• ”En politik för fler jobb måste beakta de utmaningar Sverige står inför.”

    ebba

    Följ upp arbetslinjen med företagarlinje

    Det finns skäl till självrannsakan kring om inte mer kunde gjorts för att ytterligare öka utbudet av arbetstillfällen. Vi måste erkänna att vi inte lade tillräcklig kraft på att förstå vilka hinder arbetsgivare stöter på för att anställa, skriver Ebba Busch Thor (KD).

    När arbetslinjen lanserades av Alliansen var det en reformagenda som var välbehövlig och välkommen. De höga skatterna på arbete slog mot jobben och gjorde att färre arbetade. Arbetslinjen och kampen mot utanförskapet var det sammanhållande kittet i den politik som bar Alliansens fyra partier till makten vid valet 2006. Politiken bestod av flera delar; jobbskatteavdrag, skärpningar av socialförsäkringssystemen för att öka drivkrafterna till arbete, sänkta marginalskatter samt riktade skattesänkningar till grupper långt från arbetsmarknaden.

    Vägen framåt för Alliansen kan dock inte enbart vara mer av samma. De reformer alliansen genomförde har förändrat och förbättrat Sverige men vi kan inte vila på lagrarna. Det är dags att rannsaka de reformer som förhandlades fram, förbättra det som var bra och slänga det som inte fungerade – men också arbeta fram de förslag som saknades. Framför allt handlar det om att utforma en företagarlinje som stärker drivkrafterna för de som ska anställa.

    Arbetslinjen syftade huvudsakligen till att öka utbudet av arbetskraft, att fler ska stå till arbetsmarknadens förfogande och därmed kunna få vara med och bidra till det gemensamma. Ser man till statistiken var denna politik lyckosam. Från 2006 till 2014 ökade antalet i den vuxna befolkningen som står till arbetsmarknadens förfogande med 320 000 personer, vilket är drygt 100 000 fler än befolkningstillväxten. Denna utbudspolitik förklarar också varför arbetslösheten inte minskade i relativa tal, trots att nästan en kvarts miljon fler kom i sysselsättning.

    Det finns dock skäl till självrannsakan kring om inte mer kunde gjorts för att ytterligare öka utbudet av arbetstillfällen. Vi måste erkänna att vi inte lade tillräcklig kraft på att förstå vilka hinder arbetsgivare stöter på för att anställa. 4 av 5 nya jobb skapas bland Sveriges småföretag, det är där potentialen finns och det är därför Sverige behöver en offensiv företagarlinje.  En politik för fler jobb måste beakta de utmaningar Sverige står inför. Redan i dag kan man förenklat säga att två privatanställda ska betala lönen till en offentliganställda, men också för vård, omsorg och utbildning för ytterligare fyra medborgare. Denna försörjningsbörda kommer att växa med en åldrande befolkning. Därför måste fokus riktas mot de delar av det privata näringslivet där jobben skapas.

    Jag som politiker kan dock inte avgöra var eller hur jobbtillväxten ska ske. Det är ett socialistiskt felslut att tro att politiken kan planera fram framtidens arbetsmarknad. Vare sig en industrikansler eller statligt beslutade praktikplatser kommer genererar framtidens jobb. Fler jobb tillkommer i Sverige genom marknaden om företagen får bra villkor och nya praktikplatser kommer öppnas upp av företagare ifall hinder rivs. Statliga ovanifrån-lösningar kan inte skapa fler riktiga jobb.

    Den som startar eller expanderar ett företag gör det inte för att staten önskar mer jobb och mer skatt utan för att vederbörande själv har den viljan. Detta är en viktig grundinsikt i en kristdemokratisk företagarlinje. I Sverige finns en bild av företagare som vi kristdemokrater inte känner igen, nämligen att alla som startar företag är giriga och enbart vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Grundade i en kristen människosyn ser vi tvärtom att alla människor har skapande sidor de vill ge utlopp för och att detta många gånger tar sig formen av ett företag. Självfallet finns det enskilda dåliga exempel men de representerar inte majoritet av företagare.

    Detta är de insikter jag tar med mig när jag nu kandiderar till partiledarskapet och om jag blir vald kommer jag vilja tillsätta en grupp med ansvar att formera denna företagslinje. För en sådan grupp finns det fyra områden som jag ser som prioriterade för nya reformer:

    • Mindre riskfyllt att anställa. Många små växande företag är oroliga över konsekvenserna vid varje ny anställning. För ett expanderande småföretag kan det räcka med en rekrytering som inte blev rätt matchad eller att en anställd får en längre tids sjukdom för framtiden ska mörkna. Arbetsgivarens sjuklöneansvar måste begränsas och arbetsrätten utvecklas för att bevaras och anpassas för de minsta företagen.

    • Bredare tillgång till kapital. Trots låga räntor har företag svårt att låna till goda villkor. Kapitalbeskattningen bör ses över så att investeringar i små företag underlättas.

    • Kompetensutveckling i arbetslivet. Det finns bland fackföreningar och företag en bred enighet om att mer kompetensutveckling måste komma på plats för att kontinuerlig utveckla de anställdas kompetens och bättre yrkesintroduktion behövs för nyanställda. Vi bör se över hur fler YA-anställningar kan erbjudas unga och hur man kan minska riskerna för företag med att investera i sin personals kompetens.

    • Bättre myndighetsstöd. Företagare upplever regelverk och kontakter med myndigheter och kommuner som betungande. Det är dags att ge myndigheterna tydliga krav på förbättrad service till företagare, och skapa enhetligare regler för kommunala tillstånd.

    Utan företagare som skapar arbete urholkas människors möjligheter att skapa trygga förutsättningar för sina familjer och för att bidra till vår gemensamma välfärd. Därför behöver alliansen framåt inte enbart en arbetslinje utan även en företagarlinje.

    EBBA BUSCH THOR