I dagarna har denna insändare av Jenny Holf, KD Mölndal publicerats på Mölndals-Postens debatt-sida:
”Det är oerhört synd om mig som är både kvinna och ensamstående mamma. Jag är inte kompetent, kan inte tala för mig själv, kan inte skaffa ett jobb, måste kvoteras in. Tur då att jag har en stor socialistisk stat som tar hand om mig. Det ger mig gott om tid att sticka på min stora, varma offerkofta.”
Ovanstående var min kommentar till ett inlägg av Annika Strandhäll, där hon kritiserade Ebba Busch och menade att i ett land där KD är med och styr får kvinnorna snällt gå och ställa sig vid spisen. Inlägget är ironiskt, absolut. Men ironi bygger på en kärna av allvar. Den socialistiska jämställdheten leder till att beslutsrätten flyttas från individen till staten. Där innebär ett utfall som inte är 50/50 ett misslyckande. Det, menar jag, förflyttar samtal och åtgärder åt fel håll.
I ett land där KD är med och styr är det föräldrarna som beslutar hur länge de vill vara hemma med sina barn och vem som ska vara hemma i vilken tidsperiod. Det står dessutom vårdnadshavare fritt att överlåta föräldradagar till vilken annan vuxen som helst.
I ett land där KD är med och styr fungerar förlossningsvården för både födande och medföljande. Ett dräktigt sto får inte förflyttas inom 35 dygn före beräknad nedkomst medan en människa som befinner sig mitt i pågående värkarbete ska ta ett bad och leva i ovisshet om när det finns en ledig plats och till vilket sjukhus kosan ska styras.
I ett land där KD är med och styr har alla människor rätt att uppleva trygghet. I Mölndal bor det drygt 25 000 kvinnor, 20 år eller äldre. Översatt från nationell statistik innebär det att kommunen har 500 invånare som utsätts för våld av en närstående i sitt hem.
I ett land där KD är med och styr är straffen för sexualbrott hårdare, där finns det fängelseplats för den som är dömd och där verkställs utvisningsbeslut.
Det är hög tid att inse att vi inte har tid att mäta utfall. Vi har inte tid att kvotera in personer på platser där de inte vill vara eller där de inte är de som gör jobbet bäst. Vi har inte tid att skamma män av den enda anledningen att de är män. Tiden behövs till att ta itu med de verkliga problemen. Att kritisera de aktiviteter som idag genomförs under parollen jämställdhet innebär inte ett motstånd mot jämställdhet.
I ett land där KD är med och styr bestämmer inte staten vad jämställdhet och god livskvalitet är. Det gör du.
