Älskar livet, men vågar man bli gammal?

– Vågar man bli gammal? Marianne Olsson (KD), Bredaryd, funderar över hur livet kommer att vara när hon blir äldre. Hur ska hon klara ekonomin? Hur ska hon ha råd att leva?

Hon har en lösning också.

Vågar man bli gammal? Livskvalité åt alla!

Älskar livet, men vågar man bli gammal?

• 12 800 dagars arbete (102 400 timmar)
• 2 880 000 kr i skatt på arbete
• Ca. 4 000 000 kr i skatt på köp/moms/hus/varor/tjänster etc.
  (Ett helt arbetsliv för en person.)

• Räkningar: 9000 kr/mån
• Pension: 12 000 kr/mån
• Bostadsbidrag: 800 kr/mån
  (Livet som pensionär.)

Jag är kompis med Agda 79 år. Hon är f.d. metallarbetare. Trots tungt arbete, krumma fingrar och något böjd rygg är hon pigg och glad. Agdas man försvann tidigt ur bilden, vilket gjort att hon levt ensam med sina barn det mesta av deras uppväxt. Agda har knappast någon sjukdag på sitt CV. Var hemmafru när barnen var små tills hennes man lämnade henne. Har alltid ställt upp både på arbetet och i det privata.

Livet som äldre

Agda har en lägenhet i ett småsamhälle. Hyran ligger på 6000 kr. Agda behöver en rymlig tvårummare då hennes barn och barnbarn från Härjedalen och Halland ofta kommer på besök. Agda älskar familjen, PRO, välgörenhetsarbete inom kyrkan och Röda korset, samt ut och resa. Hon har en liten hund, en welsh corgie, som håller henne sällskap i hemmet.

Senast jag träffade Agda var på apoteket. Jag frågade, lite artigt som man gör, hur hon hade det. Jag såg genast att något inte stämde. Blicken sänktes och kinderna blev röda.

– Jo jag mår bra men inte min lilla Bella. Hon lider, precis som jag, av artros men jag har inte råd att operera henne. Medicinerna är väldigt dyra till djur.

Jag kippade efter andan.

– Ja du förstår, fortsatte hon, elen har gått upp och bensinen. Får nog välja mellan hunden och bilen nu. Egentligen hade jag nog valt min lilla Bella, men mina knän är svaga så gå till busshållplatsen hade jag nog inte orkat.

Jag visste inte vad jag skulle svara. Kontrade med lite fryntliga påståenden om vädret och förfärliga priser, innan vi skiljdes åt.

Vågar man bli gammal?

När jag kom hem tog jag fram miniräknaren. Kunde det verkligen vara så illa? Insåg att då Agda betalt sina räkningar, borde endast ett par tusenlappar (om ens det) vara över till mat, mediciner, kläder, hunden, bjuda barnbarnen och övrigt.

Behöver det verkligen vara så? (Återgå gärna till inledningens siffror här ovanför och kontrollräkna.)

Började tänka på min egen situation. Jag tjänar över 30 000 kr i månaden. Har räkningar för ca. 20 000 kr. Min pension kommer ligga under 20 000 kr, mina utgifter kommer sjunka något, men el, uppvärmning, fordonsskatt, sophämtning, bredband, telefon, huslån, bilreparationer, sotning m.m. kommer vara desamma. Fast med mer än 10 000 kr mindre i lön då förstås…

Sälja huset? Mitt älskade hus där mina fyra barn vuxit upp? Tappa kontakten med mina fina grannar som bidrar till vår trygghet? Krångel med flytt? Dyr lägenhetshyra?

Är detta meningen efter ett långt yrkesliv? Med troget betalande av skatt i närmare 50 års tid? Ca. 6 000 000(!) kr om man tar sammanlagda siffrorna i Agdas fall. Visserligen har man kunnat ta del av skattepengarna även innan pensionen i form av skolmat, infrastruktur, sjukvård etc. Men ändå.

Livskvalité åt alla

Hur löser vi detta då?

Jag tror att skatteintäkterna måste omfördelas. Älskar kultur! Skriver själv böcker och gör film. Värnar ett rikt kulturliv – livets krydda. Men måste vi t.ex. ha dyra skulpturer på gator och torg? Blommor i stora blomlådor i samhällena? Måste sjukhus, kommunhus m.fl. ha en elljusstake i varje fönster, lysandes året om? Många bäckar små…

Måste dessa inrättningar ha dyr konst på väggarna? Låt traktens elever istället måla tavlor att sätta upp, eller de på äldreboendena. Använd pigga pensionärer till frivillig resurspersonal på skolor, som måltidspersonal, på fritids, i daghem, inom fångvården, i flyktingmottagandet och på äldreboenden. De som vill och kan. Bara så mycket tid och engagemang var och en vill lägga. En dag i veckan? Ett par timmar om dagen? Det skulle dra ner kostnaderna oerhört. Och pengar skulle bli över till alla äldre, även de som inte orkar ge sig ut.

Tror denna rockad skulle göra susen i samhället! De äldres klokhet och visdom skulle dessutom sprida glädje i de olika samhällsfunktionerna, såväl som lugn och eftertänksamhet i vår annars så stressiga vardag. Och pensionärslivet hade blivit meningsfullt, även om man inte har råd att ut och resa längre.
Och med en extra liten ersättning som tack för god samhällsinsats på ålderns höst, från Agda eller någon av hennes vänner, kunde dessutom Bella få sin medicin och få fortsätta sitt liv i lugn och ro tillsammans med sin matte.

Livskvalité åt alla.

Marianne Olsson
Kristdemokrat

Publicerad:

• 2021-05-14: Värnamo Nyheter