Vad väntar regeringen på?

Lördagen den 31 augusti deltog Margareta Lindahl i Kristdemokraternas möte utanför valstugan. Vid mötet presenterades Kristdemokraternas kandidater i kommunfullmäktigevalet, bland andra Stefan & Christer (Thorsén & Fjordevik). Christer Fjordevik är Kristdemokraternas kommunalrådskandidat och Stefan Thorsén toppar landstingslistan. När Margareta Lindahl fick mikrofonen talade hon bland annat om en av sina hjärtefrågor –  ökad satsning på rehabiliteringsåtgärder.

Regeringen har trots stolta utfästelser, ej kunnat bromsa och bryta den kraftiga ökningen av arbetsrelaterad ohälsa och långtidssjukskrivningar, sade Margareta Lindahl bland annat och fortsatte.

Det fanns i slutet av april i år 118 000 personer som varit sjukskrivna i mer än i ett år, vilket är den högsta siffran någonsin i Sverige. Totalt är ca 300 000 personer sjukskrivna. Utgifter för sjukpenning enbart under perioden jan.-juni i år var 20,5 miljarder kronor och för förtidspensionering/sjukbidrag 22 miljarder kronor. Jämfört med motsvarande period förra året, är detta en ökning för sjukpenning med 16% och för förtidspensionering/sjukbidrag 8,6%, enligt Riksförsäkringsverkets siffror 2002-07-30. Kvinnor är kraftigt överrepresenterade bland de långtidssjukskrivna och återfinns till stor del inom den offentliga sektorn i verksamheter som vård, omsorg och skola.

Vi Kristdemokrater anser att det är nödvändigt att öka satsningen på rehabiliteringsåtgärder varför Kristdemokraterna avser satsa 2700 miljoner kronor år 2002, att jämföras med Regeringens satsning på 70 miljoner. Kristdemokraterna föreslår, att en ny kraftfull samordnad rehabiliteringsförsäkring införs, jämställd för kvinnor och män. LO, TCO och SACO stödjer förslaget. Det kan nämnas att idag bereds männen i högre grad än kvinnor ,rehabiliterings utredning och utbildning, medan kvinnor ofta får arbetsträning i den miljö som belastat deras hälsa och vilket i studier påvisats ge sämre möjligheter till tillfrisknande och återgång till arbete. Hälsoförbättringar är av stor betydelse för en återgång till arbete, men dock inte det primära för alla. Med ändrade arbetsförhållanden skulle många kunnat arbeta om arbetsgivare kan ges möjlighet att vara kreativa att hitta lösningar. Att vänta på att bromsa det ökande ohälsotalet handlar ej enbart om stegrade ekonomiska förluster, det handlar om förlust av mänskliga värden och utgör ett hot mot välfärd och demokrati.

Vad gör Regeringen?