• Samarbete för Sveriges skull

    Migrationspolitiken har en osvik­lig förmåga att locka fram de mest knepiga och sorgliga uttalanden. Statsminister Stefan Löfven stod för ett svårslaget sådant när han påstod att de sju förslag som Kristdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna enats om visade att ”det är tydligt att Jimmie Åkesson håller i taktpinnen”. Det statsministern inte berättade var att Social­demokraterna drivit och röstat fram sex av de sju förslagen.

    Det skriver riksdagsledamot Hans Eklind i tidningen Hemmets vän. Läs artikeln på tidningens hemsida eller nedan.

    Detta eländiga misstänkliggörande har skadat svensk migrationspolitik tillräckligt, det var därför befriande när KD-ledaren Ebba Busch svarade och slog fast att ”Vi samarbetar för Sveriges skull – inte för att Stefan Löfven ska sitta kvar vid makten”.

    Inför partiledardebatten i SVT den 2 maj offentliggjordes att KD, M, L och SD enats kring några migrationspolitiska förslag som man vill ställa mot den proposition som regeringen överlämnat till riksdagen. Förslagen ligger i linje med det som socialdemokratin ställt sig bakom i augusti förra året i den migrationspolitiska kommittén. Sedan kommitténs slutbetänkande har dock S övergivit sina tidigare krav för att kunna komma överens med regeringspartnern Miljöpartiet.

    Vi kristdemokrater ser inte de sju punkterna som lösningen för att få till en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Men, med förslagen blir det åtminstone lite bättre.

    De sju förslagen innebär att det införs krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Ett krav som socialdemokratin försöker ge sken av att man presenterar men som saknas i propositionen. Vi begränsar undantagen för permanenta uppehållstillstånd och krav på försörjning för att få ta hit anhöriga. Vi begränsar den humanitära ventilen och tidsfristen för kvotflyktingar att ansöka om familjeåterförening. Vi skärper försörjningskraven för alternativt skyddsbehövande genom att dessa krav ska gälla från dag ett.

    Jag finner många gånger att tonläget inom migrationspolitiken saknar all form av rim och reson. Trots det ständiga misstänkliggörandet kvarstår det faktum att samtliga riksdagspartier vill se en reglerad invandring och inte ett enda parti vill överge asylrätten.

    Det som däremot skiljer de politiska partierna åt är betoningen av vad som är viktigt inom migrationspolitiken och partiernas analys av hur samhället mår och förmår. Vi kristdemokrater har lagt en betoning på att migrationspolitiken ska säkerställa att vi ger skydd åt personer med skyddsskäl och att den process som leder fram till ett sådant beslut ska vara rättssäker. Parallellt med detta ser vi att Sverige tagit emot fler personer än vi klarat av att integrera. Hur ska man annars förklara att blåljuspersonal inte vågar åka in i utsatta områden? Att arbetslösheten bland utrikes födda är skyhög? Att bostadssituationen i utsatta områden många gånger gränsar till misär?

    Samtidigt påstås det från regeringshåll att vi inte längre har så många som söker sig till Sverige. I dessa pandemitider är det svårt för oss alla att färdas över nationsgränser. Men, vi tar fortfarande emot flest anhörig­invandrare per capita i EU, exklusive Luxemburg, och flest kvotflyktingar per capita i världen.

    På 20 år har personer med utländsk bakgrund i Sverige dubblerats från en till två miljoner. Det kan inte vara ett självändamål att personer med skyddsskäl framgent ska söka asyl i Sverige. För att motverka den skeva ansvarsfördelningen inom EU de senaste årtiondena är det rimligt att ha en migrationslagstiftning som leder till att personer i högre grad söker asyl i andra länder.

    Kristdemokraternas mål är att samhällsgemenskap ska gälla alla – inte bara vissa. Av det skälet måste invandringen till Sverige begränsas så att vi ger oss själva chansen att klara integrationen av de som redan fått möjlighet att stanna.

    Hans Eklind, riksdagsledamot (KD) och migrationspolitisk talesperson