Redo att värna valfriheten

Självklarhet att kunna påverka sin situation

Under parollen ”Vi ska ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden…” vill socialdemokraterna återta bestämmanderätt över i vilken skola barn ska gå, beslut som i Nacka tas av familjen hemma vid köksbordet. Man menar att privata skolföretag utarmar skolan och plockar ut vinster som stoppas i egen ficka. Deras oro gäller inte medicin, mat, bostadskostnad etc för dessa kostnader betalas inte mer än delvis via skatten, enligt deras tänkesätt. Åtminstone inte i ett första steg. Enligt de principer som gällde vid socialdemokraternas uppkomst (deras rötter), skulle det varit självklart att styra även det.

Nackas viktigaste kundval är skolan, förskolan, hemtjänsten, särskilt boende för äldre och kulturskolan, men det finns fler. Socialdemokraterna siktar nu in sig på skolan, men i förlängningen vill de lägga ner alla de olika kundval som Nackaborna har vant sig vid att använda. De vill att det alltid ska finnas ett kommunalt alternativ, som de kan gynna. De vill helt enkelt styra valfriheten.

Det var valfriheten som satte press på de nergångna kommunala skolorna. Man insåg till slut att kvaliteten måste höjas för att skolan skulle bli vald av eleverna och deras föräldrar, och därigenom få ekonomi för sin verksamhet. I kundvalssystemet har man rätt att byta skola om man inte är nöjd. Det sätter en sund kvalitetshöjande press på skolorna. I socialdemokraternas skolsystem är barnet fast i den skola man tilldelats, ett system som permanentar bostadssegregation och utanförskap.

Även i det gamla systemet fanns det eldsjälar som skapade bra verksamhet, men i många kommunala verksamheter föll kvaliteten. Det saknades incitament att anstränga sig.

I Nackas kundvalssystem går nästan inga pengar vid sidan om skolpengen, till och med lokalkostnaden ingår. Det gör att skolledningen har incitament att hålla lokalkostnaderna nere. I socialdemokraternas skolsystem är de skolledare vinnare som är bäst på att tigga till sig utbyggda lokaler (satsningar som politikerna samtidigt kan skryta över).

I kundvalssystemet har skolledningen möjlighet att själv fördela sina resurser på lokaler, läromedel, läxhjälp, skolkurator, bättre mat, högre lärartäthet eller något annat som visar sig lämpligt för just den skolan. Det blir inte mer pengar till en skolverksamhet bara för att vissa pengar går en annan väg än via skolpengen.

Det finns dock vissa pengar som går en annan väg. Om en elev har särskilda behov kan skolan söka extra pengar för till exempel en orolig elev. De kan användas till extrapersonal för den eleven. Det kan i vissa fall bli ganska stora belopp.

Inget system är dock perfekt eller passar för alla verksamheter. I Nacka har man avslutat kundvalssystem som inte visade sig fungera och man har återgått att upphandling. Det är inget självändamål att ha kundval. En av upphandlingssystemets stora nackdelar är de stora kast som uppstår om ett företag plötsligt förlorar en upphandling och måste avsluta sitt uppdrag. Tendensen är därför att bara stora företag deltar i upphandlingar, eftersom det kan bli alltför svåra avbräck för ett litet företag om man förlorar en upphandling.

Det var det kristdemokratiska statsrådet Maria Larsson som under den borgerliga regeringens tid såg till att kundvalssystemet fick lagreglering, genom Lagen om valfrihetssystem (LOV).

Vi kristdemokrater i Nacka ser vilka stora fördelar det finns med kundvalssystemet, och vi är mycket angelägna att socialdemokraterna inte får fortsätta att regera landet så att de kan infria sitt löfte att förbjuda valfriheten och människors möjlighet att själva välja genom kundvalssystemet. Vi menar att medborgarna är fullt kapabla att ta ansvar för sin situation och välja det som är bäst för dem. Inte ens den borgerliga majoriteten i Nacka vet vad som är bäst för den enskilda familjen.