• Männen måste börja diskutera sitt ansvar för jämställdheten

    När tänker männen börja diskutera männens ansvar för att vi tillsammans ska skapa ett mer jämlikt och jämställdt samhälle, undrade Magnus Jacobsson, kristdemokratisk riksdagsledamot och senaste före detta förbundsordförande för KDU, i riksdagens
    jämställdhetsdebatt i våras.

    Detta är en oerhört negativ situation, att fast att vi nu har diskuterat jämställdhet i snart 20-30 år, så är det fortfarande en diskussion som framförallt förs bland kvinnor, om män. Som jag ser det måste vi män börja diskutera männens ansvar för att vi tillsammans ska skapa ett mer jämlikt och jämställt samhälle.

    Nästa steg i jämställdhetsdebatten måste vara att vi män gör dessa frågor till våra frågor och att vi tillsammans med kvinnorna försöker fina lösningar på de problem som jämställdhetsdebatten ger uttryck för.

    Talet i sin helhet

    I går läste jag i en av kvällstidningarna om en ”far” som under 8 år hade misshandlat och torterat sin dotter. Under de senaste veckorna har de flesta media diskuterat den 22-åriga man som utnyttjat minst tio barn både i hemmet och på de daghem som han jobbade på. Och med jämna mellan rum diskuteras olika övergrepp som av media uppmärksammas.

    Gemensamt för alla dessa berättelser är att det är män som begår över 90 procent av alla vålds- och övergreppsbrott. Trots detta är det nästan enbart kvinnor som diskuterar jämställdhet.

    Detta är en oerhört negativ situation, att fast att vi nu har diskuterat jämställdhet i snart 20-30 år men fortfarande är det en diskussion som framförallt förs bland kvinnor, om män.

    Det här har gjort att jämställdhet ofta bland män fått en negativ klang. Många yngre upplever att det enbart är äldre och medelålders kvinnor som gnäller. Och man ser inte att problemen är reella. Det är därför glädjande att se att det finns flera motioner som uppmärksammar männens del och ansvar i jämställdhetsdebatten.

    Jämställdhet får inte enbart vara kvinnornas samtal om männens beteende, utan ska jämställdheten bli en varaktig och reell framgång måste vi män börja diskutera varför vi begår de brott som vi gör, varför vi använder våld och härskartekniker för att behålla vår position i samhället.

    Själv började jag fundera på dessa frågor när jag som tonåring lärde känna en tjejkompis som blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa. I processen kring polisanmälan och bristen på engagemang från myndigheter som borde stöttat, så insåg jag att förhållandena man och kvinna långt i från var jämlika och rättvisa.

    Vi män måste våga se på oss själva, våra beteenden och positioner. Hur vi agerar vad det gäller relationer mellan män och kvinnor, hur vi agerar i yrkeslivet och hur vi agerar i familjelivet.

    Det var bland annat ur det här perspektivet som jag som förbundsordförande i KDU tog initiativet till MAN ett opolitiskt nätverk som försöker jobba med jämställdhetsfrågor ur ett manligt perspektiv.

    Det är också därför som jag anser att det är oerhört viktigt att självklarheter som lika lön för lika arbete eller paroller som hela lönen och halva makten måste bli en del av männens politiska krav.

    Men det är också viktigt att vi män vågar kräva vår rätt att få vara hemma med våra barn. En fungerande föräldraförsäkring är därför av yttersta vikt för att jämställdhetsarbetet ska fortsätta att utvecklas.

    Det är också utifrån det här perspektivet som vårdnadsbidrag blir så självklart. Även jag som man vill ha större möjlighet att vara hemma med mina barn. Och ett utbyggt vårdnadsbidrag skulle underlätta för alla att själva välja arbetstid och barnomsorg.

    Framförallt möjligheterna för män och kvinnor att via vårdnadsbidraget gå ner i arbetstid, utan att man fördenskull gör så stora ekonomiska förluster, tror jag kan vara bra för jämställdheten på sikt.

    Men oavsett olika politiska idéer och förslag så måste jämställdhetsdebatten i sig bli mer jämställd. Var finns männen? När tänker männen börja diskutera männens ansvar för att vi tillsammans ska skapa ett mer jämlikt och jämställt samhälle?

    Det här är mina frågor, till mej, min generation och de individer som likt mig är män. Som jag ser det, är det dags att även vi män börjar diskutera vad vi har för ansvar kring dessa stora och viktiga frågor.