• Gröna solglasögon till röd- och blåögda

    Allt som oftast blir Kristdemokraterna ihopklumpade med marknadsliberaler i ekonomiska frågor. I denna insändare till tidningen Kristdemokraten lyfte jag fram det kristdemokratiska alternativet, med sin utgångspunkt i förvaltarskapstanken – en social och ekonomisk marknadsekonomi

    Gröna solglasögon till röd- och blåögda

    Vi lever i en dynamisk och omvälvande tid idag. Det är spännande och utmanande att vara politiker i övergången från dagens industrisamhälle till framtidens osedda, men hägrande, informations- och tjänstesamhälle. Ett samhälle som har helt annorlunda förutsättningar att fungera ekologiskt uthålligt än dagens, om vi bara ger de rätta ekonomiska signalerna idag.

    Efter det socialistiska samhällsexperimentets rödögda baksmälla, kan vi se hur större delen av världens politiker och ekonomer blåögt orienterar sig i marknadsliberal riktning, ivrigt påhejade av triumfatoriska högerpolitiker och neoklassiska nationalekonomer. Frågan är bara om den vägen leder rätt till morgondagens uthålliga samhälle.

    Tvärtom talar mycket för att just en alltför enögd tillämpning av neoklassiska principer är en av grundorsakerna till dagens miljösituation. Jag tror att politiker och ekonomer av alla kulörer skulle behöva ta på sig gröna solglasögon (bildligt talat – inte bara som skydd mot ett förtunnat ozonlager!).

    Av de svenska partierna har kristdemokraterna gått före och visat vägen med många konkreta förslag. Bland annat via alternativbudgetar har riksdagsgruppen presenterat realistiska och utmanande exempel på grön skatteväxling och en social och ekologisk marknadsekonomi (som säkert hade tett sig ändå mer ekologisk om det bara hade funnits ekonomiskt utrymme).

    Kristdemokratiska program, manifest och uttalanden genomsyras av insikter om hur nödvändigt det är att incitament som förstärker utvecklingen mot en god miljö, är en överordnad ekonomisk princip i all samhällsplanering. Trots det blir vi ofta grupperade tillsammans med rena marknadsliberaler i ekonomiska frågor. Det är i alla fall den bild jag uppfattar ur mediabruset och de signaler jag får från människor i min omgivning.

    Här står vi inför ett gigantiskt kommunikationsproblem. Hur presenterar man ett nyanserat och resonerande förhållningssätt i en bipolär samhällsdebatt? Länge var huvudalternativen socialistisk kommandoekonomi kontra neoklassisk marknadsliberalism. Innebär det faktum att socialismen är ute ur leken, att det enda återstående alternativet för all framtid är ohämmad marknadsliberalism?

    Tvärtom verkar fler och fler genomskåda den endimensionella människosyn och samhällsuppfattning, som reducerar enskilda människor och samhällsaktörer till egoistiska och ekonomiskt rationella, nyttomaximerande kostnadsminimerare. Allt fler inser att våra val även påverkas av altruism, känslor och andra argument som kan te sig irrationella ur ett begränsat nyttoperspektiv. Förmodligen har institutionell ekonomi och andra alternativa nationalekonomiska skolbildningar viktiga bidrag att komma med.

    Här passar den kristdemokratiska politiken, med sin utgångspunkt utifrån förvaltarskapstanken i en social och ekonomisk marknadsekonomi, som hand i handske. För att göra en sådan nyanserad politik tydlig i ett svart-vitt (röd-blått) mediasamhälle, är det nödvändigt att vi än mer markerar mot endimensionell marknadsliberalism och resonerar än klarare om grön ekologisk ekonomi, i all dess komplexitet.

    Kristdemokraterna har förvisso valt en realistisk väg in i framtidens ekologiskt uthålliga samhälle. Låt oss fortsätta framåt – (över)tydligt och övertygat!

    Håkan Johansson, Värnamo.

    Publicerad:

    • 1997-09-05: Kristdemokraten