Vi tar ansvar för vår kommun!

Valet innebar att Alliansen förlorade makten. Inte heller de rödgröna partierna fick egen majoritet. Det innebär att en helt nu koalition har träffats för att förhandla om ett gemensamt ansvarstagande för Upplands-Bro kommun. Det är Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet som tillsammans får tjugoen mandat och om förhandlingarna går i lås kan skapa en stabil mandatperiod.

Politiken är inte densamma som Allianspartierna har drivit, det har väljarna inte beviljat, den är inte heller absolut rödgrön eftersom väljarna inte heller har sagt ja till det. Politiken blir helt enkelt en mix av de fyra samarbetande partiernas olika program med igenkännande inslag för väljarna. Ett samarbete med stort ansvarstagande!

Vi går nu in i ett viktigt skede av kommande förhandlingar med avsikt att de ska lyckas. Då gäller det att ge och ta. Om vi lyckas med det, vet vi senare och i så fall väljs det nya styret den 15 oktober på kommunfullmäktige.

 

 

Vem är vinnare i detta val?

I Upplands Bro har Alliansen backat med tre mandat från 21 till 18. De rödgröna har ökat till 19 mandat vilket inte räcker för majoritet. Återigen får vi vara med om det som hände 2006, att SD blir vågmästare. Denna gång får de fyra mandat av väljarna .

Det innebär att Alliansen kan leda kommunen vidare med t.ex MP om de öppnar för samarbete. Det är också möjligt att S, V och MP försöker regera i minoritet vilket är nästintill omöjligt eller försöker locka till samarbete över blockgränsen. Senast det begav sig hoppade FP över mot att de fick vara kommunstyrelseordförande. En eftergift som kostade de rödgröna partierna väldigt mycket med stor valförlust 2010.

Väljarna valde kaos och nu har har vi det i de flesta församlingarna! Undra på att journalisterna njuter. De har aldrig haft så mycket att skriva om efter ett val. Att Löfven tackar för valresultatet och att han fick denna chans, som han uttrycker det tyder mest på bristande omdöme eller allmän trötthet efter valrörelsen.

Att kronan föll på valnatten är knappast något att glädja sig åt.

Debatten om skolan

Igår var det debatt om skolan i vår kommun. Lärarnas Riksförbund stod för inbjudan. Det blev lite mer av ett samtal och det välkomnar jag. Att få en bra skola med goda resultat är inget Quickfix vilket man kan tro i valrörelsetider. Tvärtom kräver det att inte minst politiken som sitter på besluten om pengarna har stort öra för verksamheternas dagliga utövare och avstår från populistiska utspel. Jag tycker vi fick till en bra diskussion om just det.

Under den här mandatperioden har Alliansen i kommunen verkligen prioriterat skolan och satsat både på ny skolombyggnad, högre lärarlöner, tekniksatsningar såsom datorer i skolan och flera projekt för att lyfta resultaten. Mycket har blivit bättre!

Men, i lärarförbundets ranking hamnar vi på plats 282 av 290 kommuner. Med det resultatet kan vi inte vara nöjda. En stor brist är att vi bara har 32% pedagoger (förskollärare och fritidspedagoger) jfr rikssnittet 64%. I sammanställningen drar det ner vårt resultat över andelen behöriga lärare även om just lärarbehörigheten aldrig har varit så god som nu. Vi måste givetvis jobba mer med just det området och hoppas mycket större antalet utbildade pedagoger som väntas inom ett par år. Fram till dess är konkurrensen om pedagogerna mellan kommunerna en faktor att ta på allvar.

Bra skolresultat kräver behöriga lärare. kunniga i det ämne man undervisar och engagerade samt ordning och lugn i klassrummet. För att nå dit behövs ett utvecklingstänk som aldrig tar slut.

I Dagens Nyheter den 16 augusti 2014 har krönikören Lotta Olsson skrivit ” När ska partierna inse de riktiga problemen med skolan?” Hon inleder krönikan med en berättelse om en grupp elever som sätter en ära i att misshandla lärarna och bristen ordning med stökiga elever. Berättelsen är inte från dagens skola utan från USA på 1800 talet i en filmatisering. Disciplinproblem i skolan är ingenting nytt möjligen att vi nu får reda på dem. Hon avslutar med : ”Det är inte skolan som har problem, det är hela samhället”.

Det låter lite ödesmättat men om vi inte tar sats för att skapa ordning och studiero så kan vi nog både ha två, tre och fyra lärare i klassrummet utan att kunskapsinhämtningen ökar.

Låt oss ta sikte mot skolor i Upplands-Bro som med helhetsgrepp och smidiga kontaktytor mellan proffession och politik åstadkommer det målen beskriver och blir de bästa. Inte bara i rankingar och meritjämförelser utan lyfter såväl de bästa eleverna som de som halkat efter. För det krävs ständig analys och utveckling, tror jag!