Alf Svensson: Bekämpa unken nationalism

Kom nu inte och säg: ”Vi kan inte ta emot alla.”
Alf Svensson
Krönikor / DAGEN

Minns året 1961. Uppsaladomen fylld av internationella celebriteter. Från FN och från världens alla hörn. Dag Hammarskjölds begravning. Ärkebiskop Erling Eidem lyfte sin arm över kistan och citerade ur psalmboken: ”Öster, väster, norr och söder Korsets armar överskygga. Alla äro våra bröder som på jorden bo och bygga…” Kan man få kalla den psalmversen korsets international? Alla, alla, alla. Oberoende av alla väderstreck och kontinenter. Alla. Demokratins totalglobalisering!
Det finns åtminstone ytterligare en international. Vi har hört texten trummas och trumpetas av förstamajtåg. Internationalen ”som åt alla lycka bär”. Det var väl en reminiscens av den internationalen som dök upp för statsministern när han i ett torgtal proklamerade att i hans ”Europa byggs det inga murar”. Men det var då det.
I den färskaste partiledardebatten stod Jimmie Åkesson i tv och sa: ”Sverige behöver inte flera flyktingar.” Ingen i de andra pulpeterna sa ett knyst. Så lägrar sig nationalism och instängdhet över vårt land. Sverige behöver inte…
Vad behöver ynglingen, som flytt hundratals mil eller den förskräckta mamman som satsat sina slantar för att smugglas ut från flyktingläger, från bomber, hat och kemiska vapen? Vad behöver de som hoppats på FN-stadgans löften om mänskliga rättigheter? Hur har solidaritet, humanism och elementär mänsklig anständighet kunnat ställas så på huvudet att det inte i första hand handlar om medmänniskors situation utan om vad Sverige behöver?
Kom nu inte och säg: ”Vi kan inte ta emot alla.” Det är nästan oförskämt att påpeka detta som alla begriper och som det aldrig blir tal om. Det har vi insett för längesedan. Men vi är många som fruktar och känner hur den unkna nationalismen fångar, hur skrämsel och rädsla pumpas ut från politiskt håll, hur tävlandet efter att vara mest restriktiv tar kål på viljan att bry sig om över nationsgränser.
Det är broderskaps- och systerskapsviljan, det är begreppet solidaritet som trängs undan. De kristna och de demokratiska idealen! Politik är att vilja, sa Olof Palme. Det är nuvarande politiska viljeinriktning vi känner oss ängsliga över. Åt vilket håll vill vi?
Vi vet alla att frihetstörsten, att längtan efter en fredlig vardag och efter värdighet driver människor på flykt när de hittar en liten springa eller glipa i murar och stängsel. Det är människans adelsmärke att eftertrakta fred och frihet.
Öppna era hjärtan, sa Fredrik Reinfeldt. Och många satte tydligen i halsen. Vad är motsatsen?
Nej, det fattar väl alla att ingen politiker skulle uppmana oss att stänga våra hjärtan. Men gränser? Demokrati och solidaritet och syskonskap handlar om medmänniskor i vilka väderstreck de än bor. Precis som i psalmversen. Det är viljeinriktningen! Och vi hör väl alla orden: Öppna era hjärtan och mottag välsignelsen. Också 2018 gäller: Det är saligare att öppna än att stänga.

http://www.dagen.se/kronikor/alf-svensson-bekampa-unken-nationalism-1.1147287