Ebba – dagen efter…

I går var det en lång och omtumlande dag. Klockan 4.30 avgick bussen till Kristdemokraternas extra Riksting i Folkets hus i Stockholm och sedan var jag inte hemma förrän sent på kvällen. Vi valde ny partiledare – Ebba Busch Thor. Hon är vår första kvinnliga partiledare och även vår yngsta. I dag har jag mest ägnat mig åt att smälta Rikstinget, som du kan läsa om i mitt fotoreportage här:
[Vi har en ny partiledare – välkommen Ebba!]

Det avlöpte smidigt utan några andra större sensationer än att Lars Adaktusson röstades in i partistyrelsen utan att vara nominerad av valberedningen. Självklart höll vår nyvalda partiledare tal och säga vad man vill om Ebba, men hon levererade ett ideologiskt välförankrat och retoriskt spännande första partiledartal. Hon är lättlyssnad, tydlig och har mycket självdistans och charm.

Till en början studsade jag till inför de breda penseldragen – talet om ondska och godhet, svart och vitt. Är det en återgång till den gamla unkna kds-moralismen? Eller är det en spännande ansats till ett nytt sätt att formulera den kristdemokratiska berättelsen? Ebba ser likgiltigheten som den gråskala som förbinder svart och vitt. I hennes berättelse är en värderingsförankrad politik den bästa motkraften mot likgiltighet och bristande medmänsklighet, framför allt lyfte hon fram de kristna värdena. Ebba moraliserade definitivt inte! Hon har nog har fångat upp något viktigt i sin ansats till förnyad berättelse…

Då blev jag mer bekymrad över hennes tydliga uttalande att Kristdemokraterna är ett högerparti. Ja, vi ingår i Alliansen och vi vet att marknadsekonomi och underifrånperspektiv är viktiga förutsättningar för att forma ett medmänskligt och uthålligt samhälle. Därifrån till en personalistisk ideologi som kristdemokratin är emellertid steget ganska långt! Höger säger exempelvis ingenting om miljö, solidaritet och de små gemenskapernas betydelse som ju också är essentiella delar i kristdemokratiskt tänkande. Tvärtom så är det ju den ideologiskt sammanhållna föreningen av allt detta som gör kristdemokratin unik! Vi är den tredje vägen i europeisk politik – bortom vänster och höger. Ja ja, vi får väl se hur det utvecklas helt enkelt. Det borde åtminstone kunna leda till ganska spännande diskussioner när vi reviderar principprogrammet på nästa Riksting i höst…

Jag är glad att det till slut blev Ebba Busch Thor som blev partiledare! Hon har en förmåga att inspirera. Hon är kvick i tanken och ger svar på tal i debatter. Hon har ett rakt och direkt tilltal och vet vad hon pratar om. Jag åkte hem peppad och taggad från Rikstinget och det ska bli roligt att fortsätta arbeta för ett ökat kristdemokratiskt inflytande i Sverige. 13 % nästa!