enormt många att vi ibland inte kan överblicka dem, men vet ändå att vi sett ett antal bilder. Vår visuella perception verkar vara så utformad att vi inte tar till oss vissa bilder. Detta kallas vi ofta för selektiv perception och innebär att vi ser det vi ser. Jag får ofta olika typer av enkäter och förfrågningar. Det kan t ex handla om jag uppmärksammat vissa annonser. När jag får frågan om jag sett en viss annons så kan jag svara ja, men när jag får se den känner jag igen den. Men den har liksom bara passerat. Reklamskyltarna utmed vägar och på hus är många och även om jag sett dem via bussens fönster kan jag inte påminna mig om att de registrerats inom mig. Det är nog därför som reklam egentligen betyder upprepa. Det är en slags nötande av ett viss budskap som sker via reklam.

Då det gäller konst så finns det många olika slags bilder. Ibland så fastnar man för en viss bild. Kanske kan man kalla detta för bilder och konstbilder. Vissa bilder ger ett särskilt tilltal. En konstnärs sätt att behandla ett visst tema eller uttryck kan dröja sig kvar på min näthinna under lång tid, medan andra bilder minns jag inte ens att jag sett.

Igår var en dag då jag såg många olika slags bilder. På Galleri Lucifer finns en utställning med serieskapare från Skaraborg. Hemåt heter den och är ett antal olika bilder, men alla är skapade av skaraborgare. Några av dem berörda mig, andra betraktade jag bara lite översiktligt. På Skaraborgs Konstgrafiska Verkstad finns en avdelning där medlemmarna ställer ut sin konst. Även här fastnade jag för vissa grafiska blad, de berörde och skapade en känsla av att dem skulle jag vilja ha på väggen därhemma, medan andra var mer av slaget en bild bland andra bilder. Kanske handlar detta om verkshöjd. Dvs att konstnären har laddat något i sitt verk som gör det unikt. Och då särskilt unikt för mig, ett personligt berörande. Medan andra personer har helt andra upplevelser. Det som då är mycket intressant och berikande är när vi samtalar om våra olika uppfattningar om konsten.

Jag har valt att engagera mig inom kulturpolitiken. Då får man möta många intressanta personer som arbetar med väldigt olika uttryck. Men alla har det gemensamt att de med sin konst vill förmedla något, överföra tankar och ideer, helt enkelt medverka till andra människors utveckling.

Att gå på konstutställningar är utvecklande och berörande. Särskilt stort är det att få höra konstnärernas egna berättelser om sina verk. Jag är både stolt och glad att Västra Götalandsregionens politiker möjliggör att vi får redskap för att stötta konstnärerna i deras ambition att utveckla samhället och dess invånare.


Engagera dig politiskt

Det är ansvarsfullt att vara förtroendevald. Men det är också väldigt berikande. Man får helt enkelt vara med om så väldigt många olika frågor. Denna mandatperiod har jag förmånen att få vara med både i en kommunledning (kommunstyrelsen i Skövde) och en landstings/regionledning (regionstyrelsen Västra Götalandsregionen). Många beslut som ska fattas är komplexa och kräver många överväganden och bedömningar. Till vårt förfogande har vi anställda som är experter inom sina områden som förser oss med underlag.

En vanlig vecka stöter jag på mängder av olika frågor. Vid varje tillfälle växer min kunskap och under några år har man fått en stor kunskapsbas. Ibland är det väldigt bra att det kommer in nya perspektiv och ibland behövs erfarenhet. Därför har vi rätt breda och stora ledningar (regionstyrelsen består av 15 råd och 15 regionrådsersättare). Det innebär att vi är 30 personer som deltar i samtalen. Alla har olika erfarenheter, bakgrund men också olika politiska utgångspunkter. Ordförandens roll blir då att leda styrelsen fram till ett gemensamt beslut. I de flesta fall kommer vi överens och i de andra fallen så röstar vi.

Nu pågår rekrytering till politiska poster inför nästa mandatperiod. Alla partier ser sig om efter nya personer och så gör även Kristdemokraterna. Vi har många. väldigt duktiga politiker, men arbetar alltid med att det ska ske en växling av politikerna. Det är ett förtroendeuppdrag att vara politiker och helst kallar jag mig förtroendevald. Det är alltså inget yrke, ingen karriär och man får heller ingen lön. Ersättningar sker i form av arvoden och kompensation för utebliven lön. Vissa anser att politiker har för höga arvoden andra anser att de låga arvodena gör att flera avstår då de skulle förlora ekonomiskt att hoppa av sina karriärer.

Kanske har du funderat över ett engagemang? Välkommen att kontakta oss!


Kandidater vaskas fram

I september 2018 är det val. Ofta brukar inte väljarna märka av så mycket förrän själva valrörelsen drar igång. Men inom partierna är det full fart. Valprogrammen ska tas fram, material ska beställas, strategier slipas och bokningar av annonser sker. För Kristdemokraterna har detta pågått en längre tid och vi rustar oss för att kampanja. På den nationella nivån visar opinionsundersökningarna att de flesta väljare hellre lägger sin röst på ett annat parti. Genom att presentera en politik som bygger på vård, omsorg och trygghet vill vi be om väljarnas förtroende.

