Är kommunens hantering av sexuella trakasserier i linje med Diskrimineringslagen?

För två veckor sedan kunde vi i lokalpressen läsa att Diskrimineringsombudsmannen för andra året i rad konstaterat tydliga brister i kommunens hanterande av trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. DO konstaterar att kommunens krav på en skriftlig anmälan av den drabbade strider mot Diskrimineringslagen.

Förra året antog Kommunfullmäktige en ny jämställdhetsstrategi, ett gediget dokument. Mycket var nyttigt och viktigt, medan annat gick helt utanför den kommunala demokratiska beslutssfären, som tex skrivningar om hur medborgarna skall dela upp det obetalda hemarbetet inom familjen. Något vi kristdemokrater var mycket kritiska till.Samtidigt som kommunen är inne och petar i sådant som de ska hålla tassarna borta från, så har de obegripligt lämnat andra delar orörda – bland annat sina rutiner gällande hanterandet av sexuella trakasserier, som DO konstaterar gör det onödigt svårt att anmäla. Det är väl detta som kallas ”att sila mygg men svälja kameler”.

Kommunen kräver att den som drabbas av trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier skall göra en skriftlig anmälan. Detta konstaterar DO inte är förenligt med lagen. Som arbetsgivare är man skyldig att utreda så fort och oavsett hur man får reda på att någon känner sig utsatt. DO anser också att kommunen ger en felaktig bild av de rättigheter och skyldigheter som Diskrimineringslagen ger. Det har nu gått en tid sedan DO:s kritik.

Med anledning av det ställer Fredrik Sjömar följande Enkla fråga till Kommunalrådet Liselotte Ross (V):

– Har kommunens rutiner gällande hanterande av trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier, som DO konstaterat strider mot Diskrimineringslagen, ändrats ännu?