Sverige ska inte splittra barnfamiljerna!

21 juni kommer Sveriges riksdag att rösta om en ny lagstiftning som riskerar att ge oss Europas mest inhumana migrationspolitik. Stängda gränser, kraftigt inskränkta möjligheter till familjeåterförening samt tillfälliga uppehållstillstånd kommer leda till att barnfamiljer splittras. Europeiska värderingar som utgör grunden för medlemskap i EU hotas nu av det beslut riksdagen står inför.

De förslag som regeringen lagt fram har sågats av samtliga remissinstanser. Konsekvenserna för en stor grupp barn blir förödande. FN:s barnkonvention säger att barn har rätt till skydd och trygghet samt rätt att leva tillsammans med sin familj.

Vad är det som gör att partier och riksdagsledamöter – å ena sidan driver internationella konventioner om mänskliga rättigheter när andra nationer bryter mot dem, men som å andra sidan – helt frångår dem när Sverige befinner sig i ett ansträngt läge?

I september 2015 höll statsminister Stefan Löfven(S) ett tal där han bland annat sa ”mitt Europa bygger inte murar”. Ett knappt år senare lägger hans regering fram lagförslag som innebär kraftiga försämringar för familjers möjlighet att etablera sig i Sverige. Löfvens Sverige bygger murar som splittrar familjer.

Idag lyfter många partier frågan om att en värderingskris uppstått i vårt land genom den stora migrationen då människor med andra värderingar utmanar ”våra svenska värderingar”. Den 6 juni skrev Anna Kindberg Batra(M) att ”svenska värderingar behöver försvaras”.

”Europeiska värderingar är – mer än svenska – satta under press, och därför ännu mer akuta att försvara” skriver Lisa Irenius – Svenska dagbladets kulturchef den12 juni i en intressant artikel med rubriken ”Europeiska värderingar behöver försvaras”! De så kallade Köpenhamnskriterierna slår bland annat fast att ett medlemsland ska respektera mänskliga rättigheter och skydda minoriteter. Dessa grundvärderingar är uppenbart hotade.

Tyvärr har regeringen och delar av opposition valt en politik som kränker barns rättigheter.  Uppmaningen till alla riksdagsledamöter som står för mänskliga rättigheter är att på ett trovärdigt sätt rösta mot förslagen gällande kraftigt inskränkta möjligheter till familjeåterförening. Jag är glad att tillhöra ett parti som värnar familjeåterförening. Det finns ett stort folkligt stöd för den humanitära linjen som alla barnorganisationer och stora delar av det övriga civilsamhället står bakom.

De olika konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige ställt sig bakom har historiskt varit ledstjärnor för humanitet och solidaritet med de mest utsatta. Företrädare för Sverige har ofta pekat på konventionerna när mänskliga rättigheter hotat barn i andra länder. Därför är det mycket uppseendeväckande att när det i vårt eget land uppstår ett ansträngt läge – då väljer en majoritet av riksdagsledamöterna att bortse ifrån det.

Den 22 juni har jag förmånen att moderera ett seminarium på Torpkonferensen. En konferens som samlar drygt 10 000 kristna för en inspirerande sommarvecka på Närkeslätten. Rubriken för seminariet är ”Jesus var också flykting”. Vi politiker som tror att Jesus angår hela livet kan omöjligt tiga när riksdagen avser rösta igenom en lag som försvårar livet för de mest utsatta. Det finns mig veterligen kristna i alla riksdagspartier. För er borde det vara självklart att stå på flyktingfamiljernas sida.

Jag håller med om att vi har en värderingskris. Aldrig hade jag kunna föreställa mig att Sveriges riksdag ens skulle överväga att rösta om lagar som inte tar hänsyn till våra värderingar så som de kommer till uttryck i FN:s barnkonvention. Sverige har, tillsammans med många EU-länder, en stolt historia av att låta de värderingar som ligger till grund för FN:s deklaration om de människliga rättigheterna och barnkonventionen vara vägledande i lagstiftning. Att riksdagen nu sannolikt gör kraftiga avsteg från denna linje är en värderingskris av stort mått.

Återkommande hör jag kommentarer i stil med: ”typiskt Sverige, vi ska alltid vara bäst i klassen”, med ett tonfall som låter meddela att detta är något negativt. Tänk om vi istället kunde sträcka på oss och säga att det är typiskt svenskt att stå upp för barns rättigheter. Det vore något att vara stolt över! Det är väl just i de svåraste situationerna som vi mer än någonsin ska hålla fast vid mänskliga rättigheter! Var finns idag det politiska modet att värnat de mest utsatta?

Lennart Bondeson(KD)
Kommunalråd
Örebro kommun

Artikeln ovan har tidigare publicerats i tidningen Dagen