Etik gör det lättare att leva

Alf Svensson (kd). (Foto: Stefan Berg)

KDS bildades som en motståndsrörelse. Vi får inte glömma det. KDS bildades inte för att det behövdes ett politiskt parti till. KDS bildades för att opinionsbildare och lagstiftare höll på att manövrera ut de värden som håller ihop vårt samhälle. Det sade Kristdemokraternas Alf Svensson vid sitt sista partiledarbesök i Gnosjöregionen i samband med Värnamoavdelningens 40-årsjubileum.

Etik och moral kan man inte stoppa i plånboken. Etik och moral är likväl det som håller välfärdssamhället uppe och gör att det inte faller samman. KDS, numera Kristdemokraterna, kom till för att påvisa etikens, moralens oersättliga roll för välfärdssamhället. Då på 60-talet skulle äktenskapet betraktas som något näst intill medeltida. Äktenskap, familj, hemmiljöer var något som berövade individen hennes eller hans frihet.

Det var mot dessa synsätt som vi kristdemokrater opponerade. Nu 2004 kan man märka att den här typen av resonemang gör sig gällande igen. Äktenskapet är ingen värdering, inget att slå vakt om, inget att ha speciell lagstiftning omkring. Och hem och familj är nog bra men inte på bekostnad av förvärvsarbete eller individuella vuxnas personlighetsutveckling.

Det finns till och med en och annan kristdemokrat som är ängslig för att inte vara politiskt korrekt.

Det var ju för väl att inte våra pionjärer var angelägna om att i första hand vara politiskt korrekta. Om så hade varit fallet, så hade vårt parti inte funnits. Värderingsfrågor glöms lätt bort i den politiska debatten. Politik är för många människor nära nog liktydigt med debatter om skatter, bidrag och ekonomi. Och visst spelar ekonomin för ett land, för hushåll och för individer en synnerligen väsentlig roll. Men ett hus utan grund kan ingen sätta sin tilltro till i långa loppet. Etiken, värden och värderingar, är just samhällsbyggets grund. Det fundament, den grundplatta som gör att huset inte faller samman.

Det finns de aningslösa opinionsbildare och politiker som försöker inbilla sig själva och andra att värden och värderingar är något konservativt, och i begreppet konservativt lägger man då meningen att värden och värderingar är något gammalmodigt, något som egentligen inte behövs eller hör hemma i dagens moderna samhälle. Knappast något kan vara mer felaktigt. Framtiden fordrar etisk medvetenhet mer än vad gårdagen gjorde. Varför det? Jo, därför att den medicinska och teknologiska utvecklingen, internationalisering och globalisering, ställer oss inför etiska spörsmål på ett vida mer påtagligt sätt än förr. Att intressera sig för etiska spörsmål är att bry sig om framtiden.

I detta sammanhang kan jag inte låta bli att erinra om ett riksdagsbeslut som togs för ett par, tre veckor sedan. Och som i allra högsta grad berör barns situation, ett beslut som verkligen borde ha betraktats ur barnperspektiv. Vem ger lagstiftaren rätt att beröva barnet dess biologiska/genetiska relation, pappan eller mamman? Vad ska riksdagsledamoten svara 15-åringen som ställer frågan: – Vad gav dig rätt att beröva mig mitt biologiska ursprung, min pappa eller min mamma?

Att riksdagsledamöter/partier kan komma sig för att samtidigt som de tar på sig detta ansvar orda om barnets perspektiv och om omtanke om barnet är ofattbart. Om ett par decennier är de flesta av dagens riksdagsledamöter inte längre i lagstiftandets tjänst. Vem tar då ansvar och svarar på ungdomars frågor?

Den som läser riksdagsprotokollet kan inte annat än förvånas över, tror jag, att samtliga partier utom Kristdemokraterna nu vill ge laglig rätt åt att barn föds berövade sin relation till sina biologiska föräldrar. Det handlar för vårt vidkommande inte alls om att agera mot homosexuella par. Vi anser det vara lika orimligt att heterosexuella par skaffar barn genom spermie- eller äggdonation.

För någon tid sedan, som ni minns, handlade debatten om ifall homosexuella par skulle ha rätt att adoptera. Socialstyrelsen, BRIS, Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Sveriges Psykologförbund, Adoptionscentrum, Svenska Läkaresällskapet… sa nej. Kristdemokraterna sa också nej. Vare sig homosexuella eller heterosexuella vuxna par har rätt till barn. Men barn har en odiskutabel rätt till föräldrar, en mamma och en pappa. Om ett barn av någon anledning förlorar sina biologiska föräldrar måtte det vara samhällets uppgift att försöka vid adoption finna en så likvärdig situation som möjligt till den förlorade relationen.

