• Återinför skolhälsovården i den svenska skolan.

    Återinför skolhälsovården i den svenska skolan’

    I samband med ändringen av skollagen 2010 övergick Sverige från lagstadgad skolhälsovård
    till elevhälsa. Ett namnbyte med stora konsekvenser.

    Skolhälsovården, med skolsköterskan som centrala navet i skolan, hade goda förutsättningar
    för att skapa tillit och förståelse för familjernas egna problem. Det fanns respekt för
    psykosocial problematik i många familjer och att olika kulturer har olika värderingar. Lärare
    och alla andra i skolan visste att barn som inte mådde bra skulle skickas direkt till skolsyster
    för ett första samtal i sekretess. Likaså att om barn var borta mer än några dagar, ringde
    skolsköterskan och frågade hur barnet mådde. Omsorg och intresse är viktiga ledord. Liksom
    att föräldrar och barn alltid visste att de var välkomna till skolsyster och skolhälsovården.

    Efter skollagen 2010 är tolkningen som Skolverket och Socialstyrelsen gjort att det är läraren
    som först skall se barns oro – trots att detta möte inte sker i sekretess, och av lärare som
    troligen saknar medicinsk och psykosocial utbildning. Dessutom sker samtalet ofta i ett
    klassrum inför andra barn, vilket kan strida mot Barnkonventionen.

    Läraren är idag skyldig att ta informationen till rektor, som enligt lag är den som ska göra
    orosanmälan. Rektor meddelar orosanmälan till föräldrar och härmed skapas ett starkt
    motsatsförhållande mellan skolan, läraren och familjen. Så länge skolhälsovården fanns kunde
    inte föräldrar och barn kränkas på det sätt som sker idag, för vi började i sekretess och
    skapade tillit och samförstånd med barn och familjer.

    Tidigare delade skolöverläkaren och rektorn ansvaret för barns hälsa. Det fanns en obruten
    kedja som började med mödravårdscentralen, sen barnavårdscentralen för att sedan i
    skolhälsovården följa barnen i skolan. Med skollagen 2010 blev rektor ensam medicinskt
    ansvarig för alla barns hälsa, fast rektorn saknar medicinsk utbildning. Värst av allt är att
    myten till dags dato bibehållits, om att hälsa och hälsofrämjande insatser är det samma som
    skolhälsovård,

    Det är också ett undanhållande av fakta till svenska folket att från 2011 görs inte regelbundna
    medicinska kontroller av en skolläkare, då ordet vård utgått från alla skolförfattningar. Det
    betyder att första linjens vård inte längre finns, köerna till BUP ökar, psykisk ohälsa ökar och
    antalet barn som inte får sina medicinska sjukdomar upptäckta tidigt får betala ett högt pris
    senare i livet.

    Det betyder att tidig upptäckt av sjukdomar hos barn som glutenintolerans, hjärtfel,
    tillväxtrubbningar inte sker i samma utsträckning och inte heller tidig upptäckt av
    neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och ADHD.

    Det finns ett tidsmässigt samband mellan den nya skollagen och en påtaglig ökning av
    psykisk ohälsa och sjunkande skolresultat. Enligt Folkhälsomyndigheten ökade
    psykosomatiska stressymptom bland högstadieelever med upp till 30 procent mellan 2010 och
    2018 [3]. Samtidigt har antalet elever som går ut grundskolan utan godkända betyg slagit nya
    dystra rekord.

    Finland är ett lysande exempel på hur en välfungerande skolhälsovård kan bidra till både
    elevers hälsa och skolans framgång. Där man har bibehållit en stark skolhälsovård som är
    integrerad i primärvården. Regelbundna medicinska screeningar och tidig upptäckt av
    sjukdomar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) är grundläggande inslag.                                                                                                                                                                                                  Tack vare detta system kan lärare i Finland fokusera på undervisning, samtidigt som eleverna
    får tillgång till ett omfattande skyddsnät. Resultaten talar för sig själva: Finland ligger i topp i
    PISA-rankningar och är ett föredöme internationellt.

    WHO stödjer denna modell och rekommenderar integrerade hälsotjänster i skolan för att
    främja barns utveckling och lärande. Förebyggande insatser, systematisk screening och
    tillgång till medicinsk och psykosocial expertis är centrala enligt WHO:s riktlinjer.

    Kristdemokraterna bör ta täten och arbeta för att återinföra skolhälsovården, stärka vårdkedjan
    och återupprätta första linjens vård i skolan.

    Jag yrkar 
    – att Kristdemokraterna verkar för en återgång till innan 2010 gällande skollag med ett
    tydligt vårduppdrag
    – att Kristdemokraterna verkar för att skolhälsovården åter ska bli svensk skollag

    Elias Belokozovski Johansson