• Kristdemokratin – grunden för det vi står för

    Politik i praktiken är viktig, utan förankring i en underliggande ideologi blir politik bara populistiskt tyckande och ett sökande efter dagsaktuella frågor som kan ge genomslag i media.

    Kristdemokratin vill vara en motkraft till nyliberalismens tro att marknaden löser allt och till socialismens tro att staten ska ta ansvar för våra liv. Kristdemokratin förenar tron på allmängiltiga värden och gemenskaper med ett socialt ansvarstagande där de svagaste i vårt samhälle har den största rätten till det offentligas stöd. Alla människor har samma okränkbara och absoluta värde. Vi inleder därför med en presentation av vår ideologi och grundläggande värderingar som sammanfattas i fem delar; en personalistisk människosyn, insikten om människans ofullkomlighet, förvaltarskapstanken, subsidiaritetsprincipen och solidaritetsprincipen.

     

    En personalistisk människosyn
    Personalism är Kristdemokraternas alternativ till individualism och kollektivism. För oss är inte den enskilde sig själv nog och oberoende av andra, men inte heller bara en anonym kugge i det stora samhällsmaskineriet. Varje människa är unik och behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Den viktigaste samhällsgemenskapen finns i familjen. Där ges varje individ möjlighet till kärlek, omtanke och förståelse, samtidigt som man möts av krav och får ta ansvar.

     

    Människans ofullkomlighet
    Vår människosyn utgår från att människan är förnuftig. Hon har förmågan att välja mellan bra och dåliga beslut, men hon måste även ta ansvar för sina egna handlingar. Människan är dock ofullkomlig och denna insikt gör att vi eftersträvar maktdelning för att inte enskilda människor eller grupper ska få alltför stor makt, vilket även formar vår politiska verksamhet. Ofullkomlighetstanken innebär också att vi inser att alla kan göra fel, att alla förtjänar en ny chans och att det värdegrundsbyggande arbetet aldrig får upphöra.

     

    Subsidiaritetsprincipen
    Beslut ska fattas på lägsta möjliga och ändamålsenliga nivå. Det som familjen kan bestämma på egen hand ska inte politiken lägga sig i. Det kommunerna klarar på egen hand får inte bli en fråga för riksdag eller regering. Vissa frågor måste dock hanteras på en högre beslutsnivå; exempelvis kräver hanteringen av viktiga miljöfrågor i stor utsträckning ett globalt perspektiv. Valfrihet är en möjlighet både för individer och för gemenskaper att ta ansvar och göra val som leder till det gemensamma bästa.

     

    Förvaltarskapstanken
    Förvaltarskapstanken innebär att människan har ett ansvar att bruka och bevara i stället för att slita och förbruka. Detta gäller samhällets alla områden, men främst inom synen på samhällsekonomi och miljö. Då vi har ansvaret att förvalta det samhälle och den jord vi ska lämna vidare till våra barn behöver vi agera klokt och långsiktigt.

     

    Solidaritetsprincipen
    Solidaritet är grunden för all social rättvisa. Det handlar om en ambition att utjämna strukturella orättvisor och skapa en rättvis fördelning av tillgängliga resurser. Alla människor ska räknas och omfattas av samhällsgemenskapen, medan de mest utsatta ska ha den största rätten till det offentligas trygghetssystem. Hur vi behandlar och tar om hand de svagaste och mest utsatta är ett mått på hur bra vårt samhällsbygge är. Rättvisa handlar för oss inte om att alla ska få lika, utan att resurser ska fördelas utifrån de behov som finns.