• Därför röstar jag ja

    Håkan Johansson, Kristdemokraterna Värnamo. (Foto:Fotograf Mäster Olof)

    Håkan Johansson, Kristdemokraterna Värnamo. (Foto:Fotograf Mäster Olof)

    I min förra insändare tog jag upp några av de ekonomiska argumenten för att Sverige borde ansluta sig till EMU:s tredje steg – den gemensamma valutan euro. För mig är det emellertid än viktigare att hela EU-samarbetet är ett uttryck för en politisk vision och viljeinriktning.

    Det var de kristdemokratiska statsmännen Robert Schumann, Konrad Adenauer och Alcide de Gasperi, som såg det som mer angeläget än något annat att skapa förutsättningar för gemenskap, samförstånd och beroende. Detta i en tid då Europa låg i ruiner och det nationalistiskt mest rationella hade varit att först se om sitt eget hus.

    Från kol- och stålunionen, via Maastrichtfördraget, fram till våra dagar har samarbetsområde lagts till samarbetsområde. Allt med det yttersta syftet att skapa förtroende och gemenskap mellan människor och stater och därmed ge förutsättningar för
    en varaktig fred i Europa.

    Varje samarbetsområde är som en tråd i en väv. För varje ny tråd som vävs in blir väven tätare och starkare. Euron är bara ytterligare en tråd i den väv av förtroende som just nu vävs över i stort sett hela Europa.

    I grunden är alltså EU en kristdemokratisk vision och ett ovanligt lyckat exempel på hur kristdemokratiskt inspirerade institutioner kan bidra till ett fungerande mellanstatligt samarbete.

    Vidare är världen i behov av en motvikt mot USA:s utrikespolitik för att få till stånd en mera balanserad internationell politik och bättre kunna hantera de enorma globala utmaningar som vi idag står inför. Den gränsöverskridande brottsligheten och terrorismen, miljö och energifrågorna, fattigdom och epidemier är problem som absolut kräver ett starkare och ett mer enat EU.

    EU, EMU och euron utgör en helhet som vi bör vara med och utforma för att öka det globala välståndet och förbättra vårt samhälle. Det är hög tid att Sverige intar en mer offensiv hållning som deltagare i EU-samarbetet – inte bara för oss själva, utan även för vår omvärld.

    Den 14 september har vi att välja mellan att rösta Nej och formellt behålla ett inflytande över något som betyder allt mindre, eller att rösta Ja till gemenskap och därmed skaffa oss inflytande över det som faktiskt sätter ramarna för mycket av våra beslutsmöjligheter.

    Håkan Johansson


    Publicerad:
    2003-09-08: Värnamo Nyheter