Debatterat vedeldning

För lite mer än en vecka sedan fick jag e-post från kommunledningskontoret. Det var min första interpellation som ordförande i Miljö- och stadsbyggnadsnämnden. Först fick jag hjärtat i halsgropen när jag såg att den var inlämnad av Svante Olson (V) – han är ju känd för att ställa både knepiga och avslöjande frågor. Sedan såg jag att frågorna handlade om hälsokonsekvenser av uppvärmning med biobränslen och det gick jag igång på.

Svante skrev att han ofta andas in en stickande luft när han promenerar i Värnamo och att han är osäker på vad det är för sorts rökgaser han andas in och vad kommunen gör för att kontrollera och informera om detta. Jag bad miljöinspektör Lars-Ingvar Björk om hjälp med att skriva ett svar där han beskriver när, var och hur man får elda med fastbränslen i Värnamo kommun och hur kommunen hanterar de anmälningar som kommer in. Dessa blir för övrigt färre och färre. Jag kunde också överlämna kommunens uppvärmningspolicy från 2006 till Svante.

En av anledningarna till att detta är intressanta frågor är att de sätter fingret på ett dilemma. Ibland kan det nämligen hända att viktiga miljömål, som minskade koldioxidutsläpp, hamnar i konflikt med vårt behov av skydd för hälsan. Vedeldning är ett typexempel på det. Mitt intryck är att vedeldningen i tätorterna minskar. Det märks inte minst på att antalet anmälningar minskar för varje eldningssäsong. Jag tror att det beror på att de som verkligen kan elda med ved enligt konstens alla regler och har miljögodkända pannanläggningar blir allt färre.

Yngre generationer söker bekvämare lösningar och för den som vill ha fastbränsleeldning är det förädlade bränslen med hög energitäthet, exempelvis pellets, som man i så fall väljer. 58 personer konverterade sina vedpannor så att de blev miljögodkända under några år då kommunen delade ut bidrag till detta. Mitt intryck är dock att de flesta som överger vedeldningen går över till fjärrvärme eller någon form av värmepump.

Min pappa är ett bra exempel på det. Han var tidigt ute med att byta ut sin koldioxidökande oljepanna mot en flisanläggning. Jag tror att han kände sig nöjd både med minskade uppvärmningskostnader och minskat bidrag till växthuseffekten. Efter några år började han nog tycka att det var jobbigt att aska ur pannan och hämta ny flis med jämna mellanrum, och det luktade väl en del ibland också, så då installerade han en jordvärmeanläggning.

Alla vill vi ha det varmt hemma, men det får inte vara för dyrt eller för krångligt. I dag har vi som inte vill bidra till att koldioxidhalten i atmosfären ökar många möjligheter och som jag förstår det är fjärrvärmen det klart bästa alternativet om man bor på en plats där det erbjuds.

Se interpellationsdebatten här (Värnamo kommuns hemsida):
[Kommunfullmäktige 2015-03-26] (Interpellationsdebatten börjar cirka 71:30 in i klippet)