Alf Svensson: Människovärdet har inget pris

På den europeiska kontinenten kan man mycket väl, om samtalet inte enbart handlar om väder och vind, få frågan: Är du kristen, jude eller muslim? Någon värdegrund förväntas man ha. Men i vårt lilla land verkar det ju numera faktiskt som om rikets företrädare tycker man ska svara: Ingenting.

Detta är till dels kyrkors och samfunds fel, menar jag. Man har inte entydigt strukit under att vår civilisation, vår demokrati, har sina djupaste och starkaste rötter i kristendomen.

Du kan tro vad du vill om att Jesus är Guds son född av Maria. Men du kan inte tro vad du vill om att kristendomen påverkat oss och i mångt och mycket gett oss våra viktigaste värderingar, fundamentet för humanism och medmänsklighet. Det vore att förneka verkligheten.

Det ordas allt oftare i den politiska debatten om ”vår svenska demokrati”, som om vi uppfunnit den. Låt oss för allt i världen göra vad vi mäktar för att värna och slå vakt om demokratin, men den är något vida mer och djupare än valrörelser och flerpartisystem.

Dess värden och värderingar är universella.

Maja Hagerman skriver i sin Augustprisbelönta bok Spåren av kungens män: ”När kristendomen kom förde den också med sig mycket annat som blivit så självklart att det knappt går att urskilja längre. Som detta att en människa inte kan äga eller sälja en annan.”

Det är människovärdet det handlar om. Om varje individs okränkbarhet. Om varje individs lika värde.

Det förunderliga är att vi människor, historien visar detta, ofta är förblindade när det gäller att se vad som händer i nuet. Insikten kommer för sent. Då när historiker gör oss uppmärksamma. Men det är nu det finns risk för att vi klyver respekten för människovärdet i en ”vi-del” och en ”dom-del”. Klyvningen sker aldrig dramatiskt men det handlar om att se sprickbildningen.

Det är självfallet inte så år 2018 att något parti skulle acceptera att människor ägs eller säljs. Men det är ganska vanligt att det sätts prislappar. På vissa grupper. På vissa nationaliteter. Det är givet att man ska beräkna kostnaden men inte alltid för att slippa utgiften utan också för att se till så man klarar av den.

Debatten har på sistone handlat mer om de kostnader och bekymmer som flyktingströmmen skapar, mindre om den tillfredsställelse som borde fånga oss när familjer, instängda i ruinhögar och rasmassor, räddas till ett tryggare liv.

Samma tillfredsställelse kanske, som när de thailändska fotbollspojkarna till slut kom ur sin instängdhet i grottan?

Den unkna nationalismen leder till ett trångsinne, då allt handlar om oss och vårt. Detta skapar en världsfrånvändhet och en verklighetsflykt som på sikt, tror jag, blir förödande.

Sverige kan aldrig mer leva isolerat. Svensk ekonomi, det må låta hur det vill under valrörelsens sista månad, måste leva med inte mot. Vi är gränslöst – just i ordets egentliga betydelse – beroende av vår omvärld. Vi kan påverka, men vi måste allt vara så kloka så att vi tar skeden i vacker hand, om vi ska få leva i ett framtida välfärdssamhälle. Och innehållet på de dukade borden är i allra högsta grad internationellt.

Jimmie Åkesson och SD vill tydligtvis att Sverige ska lämna EU. Jonas Sjöstedt och han är i detta avseende överens.

EU är i grunden ett substantiellt fredsfördrag.

Nationalismen och de inåtvända maktambitionerna i alla dess vanvettiga former, nazism, fascism, kommunism, hade lagt Europa i ruiner. Och det värsta av allt torde ha varit att respekten för människovärdet var krossat och människor satt inpyrda i lögn och förnedring.

Då börjar tre kristdemokrater bygga gemenskaper utifrån de värderingar som nu behöver en renässans. Konrad Adenauer, Robert Schuman och Alcide De Gasperi vågade ta itu med det omätbara hat och den misstro som skapats mellan nationer. Det var utrikespolitik det! Det var räddningen för Europas morgondag.

Och måtte de krafter som nu vill indela nationers befolkningar i A- och B-lag hållas tillbaka och så snart som möjligt få lämna scenen.

Vi har alla svårt för att leva upp till ideal och principer, men vi är väl ändå så lyhörda så vi hör viljeinriktningar och lägger märke till vartåt politiker vill.

Framåt, säger väl alla, även de som drar oss bakåt mot isolering och internationellt svek.

Men vår civilisations framtid fordrar sina värden och värderingar, de kristna. Backa inte bort från dessa.

Alf Svensson, tidigare partiledare (KD)