Migrationspolitiken måste stå i relation till integrationskapaciteten

Assar Lindbeck, nationalekonom och professor emeritus i nationalekonomi, som avled förra året har sagt: ”Ett normlöst samhälle skulle vara ett ruskigt samhälle. Myndigheter och lagar räcker inte för att kontrollera våra beteenden. Därför är normer viktiga.” Även här var Lindbeck rätt ute. Vi behöver fler poliser, justerade och nya lagar för att möta och få bukt med brott, hot, med mera, men det räcker det inte. Framtidens trygghet kan inte bygga på att det står poliser överallt eller att vi har kameraövervakning i varje gathörn.

Religion är inte politik och politik är inte heller religion. Däremot är religionen många gånger bärare av den människosyn och etik som genomsyrar samhället. För Sverige och vår del av världen är kristendomen den tongivande förmedlaren av den människosyn och de grundläggande värden som motiverar mänskliga rättigheter och skyldigheter.

Kristdemokraterna finns inte till för sin egen skull. Partiet finns för att värna kristna värden – vilket är liktydigt med att exempelvis försvara de utsatta och svaga i samhället, att stå upp för familjen som ständigt angrips utifrån normkritiska perspektiv. Det är de kristna värdena som format Europas demokratiska och humanistiska principer. Här har vi fått öppenhet, tolerans, jämlikhet, religionsfrihet och barmhärtighet.

De flesta som ägnar sig åt politik vill göra världen till en bättre plats att leva på. Den fråga som då måste besvaras är på vilket sätt detta görs bäst? Är invandring bästa sättet att råda bot på världens orättvisor? Migrationen till Sverige har varit omfattande i decennier. Sedan 2002 har befolkningen ökat med ungefär 1,4 miljoner personer, varav 92 procent utrikes födda eller med två utrikesfödda föräldrar. Det senaste decenniet har 7 av 10 som sökt asyl i norden gjort det i Sverige. Samtidigt har antalet flyktingar och migranter i världen ökat i antal.

Invandringen har lett till en grundläggande befolkningsförändring med omfattande integrationsproblem som Sverige bevisligen inte förmått att hantera. Människor som kommit till Sverige med drömmar och förhoppningar om ett bättre liv har istället fastnad i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Skuggsamhällen, gängkriminalitet och hederskultur har kunnat frodas och samhällsgemenskapen har på många platser tillåtits vittra sönder till oigenkännlighet. Klyftan mellan utrikes och inrikes födda på arbetsmarknaden är stor, det tar invandrare från Afrika respektive Mellanöstern i genomsnitt 15 respektive 20 år att uppnå egen försörjning (minst 12 600 kr i inkomst efter skatt).

Sverige har dock kapacitet att hjälpa. Jag är stolt över att kristdemokraterna alltid slagits för ett omfattande och effektivt bistånd. Men, under migrationskrisen användes biståndspengar för att hantera migrationen till Sverige. Var det humant? Gav det mesta möjliga lindring för medmänniskor i nöd? Boende på HVB-hem kostar minst ett par tusen kronor per dygn, ofta mer. Enligt Svenska Afghanistankommittén kostar ett helt års skolgång i en afghansk byskola 640 kronor. 917 kronor täcker månadslönen för en lärare. Ett effektivt bistånd är ett bra sätt att hjälpa alla dem som inte är rika nog att köpa en biljett hos människosmugglare. Kristdemokratin vilar på omsorgen om den nödställde. Men ska den omsorgen vara värd något, måste den riktas rätt.

Sverige har inte ett oändligt utbud av skattemedel, bostäder, utbildningsplatser, med mera. Det finns ett samhällskontrakt som måste hedras mellan de som redan bor i Sverige och som betalar skatt. De vill se ett Sverige som de kan lita på när de är i behov av hjälp och stöd. Kristdemokraterna försöker prioritera rätt bland de resurser vi de facto har och få den ”ekonomiska kakan” som kan fördelas att växa. Så kan vi skapa ett Sverige som vi alla kan lita på. Det skiljer verklighetsförankrade politiker från farliga idealister och populister.

Hans Eklind

Kristdemokraterna, riksdagsledamot Örebro län