Vi möter mörkret med tända ljus

Det är naturligt att i december blicka tillbaka över året som gått och reflektera. Det gjorde jag i dagens jultal.

Det jag speciellt slagits av i år och fortsätter slås av är styrkan i vår samhällsgemenskap. Vi håller ihop. Vi skyddar varandra. Vi löser problem – tillsammans. Vi har inte alltid samma åsikt om allt. Det är inte varje dag vi känner att vi älskar alla våra medmänniskor. Men när det gäller – då håller vi ihop.

Det här året har innehållit allt möjligt av elände. Men mitt i allt detta elände har vi också fått reflektera över vad som är viktigt – på riktigt.

Visst är det mycket av det vanliga livet som vi längtat efter i år och därmed saknat. Gå till kontoret, strosa i butiker, se på bio och kunna äta middag med vänner på restaurang. Men till sist är det gemenskap och tryggheten att vara med andra vi verkligen saknat. Oavsett vad vi bär med oss – glädje eller sorg – så vill vi inte stå med det själva. Vi behöver få dela det med andra.

Vi har större problem idag i vårt land än vi haft på många decennier. Stirrar man enbart på dem kan de snart växa sig så stora att de kan verka oöverkomliga. Men julen påminner oss om att det finns hopp – när vi kommer samman. Att vi alla är delar av något större.