Snart slutsåld

Jag brukar aldrig göra reklam för min bok om att vara ordförande. Men nu skriver jag ändå några rader. Om du skulle vilja läsa den så passa på. Det är inte många böcker kvar. Rätt kul att även den andra upplagan ser ut att säljas ut. Det är snart 10 år sedan jag skrev utkastet i samband med kurser i sammanträdesteknik. Under årens lopp är det många som hört av sig och uttryckt uppskattning för boken. Idén var att skriva en enkel handbok som skulle ge praktisk hjälp till en ordförande. Jag använder den också som kursmaterial då jag har kurser eller föreläsningar om att vara ordförande. Det är väldigt trevligt att vara ute och många människor som vill förkovra sig i sitt ordförandeskap. Ofta blir det så att det manus som jag har som underlag för mitt framträdande får jag ofta lägga undan eftersom det brukar hagla frågor och inledande samtal när man möter en grupp ordföranden. Jag har skaffat mig rätt stor erfarenhet av ordförandeskap och har hittills varit ordförande på mängder av olika slags årsmöten, i förening, stiftelse, aktiebolag, kommunfullmäktige och nämnder och varit vice ordförande i regionfullmäktige och i statlig myndighet. Dessutom har jag varit ledamot i flera olika sammanhang. Så jag brukar kunna ge exempel från flera olika sammanhang när jag talar om ordförandeskap. Känns väldigt angenämt att få dela med mig av mina erfarenheter och gläds mycket om jag kan hjälpa andra.

 

Hur ska vi skapa energi?

Som kristdemokrat ligger förvaltarskapstanken mig varmt om hjärtat. Grundidén är att vi ska förvalta, inte förbruka, jordens tillgångar. Slit-och slängsamhället håller inte. Nu är fokus på hållbar utveckling och det hela handlar om att jorden ska kunna lämnas till nästa generation som deras hem. Att lämna en förstörd miljö är inte ansvarsfullt och därför måste vi ta ansvar, här och nu. Kretsloppsidén måste hävdas, dvs att allt som går att återvinna och därmed återanvända ska premieras. Förr hade man en idé att skräp försvann om det grävdes ner. Det är en falsk beskrivning eftersom vi vet att man löser inga problem med att dölja dem. Det ligger mycket på våra soptippar som är något av en tickande bomb och därför måste vi ta itu med våra avfallsproblem. Ett annat område som kräver engagemang är vår energiförsörjning. För det första måste vi spara på energi. Alltför mycket energi används helt  onödan. Bara en sådan enkel sak som elektriska prylars stand-by-funktion drar, tillsammans, rätt mycket ström. Ur den enskilda tv-apparatens synpunkt, eller mikrovågsugnen är det relativt lite, men om vi adderar alla prylarna så blir det en hel del.

Hur vi ska producera el i Sverige är och har varit länge ett stort debattämne. Jag tillhör dem som inte vill se kärnkraft medan andra är ivriga förespråkare för denna form av elproduktion. Jag gillar vindkraft, andra hatar den. Vattenkraft rör upp känslor. Däremot verkar de flesta vara positiva till solel. Inom Västra Götalandsregionen pågår ett stort utvecklingsarbete med att ta vara på solens energi. Regionen äger många byggnader och stora markytor. Nu provas till exempel att bygga solelsanläggningar ovanpå på våra parkeringar. Ingenting hindrar solen att lysa på panelerna över de stora parkeringsytorna. Ett smart sätt att producera el och detta ger också ett visst skydd åt fordonen. En annan trend som jag gillar är återbruk. Jag har många gånger funnit delar i samband med den husrenovering som jag håller på med och en välbyggd dörr verkar kunna leva rätt länge. Likadant är det med second hand-trenden. För många är det ett rent nöje att kunna skänka saker som sedan säljs och behållningen går till människor som har behov. Som politiker känns miljö- och klimatfrågorna som väldigt angelägna och nästan varje dag kan vi fatta beslut som skapar en bättre och miljövänligare värld.

Vi mår bra av konst och kultur

Om vi inte hade färger, former, textilier, skulpturer, tavlor, fotografier, mattor, dukar etc så skulle samhället vara fattigare. Välstånd handlar inte bara om materiella välfärd utan kulturen har en viktig roll att spela. De immateriella tillgångarna och det kulturarv som räknas dit har väldigt stor betydelse. Att t ex bevara den svenska visskatten är en viktig del av kulturarvet. En del sker av sig självt, människorna själva får ta hand om det, medan annat behöver finnas på en institution. Mycket av kultur för oss närmare varandra. Gemensamma upplevelser, berikande samtal där vi förmedlar våra tankar, och att känna av ett kitt som håller samman samhället. Närhet till varandra skapas då vi upplever saker tillsammans och skapar gemensamma värderingar. Ibland kan det också förhålla sig tvärtom. Det är de olika upplevelserna som berikar, inte att man alltid måste tycka samma sak.

Att kommuner. landsting/regioner och nationen ger stöd till kultur är självklart för många av oss. Men som kulturdebattör märker jag av att kulturen ifrågasätts alltmer. Kanske inte kulturen, om man ska vara rättvis, men att skattemedel används. Det senaste är president Trump som anser att NEA, National Endowment of the Arts, kan läggas ned och att myndigheten, som på sätt och vis liknar vårt svenska kulturråd, helt enkelt kan upplösas och inga statliga medel ska ges till kultur. Jag har deltagit i några debatter på tidningssidorna om detta där det också i Sverige ifrågasätts om skattepengar ska gå till kultur. Jag tillhör dem som tycker det är självklart att vi ska satsa på kultur. Samhället har mycket att vinna på ett stort och omfattande kulturutbud.

Vi får aldrig glömma

I Skövde har vi haft en diskussion om Förintelsen. Denna var föranledd av att Johan Åsbrink lämnat ett medborgarförslag till kommunfullmäktige att skolelever från Skövde ska åka till Auschwitz för att ta del av förintelsens fruktansvärda övergrepp. Det är få överlevare kvar från de tyska koncentrationslägren och nazisternas idéer om att dela in människor i olika klasser med olika värden får aldrig ske igen. Att resa till ett koncentrationsläger är ett av många sätt att ta del av den fruktansvärda historia som präglade Europa under 1930-1940-talen. Men tyvärr finns det fortfarande tankar om ett ”sorteringssamhälle”. Sann demokrati bygger på tanken om alla människors lika och unika värde.

Bilden ovan är tagen i Berlin vid det judiska minnesmonumentet. Mitt i miljonstaden och en av världens mest kända städer finns ett stort monument som är iögonfallande. Ingen kan missa att se det som är i närheten och det står där som en påminnelse om att historien får aldrig upprepa sig då det handlar om att systematiskt försöka utrota en grupp människor. Monumentet, som egentligen heter Förintelsemonumentet, består av 2711 betongblock utspridda på ett område som omfattar 19000 kvadratmeter. Det är inte långt till Reichstag eller Brandenburger Tor, platser där Hitler framträdde. Jag är väl ingen direkt favorit av Göran Persson men hans idé om Levande Historia och hans engagemang för att ”Om detta må ni berätta” var en riktigt bra satsning.
Men samtidigt så undrar vi vad som sker i Afrika, Mellanöstern, Asien och kanske fler platser. Krig och konflikter som gör att människor utropar varandra som fiender. Tänk om vi kunde lära av historien.