• Låt oss gemensamt rädda skolan – NU!

    Marianne Olsson, Kristdemokraterna Värnamo

    – Låt oss gemensamt rädda skolan, skriver Marianne Olsson i sin insändare. Jag tror det finns en lösning på skolproblemet, annars hade jag inte skrivit dessa rader. En långsiktig sådan. Med en engångskostnad. Till ”självkostnadspris” – sett ur ett långt perspektiv. Och vi måste våga se längre bort än till nästippen.


    Låt oss gemensamt rädda skolan – NU!

    • ”Förbered dig på attack”
    • ”Agera aggressivt”
    • ”Använd improviserade tillhyggen”

    Kan dessa meningar möjligtvis vara ett utdrag ur någon handbok för terrorister? Eller manus till en ny skräckfilm? Nej då, detta är bara råd till pedagoger i skolan! Ja, Ni läste rätt. Ur; ”Råd vid PDV” (Pågående Dödligt Våld) skriven av Linköpings Universitet.

    FGS – Fly Göm Slåss! Lär MSB oss pedagoger. (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.) Polismyndigheten råder oss att ”Fly, göm och slå larm…”

    Varför då?

    • Augusti 2021, skolattack i Eslöv. 1 skadad.
    • Januari 2022, skolattack i Kristianstad. 2 skadade.
    • Mars 2022, skolattack i Malmö. 2 dödade.

    Svensk skola det senaste halvåret

    I Läroplanen för grundskolan (Lgr-11) står att läsa: ”Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling”, ”Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära”. ”Elevernas harmoniska utveckling”, ”levande social gemenskap”, ”trygghet”… Just så.

    Är själv lärare på en byskola. Fantastiskt. Har jobbat där i 30 år, älskat varje dag. Underbar skola. Underbara elever. Underbar känsla. Jag vill inte att den ska förändras och besudlas med oro och attacker. Vad har hänt i samhället? När hände det? Varför hände det? Hur får vi ordning på landets alla fina lärosäten igen?

    Låt oss gemensamt rädda skolan

    Dessa tankar var bl.a. det som fick mig att våga ta steget in i politiken. Då jag fick förfrågan tvekade jag inte länge innan jag sa ”ja”, då jag hittade ett politiskt parti som står upp för mänskliga värderingar. Min tanke var hos alla oskyldiga, fina barn och ungdomar som råkat ut för vuxnas felprioriteringar och inte kan hjälpa i vilken tid de fötts i och hamnat bakom skolbänken. Otrygga vuxna vill vi inte utbilda barnen till. Vi måste hjälpa innan det är för sent. Annars har vi snart fler, kostsamma, konsekvenser att ta hand om. Jag är fullt medveten om att alla samhällsfunktioner vill ha mer; Vården, polisen, försvaret… Absolut, alla är viktiga. Och allt kostar pengar.

    Men jag tror det finns en lösning på skolproblemet, annars hade jag inte skrivit dessa rader. En långsiktig sådan. Med en engångskostnad. Till ”självkostnadspris” – sett ur ett långt perspektiv. Och vi måste våga se längre bort än till nästippen.

    Det finns en lösning

    Eftersom jag skriver barnböcker är jag ibland ute på skolor och ”bokpratar”. Då möter man massor av barn och vuxna och får se olika lokaler. Samtidigt är jag med i ett nätverk för skola och näringsliv där jag får äran att även besöka flertalet industrier och företag runt om i landet. Vilken skillnad!

    Skolor är ofta nedslitna, klottrade, nötta, saknar gardiner, krukväxter. Möblemanget är detsamma som fanns där för 20 år sedan. Stora klasser. Ibland klasstimmar med över 30 elever i samma rum. Ett rum utan avskiljning där alla sitter på rad och stirrar varandra i nacken. (Alltmedan många elever dras med NPF, Neuro Psykiatiska Funktionsnedsättningar, vilket gör att de många gånger har svårt att vistas bland många personer på en gång.) Stora fönster med ibland avsaknad av markiser. På vintern är vissa klassrum iskalla och på sommaren olidligt varma. Många skolor har ett läromedelanslag på 500 kr/elev och läsår, uppdelat på 14 skolämnen.

    Snabbt uträknat blir det 500/14=35 kr per ämne till skolböcker. 35 kr(!) (IT och skrivmaterial ingår dock ej i den summan.) Skolledning och pedagoger trollar med knäna för att få verksamheten att fungera.

    När jag sedan besöker företag, slås jag av den vackra miljön, den sköna inredningen, de gröna växterna och den goa AC:n…

    Kan man inte göra likadant i skolorna?

    Min fråga…Kan man inte göra likadant i skolorna?