Med dessa ståndpunkter, att vi inte vill lagstifta bort barns rätt till sina biologiska föräldrar, till en mamma och en pappa, är det så sagt att det finns skillnad på äktenskap och partnerskap. Det talas och skrivs om könsneutralt äktenskap. Det är en omöjlig ordkombination. Äktenskap är en förening mellan man och kvinna. ”Call a spade a spade, and a marriage a marriage”.

Kristdemokraterna har presenterat ett nytt familjepolitiskt program. Partistyrelsen lade fast programmet den 20 februari, alltså enbart för en vecka sedan. Man skulle enkelt kunna säga, att rubriken för Kristdemokraternas familjepolitik är: Se samhället ur barnets perspektiv!

Jag tror inte att ett barn – nu talar vi om framtiden, utan barn finns ju ingen framtid – klarar av att finna sin identitet, sin harmoni, de nödvändiga etiska gränserna, i ett samhälle som nedvärderar eller undervärderar äktenskap, hemmiljöer, familj. Det är så att hem och familj, föräldraansvar, är samhällets bästa brottsförebyggande resurs. Det är så att ett barn som inte får trygghet under sina allra första år – och med trygghet menar jag möjlighet att ta till sig värden och värderingar och finna sin identitet – ett barn som inte får trygghet under sina allra första år riskerar att spåra ur.

Se era beslut, vare sig de är av privat eller politisk karaktär, ur barnets synvinkel! Det kan verka moraliserande att säga det, att tala om privata beslut, men det är en vänlig uppmaning efter 40 år i det offentliga livet. Samhället består inte enbart av lagstiftningens konsekvenser och normativa verkan. Samhället består också av summan av all privatmoral.

Lägg nu märke till att LO vill ta på sig och styra ända in i kök och vardagsrum. LO – och inte enbart LO – vill avgöra vem av föräldrarna och hur många månader pappa eller mamma ska stanna hemma under föräldraförsäkringen. Snacka om förmynderi! Och vi svenskar reagerar knappt! Varje familj är unik. Varje barn är unikt. Om LO för blott en sekund ville skruva ner sitt fackliga intresse och inse att man inte har med den enskilda familjens valfrihet att göra, så skulle friheten vinna en framgång i vårt land. Föräldrarna vet bäst!

Kristdemokraternas nu presenterade familjepolitiska program är unikt för svensk politik. Varje barn ges 300 barndagar à 200 kronor, som föräldern/föräldrarna kan disponera precis som man vill. Man kan ta ut dessa dagar ända tills barnet fyller 12 år. Man kan dela upp dagarna och enbart ta ut ner till en åttondels barndag per dag. Man kan överlåta barndagar till mormor eller farfar eller till en gemensam förskollärare som en grupp familjer anställer i kvarteret.

Och! Och! Och! Kristdemokraterna kräver att kommunerna ser till så att barnomsorg OCKSÅ kommer dem till del som vill ha en annan omsorg – exempelvis i egen regi – än den kommunala. Alltså kommunerna ska ha laglig rätt och skyldighet att förse eller garantera alla barnomsorg. Det kan ju gott i sammanhanget påpekas att i 53 kommuner vill man på något sätt främja större rättvisa och valfrihet när det gäller barnomsorg. Men regeringen förbjuder. Låt oss nu gå ut och presentera detta! Och göra det ihärdigt ända fram till valet 2006.

Vilken utveckling sedan vårt parti bildades! Datasystem gör att vi kan kommunicera med varandra världen över. Kapitalet rusar vart som helst sedan någon tryck på några knappar. TV-kanaler håller oss à jour med allt som händer i Kina eller Irak eller när demokraterna i USA ska kora presidentkandidat. Med en liten telefon i fickan kan du nå och nås från alla håll och kanter.

Skrämmer det? Så har det alltid varit. Det främmande och nya skrämmer en del, men det skapar också möjligheter. Och om vi verkligen menar vad vi säger, att människovärdet är universellt, att alla har ett och samma värde, vare sig man bor i Nepal eller Zimbabwe, Bryssel eller Bogota, då ska vi se på möjligheterna, då ska vi ta vårt ansvar.

