Vad gör Kalmar kommun för att motverka antisemitismen i Kalmar?

I spåret av kriget mellan Israel och terrorgruppen Hamas har de antisemitiska brotten ökat med över 50%. Hur motverkar vi antisemitismen på våra skolor, på våra fritidsgårdar, bland vår personal och i vårt föreningsliv? Den fråga ställer oppositionsrådet Christopher Dywik (KD) i en interpellation till Kommunalrådet Johan Persson (S).

Med anledning av den explosionsartade ökningen av antisemitism vittnar många svenska judar – också i Kalmartrakten – om att de inte längre vågar längre bära davidsstjärnan öppet, vissa uppmanas byta namn på sina arbetsplatser och äldre judar i vår egen stad är rädda för att släppa in hemtjänstpersonal i rädsla för att de ska upptäcka att dem är judar.

När antisemitismen återigen visar sig på svenska gator är det vår skyldighet att inte rygga tillbaka och stå tysta. Tvärtom är det viktigare än någonsin att stå upp för vad som är rätt, och med rak rygg säga: aldrig igen. Och agera därefter.

”Först kom de för att hämta judarna, men jag höjde inte min röst – för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna men jag höjde inte min röst – för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta socialdemokraterna men jag höjde inte min röst – för jag var inte socialdemokrat.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket men jag höjde inte min röst -för jag tillhörde inte någon fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig och då fanns det ingen kvar som kunde tala för mig.”

Den anti-nazistiska prästen Niemöllers berömda dikt har troligtvis aldrig varit så aktuell som idag. Under många år har vi samlats för att åminna Kristallnatten som gav uttryck för människans mörkaste sidor – och efter det andra världskriget lovade vi aldrig igen. Aldrig igen skulle vi låta ett sådant hat manifestera sig i samhället. Tyvärr är det svårt att säga vi som land har uppfyllt det löftet.