Just nu pågår en intensiv process med att ta fram valsedlar. Den 25 nov ska Kristdemokraterna i Skaraborg ta ställning till listan inför region- respektive riksdagsvalet. I första hand arbetar nomineringskommittén med att ta fram en lista som brett representerar partiet. Det innebär att man vill ha både unga och äldre, män och kvinnor, stadsbor och glesbygdsboende, födda i Sverige och födda utomlands, dvs en mångfald av människor på listorna.

En rådgivande medlemsomröstning har ägt rum och häromkvällen var det utfrågning av de personer som fått flest röster i provvalet. Det blev mer en allmän diskussion om kristdemokratiska politik, i ett samspel mellan de närvarande medlemmarna och oss som kandidater.

Jag har förmånen att ha ett högt förtroende bland våra medlemmar och i dagsläget samtalar nomineringskommittén om placering på listorna. Under flera år har jag haft förmånen att vara ”första-namn” och det brukar innebära att man står i spetsen för valrörelsen. De tidigare valkampanjerna har inneburit ett intensivt arbete med att möta väljare, delta i debatter, skriva inlägg och försöka vara synlig i alla möjliga sammanhang. Jag stortrivs med den rollen, men om det blir så även nästa val återstår att se. Under alla omständigheter ska jag göra en aktiv insats för partiet oavsett var jag själv handlar på listorna. Jag arbetar med devisen ”Laget före Jaget” och menar att politik alltid är ett lagarbete. Men ett lag behöver också en lagledare och min ambition är att kandidera för Kristdemokraterna i Skaraborg och erövra en plats i regionfullmäktige. Samtidigt pågår en diskussion om jag ska kandidera till riksdagen. Det är upp till partiet att avgöra. Jag står till förfogande.


Man lär sig bara något av en människa man älskar.

Ulrika Knutson skriver ett mycket intressant och läsvärt inlägg i GP om bildning som bristvara. I en tid då många talar om bildning ställer hon frågan varför är det så-. Kan det vara att bildning är en bristvara och då få har den ökas dess värde. Intressant frågeställning.

Bildning är ett begrepp som förekommer regelbundet inom kulturpolitiken. Många vill göra bildningen och folkbildningen till en utbildningsfråga. Man ser gärna att studieförbund och folkhögskolor blir en del av det svenska utbildningssystemet. I andra ringhörnan står de som ser bildning som något helt skilt från utbildning.

Knutson skriver om Goethe som menade att man lär sig bara något av en människa man älskar. Jag har ofta citerat Ellen Key som hade en intressant definition av bildning: Bildning är det som är kvar då vi glömt allt det som vi lärt oss.

Inom politiken möter jag många bildade personer. Det är uppenbart att de har stora kunskapsområdet och fritt konverserar inom en rad olika sådana. Men det är inte alls säkert att de har någon akademisk utbildning. Å andra sidan har jag mött några oerhört välutbildade personer som inte verkar ha särskild koll på något annat är just det område de själva är verksamma inom.

När man reser och umgås med andra kulturer så blir också detta uppenbart. Många sitter gärna länge och konverserar. Poesi, film, samhällsdebatt, konstkritik och många andra områden samtalar man om. Svenska affärsmän har ibland rejäla kulturkrockar då man träffar andra på en middag. I Sverige kan middagen användas till att tala om detaljer i kontrakten medan i Frankrike vill man samtala om den senaste boken man läst.

Ulrika Knutson skriver också i sin artikel att Ellen Key rasade mot tidningar. Hon hävdade att det var boken som var det viktiga. Endast en halv timma om dagen skulle man ägna åt tidningen. Intressant idag då många överhuvudtaget aldrig tar en tidning i sin hand.


Att vara pendlare

Det är snart tolv år sedan jag började att regelbundet pendla till Vänersborg. Jag bor i Skövde och det innebär att dörr till dörr är det ca 2 h mellan bostaden och kontoret. Nu åker jag inte varje dag till Vänersborg men ändå regelbundet. Jag försöker att åka kollektivt. I regel fungerar det bra även om det varit strul det senaste halvåret. Underhållet på Västra Stambanan är väldigt eftersatt men glädjande så sker nu investeringar. Bland annat har elledningar och spår bytts ut. Dessutom sker en del satsningar på resecentrum och perronger. En vanlig dag åker jag hemifrån ca 06.30 och tar tåget till Herrljunga. Där är det byta. Tyvärr har det under 2017 varit 30 minuters uppehåll i Herrljunga. Det känns som bortkastad väntetid. Ombord på tåget arbetar jag. Som politiker är det ständigt mängder med texter att läsa och ständiga skrivarbeten. En vanlig vecka är det många sidor text som ska gås igenom. Att arbeta på tåget fungerar väldigt bra. Tyvärr är inte uppkopplingarna de bästa. Men man lär sig var det fungerar och kan se till att e-post går iväg då man har nätkontakt. Tyvärr är det svårt att prata i mobil då ”döda” zoner inträffar regelbundet. Däremot är det mycket bra på stadsbussarna i Skövde. Alla har wifi som är stabilt och det fungerar alldeles utmärkt. Vissa av SJ-tågen har också godkänd uppkoppling, men regionaltågen behöver en satsning eftersom varken 3G eller 4G fungerar utmed hela banan.

