Vill man ha det gjort ska man göra det själv

Under den senaste tiden har det meteorologiskt såväl som politiskt blåst en hel del i Hässleholm. Det är helt naturligt att vinden tidvis ökar, framförallt när ett nytt styre tar sina visioner och partipolitiska frågor för att sedan försöka göra dem verkliga. Men man måste veta med sig att även om 50 procent av hässleholmarna har gett en konstellation förtroendet att i majoritet styra kommunen så finns det nästan 50 procent kvar som är missnöjda med resultatet. Det är däremot oroande att det finns en ovilja från vuxna människor att själva engagera sig och stärka sin närhet.

Varje år lägger en mängd människor sitt förtroende till politiken, byaföreningar eller bostadsrättsföreningar som de därefter ägnar mycket tid att kritisera, väldigt få tar själva tag i problemet och engagerar sig. Nu senaste kunde vi läsa i Norra Skåne om Ballingslövs GOIF som efter nästan 100 år tvingas lägga ner sin verksamhet, bland annat engagemanget från omgivningen var inte tillräckligt. Detta vittnar om en förödande trend som sprider sig i vårt samhälle, förståelse och vikten av att praktiskt vilja engagera sig antingen ideellt eller politiskt är som försvunnet.

Jag har stor respekt för individer som Bert Boye, Sösdala Alliansen, och Alf Månsson, Hästveda intresseförening, som trots hårda och rättvisa ord mot politiken, lägger tid på att försöka hålla det lokala föreningslivet igång. Här är det konkreta dialoger och problemställningar gentemot makthavare för att å sina grannars vägnar stärka sin omgivning som styr. Det är inte syrliga ord på Facebook som ockuperar deras tid, utan handling. Samtidigt finns det föreningar som Mala IF och Vittsjö GIK vars fotbollsmatcher närmast kan liknas vid en folkfest som skapar ett genuint liv i byn.

Men i slutändan är det politikens fel. Det är trots allt så enkelt att vi som är folkvalda har uppdraget att utveckla vår kommun men vi måste också informera och motivera de beslut som fattas. Uppenbarligen har vi brustit i arbetet att på ett enkelt, tydligt och konkret sätt informera medborgarna. Jag vill bestämt hävda att alla som är folkbokförda i Hässleholms kommun har ett gemensamt ansvar att ta hand om vår omgivning, oavsett om det är politiskt eller inom föreningslivet. Att sitta på sidlinjen och kritisera är en rättighet som ska värnas men det vore klädsamt om allt fler vågade dyka upp i de ideella sammanhangen. När SCB senast mätte politiskt engagemang var det tydligt hur engagemangsgraden hade rasat medans andelen som pratar och kommunicerar politik kraftigt har ökat. Kritiken att det är svårt att göra sig hörd är med andra ord inte korrekt.

Hässleholms kommun ska skatta sig lycklig att här finns en uppsjö av partier att engagera sig i. Storleksordningen är jämn och således är möjligheterna att få utrymme för sina tankar och funderingar stor. Jag har under nästan halva mitt 27-åriga liv varit politiskt engagerad, under den tiden har jag rest från vänsterkanten, till Moderaterna i mitten och till slut Kristdemokraterna på högerflanken. I varje parti har jag utan svårigheter fått ett stort utrymme att vara delaktig – trots min ringa ålder och begränsade livserfarenhet. Om en nervös tonåring kan göra sig hörd, tänk då vad en vuxen och lärd människa kan uppnå om den bara loggade ut från Facebook någon timme i månaden och gick på ett medlemsmöte i antingen sin lokala byaförening eller valfritt politiskt parti.

Simon Berneblad (KD)
Kristdemokraterna i Hässleholm