Vår solidaritet utmanas av kriget

Det kändes surrealistiskt att lyssna till staden Kobanes borgmästare Mustapha Abdi berätta om situationen i hans stad. Här satt vi en grupp politiker i all välmåga i Strasbourg. Utanför fönstren kunde vi se hur våren började spira. Powerpoint bilderna visade på en annan verklighet. Hus i spillror och vägar i som var sönderbombade.

Det var inför Europarådets kommunalkongress som borgmästare Mustapha Abdi i ord och bild berättade om hur hans stad är slagen i ruiner.  Islamistisk extremister har gått fram hänsynslöst. Åhörarna var kollegor som förstår vad det innebär att leda en stad, men få om någon hade erfarenhet att bygga upp en stad åter från grunden. En stad där all infrastruktur är utslagen. Detta ska göras medan fienden väntar inte långt bort för att göra nya attacker.

Då jag tar del av hur flyktingar behandlas när de söker skydd i Europa kommer bilderna från Kobane tillbaka till mig. Med stängsel av taggtråd hindras människor att komma in i det välmående Europa. Skrupellösa människosmugglare utnyttjar nöden för egen vinning. Jag är rädd för att historieskrivningen kommer att döma oss hårt. Vi som bygger dessa hinder.

Kurderna i staden Kobane, som ligger i nordöstra Syrien nära Turkiet, skulle kunna leva ett gott liv. Staden är belägen nära floden Eufrat. En flod som är känd för att den svämmar över och ger goda skördar. För ett antal år sedan påbörjades ett projekt som skulle kunna ge invånarna i Kobane dricksvatten. Ett projekt som extremister effektivt har satt stopp för.

Utvecklingen i Kobane har under de senaste åren varit dramatisk. När krisen i Syrien började tog sig tusentals människor dit eftersom den betraktades som en av de säkraste städerna. Islamska terrorister har sedan med framgång skurit av Kobanes alla kontakter med omkringliggande städer samtidigt som Kobane belägrades. Tillförseln av vatten och el stoppades liksom införsel av mat, medicin och andra nödvändigheter.

För ett år sedan var attackerna mot Kobane särskilt intensiva, barbariska och våldsamma. Många mördades, kvinnor våldtogs och affärer plundrades. Detta utfördes av terrorister som hade avancerade vapen. Kurderna i Kobane hade bara lätta vapen. Räddningen blev till slut den internationella koalitionens väpnade styrkor som insåg staden Kobanes utsatta situation.

Sedan i vintras pågår ett tålmodigt uppbyggande av Kobane. 70 % av staden är totalt förstörd. Skolor, sjukvårdskliniker, apotek mm, allt detta som är livsnödvändigt måste byggas upp. Minor dödar och måste röjas. Detta sker samtidigt som terrorister gör attacker mot staden.

Turkiet har ett stort ansvar för att Kobane kan föra in mat och mediciner till dess sargade innevånare. För att detta ska kunna ske är det nödvändigt att hålla en korridor öppen mellan den turkiska gränsen och Kobane.

Det som händer i Syrien utmanar vår solidaritet. Det må vara att ta emot flyktingar eller att ge hjälp på plats. Följ gärna utveckling i Kobane genom att gå in på www.helpkobane.com.

Lars O. Molin. Ordförande för Kristdemokraterna i Örebro

Denna krönika publicerades i NA 10 september 2015