Vill kristdemokrater brännmärka?

1996 lämnade jag in en motion om betyg i ordning och uppförande till Kristdemokraternas Riksting. Med anledning av det skrev jag följande insändare till tidningen Kristdemokraten.

Vill kristdemokrater brännmärka?

Den senaste tiden har jag funderat över en formulering i vårt principprogram. ”Någon form av ordning- och uppförandebetyg bör finnas”, heter det på s. 86. Vem behöver ett sådant betyg?

Förmodligen inte de som kommer från en redan svår social bakgrund. Snarare blir de brännmärkta i ett alltför tidigt skede i livet. Har man inte ordnade studieförhållanden hemma så avspeglas det redan i betygen – de blir låga. En ytterligare bekräftelse av detta faktum med en bokstav på ett papper, främjar näppeligen en positiv utveckling. Istället kommer nog dessa att uppleva skolan som ett nödvändigt ont att genomlida.

Ofta visar det sig att skoltrötta elever med disciplinära svårigheter blir skötsamma och ansvarstagande när de får eget ansvar i arbetslivet, eller en utbildning de valt själva. Ett ”icke godkänd” i ”ordning och uppförande” skulle vara en stämpel som effektivt förhindrar att dessa får möjlighet till en ny chans i livet.

Sedan när handlar ”principprogram för gemenskap och människovärde” om att lägga sten på redan utsattas bördor så tidigt som möjligt? Speglar det en kristdemokratisk människosyn, med insikt om varje människas ofullkomlighet, att lägga hinder i vägen för den som vill komma igen? Borde vi inte i första hand stå på deras sida som har ett svårt utgångsläge?

Håkan Johansson, Värnamo.