Skolan behöver arbetsro och politisk samsyn – inte en ny organisation!

Niclas Persson(MP) och Karolina Wallström(FP) diskuterar frågan om skolans huvudmannaskap och därmed frågan om styrning och ansvar för att nå de nationella målen. Det är fel fråga att diskutera för att främja skolutveckling och ökad måluppfyllelse, som så väl behövs. Skolan behöver inte en omfattande omorganisation som riskerar att ta all kraft från skolutveckling. Vi menar att partierna behöver lämna denna fråga, som inte kommer att förbättra skolan.

Det finns en stor risk att den politiska oenigheten bara skärps och består. Det skolan främst behöver de närmaste åren är mera av samsyn, långsiktighet och breda politiska överenskommelser både lokalt och på riksnivå. I stora framtidsfrågor som energipolitiken, försvarspolitiken och utrikespolitiken är den en god svensk tradition att skapa breda och långsiktiga överenskommelser. Så borde det självklart vara inom skolområdet – som har stora utmaningar. Sannolikt vinner inget parti opinionsstöd med att driva politisk konflikt.

Det som behövs är en gemensam politisk väg som återger förtroende för partiernas skolpolitik och skolans möjligheter att lyfta alla skolor och därmed alla elevers rätt och möjlighet att lyckas med sin skolgång.

Tyvärr har dagens skolpolitik fastnat i en ändlös kamp om bästa skolpolitiken, som hindrar det som är helt nödvändigt.

Ontario i Kanada är ett gott exempel där man lyckades att lyfta skolan från ett bottenläge i början av 2000 talet – till idag. Den framgångsrika vägen var en politisk samsyn inom några avgörande utvecklingsområden och att hålla fast vid den vägen och inte komma med nya skolpolitiska förslag.  Skolorna i Ontario har gjort stora framsteg – politiker från Sverige reser på studiebesök dit, men väldigt få följer efter det som skett där.

Därför blir frågan om huvudmannaskapet en ”ickefråga” – som hindrar arbetet med det skolan som mest behöver idag, vilket vi menar att alla partier behöver ta ett långsiktigt ansvar för.  Att fortsätta den ändlösa diskussionen om huvudmannaskap får ingen praktisk betydelse för hur skolan ska förbättras.

I Örebro kommun har vi påbörjat ett parlamentariskt arbete – för att ta ansvar och skapa samsyn i de stora framtidsfrågorna.  Det är en bra början, men det behövs mycket större engagemang från alla partier och en vilja att tillsammans göra det bästa för skolan just nu. Om viljan finns att sätta skolans bästa främst – borde det självklart vara möjligt!

Förutom den stora investeringen vi gör nu på bra och hälsosamma lokaler där vi gör plats för fler elever i det växande Örebro så behöver vi förbättra styrningen genom alla led från politiken, via förvaltningen och ut i verksamheterna.  Skolan behöver ett tydligt pedagogiskt ledarskap där rektorer och förskolechefer har kunskap och kompetens för att tolka uppdraget och omsätta det i sin verksamhet genom att leda och styra lärprocesser. Skapa förståelse hos sin personal för att fokusera på lärandet och synliggöra sambandet mellan undervisningen och elevernas resultat.

Det behöver arbetas strukturerat, systematiskt och uthålligt för att skapa en sådan kultur. Huvudmannen behöver ge skolorna de förutsättningar som krävs och möjligheter för såväl samarbete som till kollegialt lärande. Flera skolor behöver även kompetensutveckling i systematiskt kvalitetsarbete.

Så lämna frågan om huvudmannaskap och sök samsyn i skolpolitiken!

Lennart Bondeson(KD), Kommunalråd
Anders Östman(KD), vice ordförande programnämnd barn- och utbildning