    Många elever mår dåligt i idag. De känner stress av olika orsaker. Vi som arbetar i skolan möter dem varje vardag. Elever med NPF mår dåligt i den ofta karga skolmiljön och måste ha assistent för att gå till en lugnare vrå. En del mår dåligt av höga ljud och skarpt ljus. Andra elever kan ha tuffa hemförhållanden. Någon har läs- och skrivproblem. Någon har svårt med koncentrationen. Någon har kanske nyss kommit från annat land och har därför svårt med språket. Vissa hade behövt en morot för att komma vidare då skolarbetet inte ger dem den utmaning eleven behöver. Allihop buntar vi ihop, i samma rum, utan urskiljning.

    Fler pedagoger i varje klass

    Mest önskvärt hade varit fler pedagoger i varje klass, färre elever och mer pengar. Men även jag, trots den optimist jag är, inser att det kommer tyvärr att falla på bristande ekonomi, utrymme och utbildad personal.

    Finns det en plan B? Jo, jag tror det. Låt oss en gång för alla bestämma oss för att ta efter företagen! (Kanske ortens sådana t.o.m. skulle kunna tänka sig att sponsra?) Släng ut gamla skåp och inredning ur klassrummen! Ställ väggskärmar längs med klassrummens väggar så de bildar små arbetsplatser. En bänk, en stol, en lampa, ett laddningsuttag vid varje ”bås”. En EGEN arbetsplats! Kanske pynta med en vacker krukväxt och en valfri plansch på väggen? Alltid samma plats. Varje lektion. Hela skoldagen. Hela läsåret. Vilken trygghet!

    Vilken effekt skulle det ge? Jo, jag tror då att hemmasittaren kommer tillbaka till skolan, den skoltrötte får vila mellan varven och hämta kraft, den understimulerade kan kasta sig över klurigheter utan att bli distraherad, den som behöver lugn och ro att tänka får det, elever med NPF behöver ej gå ut med assistent till ”lugn vrå” (Där sparas in mycket pengar!!! Använd assistenter där de verkligen behövs istället, kontinuerligt, så de slipper hoppa runt mellan klasser som det sker på en del skolor idag, med resultaten att de tröttnar och byter jobb).

    Plan B

    Med denna åtgärd är alla elever ändå kvar i klassrummet och hör pedagogen och kan få hjälp. Alla elever får dessutom samma information, samtidigt, när det behövs. Då samarbete önskas, förflyttar sig hela klassen till konferensbordet i klassrummets centrum, på mjuka, stoppade stolar där alla kan se varandra och få ögonkontakt. Kanske också en välbehövlig frukost tillsammans? Eller tre-fika? Låt klassrummet sjuda av ställbar belysning, AC och med prunkande växter och färgglada textilier. Kanske även ett rofyllt akvarium på bordets mitt med lyckligt simmande fiskar i som lugnade attribut? Ja, Ni förstår poängen…

    Kostnad? En engångs. Väggskärmar, textilier, växter. Men då det är inköpt – ingen ytterligare kostnad. (Slår man ut kostnaden på en femårsperiod tex. blir det inte många kronor per läsår.)

    Vinst? Då vissa assistenter ej behövs blir det minskade lönekostnader, samtidigt mer trivsel då alla känner sig trygga i sin lilla privata ”spilta”, ökade skolresultat som följd, individualisering – men tillsammans (Något nytt!), maximalt användande av varje elevs potential, trygghet, mindre förstörelse av lokaler, självförtroende, självkänsla, i förlängningen – goda samhällsmedborgare, ”vi”-känsla då alla elever kan vara i samma klassrum, oavsett behov, minskat utanförskap med inkludering men med individualisering…
    Ja listan kan göras lång.

    Och framförallt, lyckliga elever och personal i en skön miljö, färre utbrända elever, färre utbrända lärare, färre lärarbyten.

    Kan det vara så

    Kan det vara så enkelt att om skolorna sett ut så här i Skåne och övriga landet, nått varje elev på sin nivå och satsat på såväl den psykiska som den fysiska miljön fullt ut, så hade kanske Eslöv, Kristianstad och Malmö sluppit dessa bestialiska tragedier?

    Kan det vara så att vi faktiskt kan förhindra nya attacker med så enkla medel som lite mänsklig värme och gröna växter?

    Naivt eller realistiskt?

    Jag kan inte låta bli att leka med tanken ändå. Företagen mår ju bra och blomstrar i alla fall. Framåt behöver vi. Och vi får aldrig glömma att; ”Varje resa börjar med ETT enda steg…”

    Marianne Olsson
    Kristdemokrat


    Publicerad:

    • 2022-03-31: Värnamo Nyheter