Tystnadskultur är ett hot

Det finns ett uttryck som många känner till men som är ”fake news”. Jag tänker på att ”göra som strutsen och stoppa huvudet i sanden.” Denna myt är vitt spridd och många tycks tro att strutsen verkligen gör detta. Om det var sant skulle den bli ett lätt byte då dess kropp är väldigt stor och synlig i förhållande till dess huvud.

Men uttrycket symboliserar ett mänskligt drag, tyvärr ett av våra sämre sådana. Nämligen att vi duckar gärna för konflikter och vågar inte se sanningen eller motståndaren i vitögat. En del kallar det för feghet då vi är tysta, andra beskriver det som en överlevnadsstrategi och andra manar till civilkurage.

Att göra sin röst hörd är grundläggande för ett demokratiskt samhälle. När vi använder ordet röst så är det dubbelbottnat. Dels har vi en röst då vi väljer valsedel vart fjärde år i de svenska allmänna valen, men varje dag har vi en röst som kan höras.

På en del arbetsplatser har en tystnadskultur vuxit fram. Vissa åsikter framförs och andra tystas ner. På fikarasten kan vissa åsikter komma fram och den som har avvikande uppfattning vågar, av många olika skäl, inte göra sin röst hörd. Men konsekvensen av detta blir att det som uttalas verkar gälla och tystnaden ger därmed bifall, även om man kanske inte alls tänker så.

I många av världens länder är det betingat med livsfara att göra sin röst hörd. Jag har mött många som tvingats att fly för sina åsikters skulle. De kunde helt enkelt inte vara tysta och fått göra en oerhört stor personlig uppoffring. Att tvingas fly från sitt eget land för att man har en inre övertygelse som man vill göra synlig eller hörbar är en av mänsklighetens största misslyckanden. Öppenhet och tolerans måste få gälla. Därför måste vi värna de mänskliga rättigheterna.

Men det finns också en ”någon-annan-kultur” som bidrar att förstärka ”tystnadskulturen”. Det är någon annan som ska framföra ”sanningen”. Inte jag. Men ibland finns inte någon annan att tillgå. Rätt ofta faktiskt. Därför blir det min skyldighet att göra det.

Som ordbrukare har jag möjligheten att få adressera rätt många människor från någon talarstol, delta i personliga sammanhang eller uttrycka mig i böcker, blogg, tidningar och olika typer av brev. Jag har valt att inte vara tyst och ibland stöter man sig och får fiender. Men om jag är tyst blir jag min egen fiende och därför väljer jag att inte ”stoppa huvudet i sanden” utan vara en röst som ropar.

En förföljd som får en fristad

Västra Götalandsregionen har utropat sig som en fristadsregion. Det innebär att vi vill uppmuntra kommuner att vara med och bilda fristäder. Från början då ett initiativ togs av Salman Rushdie att bilda ett nätverk av städer, runt om i världen, var det många som sa att det var en omöjlighet. Men nu har ICORN (International Cities of Refugee Network) funnits i över 10 år och i nätverket finns 65 städer. Idén om att erbjuda en förföljd författare eller konstnär en fristad har ökat. Tyvärr är det kopplat till en ökad förföljelse. Under den senaste tiden har utöver författare och journalister även bloggare blivit en utsatt grupp. I takt med att fler kanaler finns för åsiktsspridning så blir också alltfler personer utsatta. Många av oss ser inte karikatyrer eller skämtteckningar som något hot, men vi minns attackerna i Paris. Det finns krafter i dag som inte skyr några medel för att stoppa det fria ordet. Det finns ledare runt om i världen som vill begränsa mediernas frihet och även konstnärernas. Vi vill, som region, samla kommuner, och tillsammans skicka en signal till omvärlden att vi bryr oss. Vi värnar demokratin som i sig ger friheter och att värna yttrandefriheten ser vi som en viktig insats för att stärka mänskliga rättigheter.

