Medmänsklighetens klimatkris är det största hotet mot samhället

Örebro är fantastiskt. Vi som bor här har förmånen att bo i en kommun med en härlig stadskärna och en vacker levande landsbygd. Nyligen var de flesta av oss delaktiga i firandet av stadens 750-årsjubileum. En festvecka i strålande solsken.

Men det finns en annan, mörkare bild. En utveckling vi delar med resten av Sverige där misstänksamhet och fördomar mot tiggare och flyktingar tilltar. I sociala medier sprids dagligen fruktansvärda fördomar och misstänkliggöranden. Åsikter, tankar och idéer som var omöjliga att torgföra för bara några år sedan är i dag vardagsmat i medieflödet. Vi befinner oss mitt i en medmänsklighetens klimatkris, samhällsklimatet är under förändring.

För att vi som kommun och nation ska kunna ta emot dem som behöver en fristad på ett bättre sätt måste bostadsmarknaden, arbetsmarknaden och skolsystemet förbättras. Vi måste minska bostadssegregationen. Vi behöver ytterligare underlätta för människor att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi bör se över hur skolan kan organiseras så att den bidrar till att bryta segregationen. De utmaningar kommunen står inför diskuteras löpande i kommunledningen. Ofta hör och läser jag ”invandringen diskuteras inte”. Den typen av påståenden vittnar om dålig insyn i den dagliga politiken. I riksdag, landsting och kommuner diskuteras alla utmaningar i samhället. Däribland hur vi bäst tar emot och välkomnar nya svenskar.

Ett långt mycket större problem än bostäder, arbete och skola för att få till en fungerande integration är den växande främlingsfientlighet som sprids i samhället. Likt ett gift sprids i dag fördomar, misstänkliggöranden och hat mot tiggare och flyktingar. Denna förändring av samhällsklimatet är det största hotet mot en fungerande integration.

Sedan andra världskriget har det aldrig funnits så många människor på flykt som det gör i dag. Över 50 miljoner lever på flykt runt om i världen. Den övervägande majoriteten inom sina hemländer och i dess grannländer. En liten rännil av alla världens flyktingar når Sverige. För dessa människors skull, men också för vår egen, krävs att vi hanterar den pågående medmänskliga klimatkrisen.

Misstänkliggörandet av ”dom andra” skapar fördomar och osanningar som allt oftare leder till attentat mot tiggare och asylsökande. I stället för omsorg och hjälp möts behövande av misstänksamhet och hat. Gränserna förskjuts på ett sätt som gör mig orolig inför framtiden. Människor har blivit ”lovligt byte”. Denna förändring av samhällsklimatet behöver vi stå upp mot och aktivt välja medmänsklighet.

Vilka blir vi? Hur påverkar det oss att stänga dörren i ansiktet på behövande, om vi tillåter förändringen av samhällsklimatet att fortsätta på inslagen väg? Vi blir människor vi inte vill vara och får ett samhällsklimat vi inte vill ha. Till syvende och sist är detta en moralisk fråga där vi behöver fundera både över vår personliga och vår gemensamma moral. Vi alla, med några få undantag, drömmer om ett samhälle präglat av insikten att alla människor är lika mycket värda. Att en människa är just människa är långt mycket viktigare än var hon råkat födas. Medmänskligheten ser inga nationsgränser.

Det behövs en folkrörelse i Sverige som tar ställning för alla människors lika värde och mot den främlingsrädsla och främlingsfientlighet som håller på att förändra samhällsklimatet. Den kommunala politiken ska göra sitt. Men vi behöver också fråga oss själva vad vi kan göra för att lindra medmänniskors utsatthet. Jag är oroad över vart vi är på väg om inte en sådan rörelse reser sig upp och säger Stopp!

Lennart Bondeson (KD)
Kommunalråd med ansvar för mänskliga rättigheter

Denna debattartikel publicerades i Nerikes Allehanda 20150824