Om Billingen – igen

Den senaste tiden har väldigt mycket energi lagts på frågan om Billingen. Dels handlar det om att väldigt många verkar inte ha insett vidden av satsningarna på berget. De har trott att allt handlar om några enskilda byggnader och några tusen kvadratmeter mark. Det stämmer att detta är en del av satsningen, men en rätt liten den. Det finns många föreningar, organisationer och entreprenörer som är med och är beredda att satsa. Det är tillsammans som vi kan skapa något nytt och faktiskt komma med ett erbjudande till Skövdeborna som stärker livskvalitén och folkhälsan. Men vi tror också på tillresande. Idag skriver vi ett inlägg i Skaraborgs Allehanda och använder oss av metaforen ”Skövdes Skärgård”, dvs berget är något unikt som kan skapa ett stort mervärde framöver. Det är några enskilda personer i Skövde och en norrman som höjt sina röster och sagt nej till den första delen i satsningen som handlar om ett köp mellan kommunen och hotellet. Socialdemokraterna säger också nej till satsningen, tror vi, men frågan ska avgöras den 27 feb i kommunfullmäktige. Men väldigt många kommer fram till oss på stan och säger; ”Helt rätt att ni utvecklar Skövde”, ”Ni har mitt stöd”, ”Detta är bra för Skövde”, men få av dem har sagt detta offentligt den senaste tiden. Idag var en sådan insändare publicerad. Det tackar vi för, men vi skulle behöva mer synligt bevis för att satsningen är rätt. Om ett tiotal insändare säger nej så innebär det inte att de representerar majoriteten av invånarna, men de sätter denna bild eftersom det är färre som skriver att de tror på satsningen. Därför uppmanar vi också JA-sägarna att göra sin röst hörd. Vi tror också att många NEJ-sägare kommer att ändra sig då de satt sig bättre in i frågan. Vissa politiker kommer aldrig att säga JA eftersom idén kommer från Allians För Skövde. Ibland, till och med ofta, fungerar skövdeandan och vi tar beslut i samförstånd. Den 27:e tror jag att det blir rösträkning i kommunfullmäktige och då kommer du att se hur just den politiker som du röstade på 2014 nu tar sitt ansvar för utvecklingen av Skövde.

Billingen – ett berg av upplevelser

Vi vill utveckla Billingen. Det ska bli Sydsveriges mest besökta friluftsområde. Vintersäsongen har en stark ställning i Skövde. Mängder av utmärkta spår, men sedan vi blev ett Vasaloppscenter har vi höjt ambitionerna. Fler spår, varierade nivåer och framför allt ska vi bygga längre konstsnöspår så att man kan åka under en längre säsong. Isytorna kan utvecklas och samtal pågår med bandyklubben. Att förlänga skidbacken, skapa fler pister och nya liftar ingår också i planera. Men Billingen ska leva året runt. En stor satsning på olika former av cykling pågår. Gärna så att hela familjen kan cyklas tillsammans, men även olika former för de mer vassa cyklisterna. Men området ska också bjuda in till naturupplevelser. Kommunen är beredd att satsa och tillsammans med näringslivet, olika entreprenörer och mängder av föreningar räknar vi med att Billingen kan bli något stor framöver. Att ge sig ut på Blängs mosse är en naturupplevelse som påminner om de man kan uppleva i de nordliga delarna av Sverige, men vårt berg ligger långt söderut. Det finns så många kvalitéer som går att utveckla och vi tror att sköveborna gillar våra tankar och att det dessutom ska locka fler besökare. Det är också därför som det är så angeläget att vi har olika former av boende i området, camping, billigare stugor men också hotell. En stor kongresshall står också på önskelistan och vi tror att näringslivet själva kommer att lösa detta.

Att resa men inte se platsen

Det händer rätt ofta att jag får frågan: Har du varit i, och så nämner man en viss stad. Den frågan är ibland svår att svara på. När har man egentligen varit på en plats? Jag reser rätt mycket i olika delar av landet. Olika organisationer bjuder in till möten och ett väldigt vanligt scenario är att jag åker tåg och kommer till en station. På stationen tar jag ofta buss eller blir hämtad. Sedan är jag på mötet, som ofta är i ett stadshus eller konferensanläggning. När mötet är över väntar transport till stationen och sedan tåget hem. Självklart har jag sett en del av stan genom rutan på bussen, men ibland har jag inte ens varit ute på en promenad i staden. Den här veckan till exempel har jag varit i Dalarna, närmare bestämt i Tällberg. Vi hade en konferens om besöksnäringen anordnad av Nätverket för Regional Turism. Två dagar med intressanta och utvecklande samtal och dessutom i en mycket rogivande miljö. Åkerblads i Tällberg som beskrivs som en SPA-anläggning. Jag såg skyltarna som visade vägen dit, men hann inte ens besöka den delen av anläggningen då vi hade ett intensivt program. Jag tänkte att jag skulle ta en promenad i byn på morgonen, men annat kom emellan. Vid flera tillfällen tittade jag ut genom fönstren och kunde konstatera att Tällberg ligger oerhört vackert och har inbjudande omgivningar. När vi skulle åka tillbaka transporterades vi i olika grupper till tåget och jag hann då med att gå en promenad och titta på Tällbergs Företagsby, läsa på anslagstavlan om vad som var på gång och också läsa om den förening som driver verksamhet i det gamla stationshuset. Om jag framöver får en fråga om jag varit i Tällberg, vet jag inte om jag kan svara JA på den frågan. Men jag har i alla fall gått ca 15 minuter i området runt Tällbergs station.

Världens största filmpris

Nu är Göteborg Film Festival avslutad. En festival som alltmer placerar sig på den internationella filmkartan framför allt genom att den är så folklig. Den är verkligen filmpublikens festival. Andra festivaler må ha större stjärnglans men denna festival handlar verkligen om att de som gillar film för inte bara se film utan också möta dem som gör film. Dessutom samlas branschen i Sverige på ett väldigt konkret sätt. I lördags hade jag förmånen att få vara med och överlämna världens största filmpris – Dragon Award Best Nordic Film. Priset är på en miljon kronor och är därmed är detta världens största filmpris. San Sebastian International Film Festival har ett pris på 920 000 kr och därefter kommer Locamo International Flm Festival som har 840 000 för ett av sina priser. I år gick priset till filmen Sameblod, som är Amanda Kernells långfilmsdebut.
Detta pris är tillkommet genom en samverkan mellan offentliga aktörer och industrin. Det är Volvo Car Group som satsar halva summan, dvs en halv miljon kronor. Den andra halvan ska delas lika mellan Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad. Tyvärr uppstod, enligt GP, en slags panikåtgärd, från regionen angående 2018 års pris. Vid ett möte med Göteborgs stads kulturnämnd i december blev vi meddelade att Göteborgs stad inte hade råd att ge sin fjärdedel utan sänkte beloppet med 125 000 kr. Därmed stod vi i en situation om att det utlysta priset på en miljon kronor skulle bli 875 000 kr. För att inte skämma ut oss inför den kommande festivalen så beslöt vi i regionens kulturnämnd att öka vår andel och täcka upp för Göteborgs stad. Beskedet från Göteborg var att det inte fanns 125 000 kr att uppbringa. Nu gjorde vi denna ”panikåtgärd” och världens högsta filmpris blev utdelat. Nu har staden tid på sig för att leta i kistan och se om de kan finna medel så att de inte bryter överenskommelsen ännu ett år.