På bilden finns Marianne Hovdan som arbetar med de internationella frågorna, Johanna Lindström som är vår regionala samordnare, Kerstin Brunnberg som arbetar på regeringens uppdrag med frågorna. Bilden togs förra veckan då vi hade en konferens i Uddevalla där jag stod som värd.

 

 

Om Billingen – igen

Den senaste tiden har väldigt mycket energi lagts på frågan om Billingen. Dels handlar det om att väldigt många verkar inte ha insett vidden av satsningarna på berget. De har trott att allt handlar om några enskilda byggnader och några tusen kvadratmeter mark. Det stämmer att detta är en del av satsningen, men en rätt liten den. Det finns många föreningar, organisationer och entreprenörer som är med och är beredda att satsa. Det är tillsammans som vi kan skapa något nytt och faktiskt komma med ett erbjudande till Skövdeborna som stärker livskvalitén och folkhälsan. Men vi tror också på tillresande. Idag skriver vi ett inlägg i Skaraborgs Allehanda och använder oss av metaforen ”Skövdes Skärgård”, dvs berget är något unikt som kan skapa ett stort mervärde framöver. Det är några enskilda personer i Skövde och en norrman som höjt sina röster och sagt nej till den första delen i satsningen som handlar om ett köp mellan kommunen och hotellet. Socialdemokraterna säger också nej till satsningen, tror vi, men frågan ska avgöras den 27 feb i kommunfullmäktige. Men väldigt många kommer fram till oss på stan och säger; ”Helt rätt att ni utvecklar Skövde”, ”Ni har mitt stöd”, ”Detta är bra för Skövde”, men få av dem har sagt detta offentligt den senaste tiden. Idag var en sådan insändare publicerad. Det tackar vi för, men vi skulle behöva mer synligt bevis för att satsningen är rätt. Om ett tiotal insändare säger nej så innebär det inte att de representerar majoriteten av invånarna, men de sätter denna bild eftersom det är färre som skriver att de tror på satsningen. Därför uppmanar vi också JA-sägarna att göra sin röst hörd. Vi tror också att många NEJ-sägare kommer att ändra sig då de satt sig bättre in i frågan. Vissa politiker kommer aldrig att säga JA eftersom idén kommer från Allians För Skövde. Ibland, till och med ofta, fungerar skövdeandan och vi tar beslut i samförstånd. Den 27:e tror jag att det blir rösträkning i kommunfullmäktige och då kommer du att se hur just den politiker som du röstade på 2014 nu tar sitt ansvar för utvecklingen av Skövde.

Billingen – ett berg av upplevelser

Vi vill utveckla Billingen. Det ska bli Sydsveriges mest besökta friluftsområde. Vintersäsongen har en stark ställning i Skövde. Mängder av utmärkta spår, men sedan vi blev ett Vasaloppscenter har vi höjt ambitionerna. Fler spår, varierade nivåer och framför allt ska vi bygga längre konstsnöspår så att man kan åka under en längre säsong. Isytorna kan utvecklas och samtal pågår med bandyklubben. Att förlänga skidbacken, skapa fler pister och nya liftar ingår också i planera. Men Billingen ska leva året runt. En stor satsning på olika former av cykling pågår. Gärna så att hela familjen kan cyklas tillsammans, men även olika former för de mer vassa cyklisterna. Men området ska också bjuda in till naturupplevelser. Kommunen är beredd att satsa och tillsammans med näringslivet, olika entreprenörer och mängder av föreningar räknar vi med att Billingen kan bli något stor framöver. Att ge sig ut på Blängs mosse är en naturupplevelse som påminner om de man kan uppleva i de nordliga delarna av Sverige, men vårt berg ligger långt söderut. Det finns så många kvalitéer som går att utveckla och vi tror att sköveborna gillar våra tankar och att det dessutom ska locka fler besökare. Det är också därför som det är så angeläget att vi har olika former av boende i området, camping, billigare stugor men också hotell. En stor kongresshall står också på önskelistan och vi tror att näringslivet själva kommer att lösa detta.