Några reflektioner från åhörarplats

Som ny i Köping brukar jag följa kommunfullmäktiges sammanträden från åhörarplats. Med stor behållning läste jag Matilda Molanders ledare sedan hon bevistat ett fullmäktigesammanträde i Köping. För egen del kan jag inte låta bli att göra jämförelser från mina tio år i riksdagen och innan dess tjugo år i Örebro läns landsting.

Där finns både likheter och olikheter. Riksdagen har en lagstiftande uppgift vilket inte kommuner och regioner har. Men det är samma verktyg och samma arbetssätt vi använder i såväl riksdag, region som kommun. Varje år lägger partigrupperna fram sina budgetalternativ och reservationer. Man för fram sina förslag i form av motioner som vi debatterar och beslutar om. Vi bildar opinion i frågor där vi är engagerade och vill göra skillnad.

Interpellationer och enkla frågor lämnas in i såväl riksdag, region som i kommun. Ledamöter lyfter frågor till interpellationsdebatter i kommunfullmäktige precis som i riksdagen. Ett statsråd som svarar på en interpellation inleder nästan alltid interpellationsdebatten med att tacka för att frågan väckts och tillägger ofta att det är bra att denna fråga aktualiseras.

Aldrig någonsin har jag hört en minister uppmana en riksdagsledamot att istället besöka departementet för att där få svar. Nej, det handlar ju om en interpellationsdebatt i ett öppet forum som man kan följa på plats från riksdagens läktare eller via SVT.

Däremot har jag ett flertal gånger hört majoriteten i Köpings kommun föreslå, att istället för att väcka frågan i en interpellationsdebatt i fullmäktige, få svar i en nämnd eller att göra ett besök i rådhuset för att där få svar. Istället för att uppmuntra den offentliga debatten i fullmäktige vill majoriteten ge ett svar på tu man hand vid ett besök på rådhuset. Varför uppskattar inte kommunalråden när fritidspolitiker lyfter aktuella frågor och vill väcka debatt vid fullmäktiges sammanträden?

Talmannen är den som fördelar ordet och håller ordning i riksdagen. I Kommunen är det   fullmäktiges ordförande som svingar klubban. Jag kan inte tänka mig att talmannen skulle avvisa en ordningsfråga från en ledamot med begäran om 5 minuters bensträckare med att det inte går för sig för talmannen ska hem och titta på TV. Nej, sådant hör inte hemma i riksdagen och inte i kommunfullmäktige heller.

Det är viktigt för politikens legitimitet att förtroendevalda visar respekt och tar varandras engagemang på allvar. Att ifrågasätta en ledamots – eller en partigrupps kunskap eller kompetens handlar mer om härskarteknik än om viljan att förstå eller komma överens. Det är en sak att argumentera mot en ståndpunkt eller argument. Det är en annan sak att avsiktligt missförstå eller misstolka dessa eller att misstänkliggöra sin motståndares motiv.

Lars-Axel Nordell
Ordförande för Kristdemokraterna i Köping