För någon månad sedan var jag i Madrid. Där höll Kristdemokratiska Internationalen, CDI, sin kongress. Politiker från alla världsdelar var samlade. CDI har över 100 medlemspartier. Alla vet att vi är närmare varandra nu än någonsin, mer beroende av varandra nu än någonsin.

CDI har nu bestämt att Afrika ska bli föremål för större engagemang än hittills. Varför? Därför att kristdemokrati givetvis kräver detta, men också för att Europa aldrig blir tryggt om inte Afrika kommer ut ur skuggan. Där på CDI-kongressen mötte jag glada ledare från forna kommunistimperiet, glada för att de nu, äntligen, kommer in i den europeiska gemenskapen. Men det finns ju så många problem med EU. Fanns det inga problem i Europa före EU? Vem inbillar sig att framtiden blir problemfri? Problem kräver ansvarstagande. Varför skulle vi lämpa över ansvar och påverkansmöjligheter till partier med andra värderingar?

Den 13 juni är det val till EU-parlamentet. Det parlamentet finns. Och från den 1 maj så ska 25 nationer ha ledamöter i det parlamentet. Tror vi att det är av värde att människor möts och lyssnar på varandra och lär känna varandra? Jag tror att just detta att människor möts, lyssnar på varandra, lär känna varandra är en av de viktigaste förutsättningarna för att skapa och vidmakthålla fred.

EU-parlamentet har för närvarande 626 ledamöter. Och ska efter första maj i år ha 732 ledamöter. Sverige har haft 22 platser men får nu 19. Varför ska inte vi kristdemokrater se till så att åtminstone 2 av dessa 19 platser innehas av just kristdemokrater? Varför skulle vi genom passivitet acceptera att andra partier tar dessa platser?

Avslutningsvis vill jag återkomma till situationen i vårt eget land. Vad är det som händer med svensk sjukvård? Under 80-talet kunde i göra gällande att Sverige hade tätposition när det gällde effektiv vård och kvalificerat omhändertagande. Så är det inte längre. På många håll verkar det som om ”the good spirit” har försvunnit. Klinikchefer som inte visar politisk följsamhet avskedas. Politiker utser chefer utifrån andra kriterier än de rent professionella. Administration kväver och knäcker. Sköterskor avskedas och det sätts stopp för nyanställningar eller leasing-tjänster. På avdelningar där fyra ska tjänstgöra arbetar enbart två. Sjuksköterskor bär ut brickor och serverar mat eftersom undersköterskor och biträden avskedats. Och när allt för många sjukskrivningar gjort situationen hopplös, beordras sjuksköterskor till arbete. Och så ökar sjukskrivningarna än mer. Och patienter kommer självfallet i kläm!

Då verkar det solidariskt käckt att som socialministern verserat tala om att privatförsäkringar och privatvård är av ondo. Han måtte väl veta att de förmögna ordnar sig förbi köer på ett eller annat sätt, att det alltid varit så och att det är så mer i dag än någonsin.

Det kommer inte att hålla särskilt länge att föra Sveriges medborgare bakom ljuset med snack om att vi har den bästa vården och att allt är solidariskt. När vården och omsorgen sviktar och Europa blir allt mer gränslöst, kommer allt fler försäkringstagare att garantera sig vård och omsorg vid sidan om den tunga och stela administrativa koloss som vården utgör. Håller Sverige på att kapsejsa medan opinionsbildare och opposition tittar sig i spegeln?

Rättssamhället är alldeles uppenbart i gungning. Familjer som varit med om flera inbrott och inte fått något annat besked än att brotten aldrig utretts utan avskrivits, kan väl inte förväntas tro på rättssamhället. Hedervärda medborgare som betalat skatt får nu stå i vårdköer, erhåller besked om att deras åkommor inte åtgärdas och lever med kunskapen att det ofta är lönlöst att vända sig till rättssamhället för hjälp och trygghet.

Sverige är på väg – om vi inte redan är där – in i ett samhälle där medborgare med pengar håller sig med väktare och/eller larm och privatförsäkringar för att snabbt få hjälp. Ett Sverige där service, omtanke och närhet existerade för alla tillhör tyvärr och åter tyvärr gårdagen. Och de som fortfarande föreställer sig att vårt land är det unika välfärdslandet som alla trånar och trängtar till har nog fastnat mentalt i fornstora, flydda dagar.
Kristdemokraterna behövs verkligen i svensk politik. Låt oss tillsammans ta på oss ansvaret och se till så att vårt parti växer sig starkare.