Ungdomens hjältar

Hjältarna från ungdomen. En del av dem har på något sätt förlorat sin hjältegloria och fräschör när man som vuxen tittar tillbaka på deras filmer eller lyssnar tillbaka på deras musik. Andra har på något sätt gått vidare och utvecklats så att man fortfarande kan känna samhörighet med dem.

En musiker som jag har velat återknyta med länge är Anders Caringer och han var på Libanongården här i Värnamo i kväll. Jag växte upp med hans sånger. De gav mig argument och vilja att ta min kristna tro på allvar och att leva ut den i ett radikalt engagemang för samhället. Inte minst gav de mig mod att vara pacifist och vägra vapen. Genom åren har jag försökt att lösa hans mer än lovligt kluriga korsord och njutit av hans språkbruk i andakter och betraktelser i tidningarna Nytt Liv och Trots Allt. Det var så skönt att konstatera att han var sig lik. Lika radikal. Lika underfundig. Lika bra låtskrivare och ordbehandlare. Inte minst viktigt – en gitarrist av guds nåde! 🙂