Vänersborg är vår regionhuvudstad och vårt regionala parlament brukar träffas där. Nu är byggnaden utdömt på grund av skador och fullmäktige sker på olika orter. Däremot är regionstyrelsen och utskotten i Vänersborg. Men i praktiken är många övriga möten i Göteborg. Jag tillhör dem som anser att Göteborg ska vara vår regionhuvudstad. De flesta har lätt att ta sig dit och där finns tillgången på lokaler som behövs då många människor ska samlas. Nu finns det ingen politisk enighet kring var parlamentet ska vara och i avvaktan på ändring så är vi kvar i Vänersborg.

Som kollektivtrafikresenär utnyttjar man tiden betydligt bättre än om man kör bil. Dessutom gör man en ekonomiskt och miljömässigt bättre val. Samtidigt så får man fundera på om fyra timmars restid är det bästa, men eftersom jag verkligen gillar att vara regionpolitiker och trivs med att bo i Skövde så är det ändå mitt bästa alternativ. Nu pågår samtal kring nästa mandatperiod och min ambition är att vara kvar ytterligare fyra år i regionledningen.


Kultur lockar besökare

Vi ser ett ökad intresse av att ta del av kultur. Många turister väljer att besöka olika former av kulturinstitutioner då de besöker en destination. Förra veckan hade jag förmånen att få åka med en delegation och ta del av några nya besöksmål med fokus på kulturturism. Vi som åkte bestod av representanter från ett affärskonsortium i Göteborg, företrädare för regionen, Göteborgs stad och företrädare för film- och fotobranschen.

I Amsterdam finns en ikonistisk byggnad på en sidan av floden IJ. Byggnaden som är ett besöksmål för film, The Eye, lockar 700 000 besökare per år. Det är en kombination av ett museum, utställningsytor, biografer, samtalsplats och arkiv. Den finns på ett tidigare industriområde som var stängt för allmänheten och där endast arbetarna reste. Idag utvecklas området och mängder av bostäder, hotell, samlingssalar och andra besöksmål har uppförts. The Eye ligger vackert och utgör ett landmärke. Färjorna dit går i skytteltrafik och är gratis. Vi reste dit för att ta del av verksamheten och det finns en utredning som visar på att ett ”Filmens Hus” kan vara ett av Göteborgs nästa kulturattraktioner. Vi spanade och får återkomma.

Det andra intressanta huset under vår resa var Designmuseum i London. En byggnad som ligger mitt i London och som genomgått en omfattande renovering. I London finns 11 nationella museer, men Designmuseum är en stiftelse som i princip finansieras med privata medel. Endast 2% av budgeten är offentliga medel. Utställningarna som är i flera våningsplan visar på design i alla möjliga sammanhang. Museet är en pedagogisk institution som vill lära besökarna att förstå design och att vardagen är omgiven av designtänkande. Museet som är ett av de nyaste i London lockar stora skaror av besökare och har fått stor internationell uppmärksamhet.

Resan gav inblick i visionära tänkanden och stora satsningar. Ska man agera på en internationell marknad och vara attraktiv så gäller det att satsa. Innan vi reste tänkte jag att det är viktigt att vi ska satsa stort. Hemkommen inser jag att vi måste satsa större.


Intressanta samtal i Parkstugan

Det kom många personer till Kristdemokraternas informationskväll i Parkstugan. Det finns bland många av invandrarna i Skövde en önskan om att kunna engagera sig i samhällsfrågorna och få veta mer om hur man kan påverka. Det blev bra samtal. Jag känner mig alltid ödmjuk då jag möter människor som kommit till Sverige, ofta på grund av krig och oro i hemländerna, och ska nu, i ett främmande land, bygga upp en tillvaro för sig och sina familjer. Flera gav uttryck för det svåra i att rota sig i Sverige men också leva med hoppet om att en dag kunna återvända hem. Isabelle Waldenvik som är aktiv kommunpolitiker men också ordförande för KDU i Västsverige berättade om sina erfarenheter som politiker, Mona Johansson beskrev hur det är att arbeta i en nämnd. Mona är Kristdemokraternas representant i Barn- och Utbildningsnämnden. Lennart Lindbäck drog igång ett samtal kring vikten av att vi umgås över religionsgränser och berättade om en av sina vänner som är muslim. Jag fick möjligheten att berätta lite övergripande om kristdemokratiska politik och våra idéer.

Det fanns många frågor men också bra inlägg. Det är alltid berikande att vara med om medborgardialog och denna kväll hade samtliga deltagare en koppling till mellanöstern.

Vi bestämde att vi ska ha fler sådana här samtalskvällar.