Bäst för brukaren?

Häromdagen var det Alzheimerdagen. I Upplands-Bro hade socialförvaltningen ordnat en temadag med utställare och föredragshållare. när jag kom in i utställningssalen så haffades jag av en av personalen som ville att jag skulle göra en tavla. Även om det är något jag är väldigt duktig på så kan jag inte rita eller måla särskilt bra men det var inte läge att komma undan. Så här gör vi när dementa på daglig verksamhet ska göra en tavla sa hon och blandade till färgerna. Slutresultatet blev över förväntan. Signerad och torkad kan jag tänka mig ett visst värde. Även om de flesta nollorna hamnar före siffran.

Hon ville också berätta om verksamheten och ropade på en av chaufförerna som hämtar daglig verksamhets brukare i hemmen och skjutsar tillbaks. Det som är så bra istället för färdtjänst är att brukaren känner igen chauffören och chauffören vet hur han ska möta brukaren bäst med viss utbildning i hur man bemöter dementa. Dessutom har personalen på dagligverksamhet vetskap om att hämtningen är på gång och kommer inte brukaren så finns en upprättad kontakt. Otroligt bra. Man beskrev hur detta brustit tidigare när färdtjänsten hade hand om transporterna.

Igår kom en liknande fråga upp på KSL:s styrelse i Stockholm (Kommunförbundet Stockholms län). Det var oppositionen som yrkade att KSL skulle uttala sig i en remiss till landstinget om färdtjänsten att förarnas anställningsvillkor måste förbättras vid upphandling.

Med min berättelse från dagen före så avslogs deras begäran. Kunskapen och ivern från beställaren att uppnå goda anställningsvillkor behöver inte överprövas av KSL även om också det är viktigt för kvaliteten. Ur ett brukarperspektiv är det i så fall minst lika viktigt med den personliga igenkänningen.

Ibland är ivern att göra saker bättre inte konsekvent och färdigtänkt framförallt ur ett brukarperspektiv. I det avseendet är Upplands-Bro modellen lyckad.

Bäst för brukaren?