Vilken framtid har närradion?

Egentligen är det ganska märkligt att en sådan anakronism som närradion lever vidare ännu i vår tid. Den kom till i en tid när det rådde statligt monopol i etermedia och reklamfinansiering fanns inte ens på kartan. Då öppnade plötsligt den folkpartiledda regeringen dörrarna för ideella organisationer att få sända radio. Samhällsbärande organisationer som föreningar, kyrkor och politiska partier fick därmed tillgång till ett informationsmedium utan tidigare motstycke. För ett par dagar sedan firade Värnamo närradioförening 30 år i etern och jag var med som pianist och fick anledning att reflektera…

En av anledningarna till att det var roligt att vara med på jubileet är att jag har själv varit med och producerat en hel del närradio, både för Värnamo alliansförsamling och Kristdemokraterna Värnamo. I närradion hade vi en möjlighet att komma ut med vår egen information så som vi ville presentera den – ocensurerad och ovinklad av tidningsredaktioner och utan att behöva passera genom enskilda journalisters ideologiska filter.

Det var en riktigt rolig tid, framför allt att se den entusiasm och det ideella engagemang som frodades bland tekniker, producenter och andra medarbetare. När unga teknikentusiaster får tillgång till teknik som tidigare varit skyddad skapas en speciell kultur som nog kan uppfattas som en aning nördig – det älskar jag! 🙂 Som jag förstår det blev närradion det som folkpartiregeringen syftade till när de öppnade upp några radiofrekvenser för föreningslivet – eterns stencilapparat och anslagstavla.

Nu när jag kom till jubileet uppfattade jag närradion som något nostalgiskt som bara har överlevt och som mest engagerar äldre. Jag fann en i högsta grad levande rörelse som söker nya vägar i en ny tid. Närradioföreningens ordförande Ann-Mari Wiberg hade lagt upp ett mycket intressant program. Med sin mediebakgrund och entusiasm och med kompetenta gästföreläsare och spännande panelsamtal fick vi deltagare del av många kreativa inlägg om hur närradion kan utvecklas för att möta det nya medie- och kommunikationsklimatet. Det jag fastnade mest för var att så många betonade vikten av att de sändande föreningarna samarbetar mer och av att integrera verksamheten i så många mediekanaler som möjligt. Exempelvis finns det föreningar som även jobbar med lokal-tv, webb-radio, webb-tv , tidning och sociala medier med mera.

Jag tycker om engagemanget och folkrörelseandan som fortfarande lever kvar i närradiokretsar. Vidare är närradion en viktig kulturbärare. I det mångfaldiga och svåröverskådliga medielandskap vi har i dag, där storlek verkar betyda allt, är det än viktigare för små föreningar att kunna göra sin egen röst hörd. Om Värnamo närradioförening bara behåller entusiasmen och engagemanget, vågar tänka bortom den egna masten för att integrera fler tekniska plattformar och sändarföreningarna lägger bort prestigen i att ha en egen studio för att samarbeta mer så kan närradion gå en gyllene framtid till mötes. Den lilla lokala rösten behövs i en tid då de stora mediedrakarna sväljer allt mer av mångfalden.