Hon vill vara äldres röst i politiken

Anna Lipinska är KD:s gruppledare, kommunalråd samt ordförande i Vård-och omsorgsnämden. Hon engagerade sig i politiken hösten 2017 för att vara med och göra skillnad. Hon vill arbeta för ett större engagemang för de äldre i samhället och fler generationsboenden där människor kan umgås över ålders- och generationsgränser.

Året är 1989, den 4 juni. Polen ska för första gången genomföra fria val, åtminstone något så när fria. Anna Lipinska var då snart 18 år och minns det som om det vore igår.

-Jag minns vilka kläder vi hade, jag minns min mammas blåa klänning, jag minns vilket väder det var, jag minns att det kändes att nu var det på riktigt, det är nu det händer, berättar Anna Lipinska.

Och nog hände det. Med besked. Resultatet i valet var entydigt: nej till socialism, ja till frihet. Det tog ett halvår, sedan hade kommunisterna helt lämnat maktens taburetter och Polen började sin vandring mot demokrati och marknadsekonomi. Den tredje republiken var ett faktum.

Hon föddes 1972 i Warszawa. Hennes far, åklagaren, hade svårt att finna sig till rätta i  kommunisternas Polen, ville inte arbeta under de förhållanden som rådde. Han flydde till USA. Tanken var från början att han skulle arbeta och tjäna pengar för att sedan komma tillbaka, men efter en månad ringer han till Annas mamma och säger att det inte går. Han hade valt ”the way of no return”; han kan inte komma tillbaka. Och att fly var inget alternativ för Anna och hennes mamma och utresevisum gick inte att få.

Anna, som då var ett år, fick inte återse sin far förrän hon skulle börja i skolan fem år senare, men då för endast en kortare period.

-Han kom tillbaka för att jag skulle börja skolan. Han följde mig till skolan, sedan åkte han tillbaka till USA och sedan såg jag honom inte förrän i sena tonåren, berättar Anna med ett spår av bitterhet i rösten.

– Jag förstår att han flydde, det är inte det, men han hörde nästan aldrig av sig till mamma, verkade inte bry sig.

Anna och hennes mamma fick klara sig på egen hand. Samtidigt gjorde hennes fars flykt att regimen blev misstänksam.

-De läste vår post, vi kunde se att kuverten var öppnade, och avlyssnade våra telefonsamtal. Vi blev också kallade till samtal hos polisen.

Stark känsla för nationen
Polen är ett land som har härjats av krig och vars gränser har flyttats under årens lopp. Det har plågats av både nazister och kommunister. Under andra världskriget delade kommunisterna och nazisterna landet mellan sig. Stormakterna har alltid haft ett öga för Polen. Från 1772 fram till första världskriget var Polen i princip raderat från kartan och delat mellan Österrike, Ryssland och dåvarande Preussen. Trots att landet har slitits mellan stormakterna genom åren, trots alla krig och alla flyttade gränser, trots ockupationer, koncentrationsläger och utrensningar, så har Polen överlevt som nation.

-Polen och polackerna har alltid haft en stark känsla för nationen, kulturen, språket och religionen, det är kittet som håller polackerna samman. Hade de inte haft det tror jag inte Polen överlevt som nation. De är stolta över sin historia och talar om den och för den vidare mellan generationerna.

När kärleken förde Anna Lipinska till Sverige 1995 mötte hon en nation som kanske skulle kunnas sägas vara nästan raka motsatsen till Polen. En nation som hon upplevde saknade någon djupare medvetenhet om sin kultur, sin historia, sitt språk.

-Jag tycker vi borde vara mycket mer stolta över vårt land och värna det som är svenskt. Men vi relativiserar och har varit så rädda för att bli kallade för rasister att vi inte vågar prata om det.

Hon slogs också av Sveriges och svenskarnas dyrkan av allt som kom från USA.

-Det är väl inget fel att gilla USA, men varför inte vara mer stolta över allt som Sverige står för. Tänk bara på alla våra storföretag och deras exempellösa framgång med tanke på hur litet land vi är?

 

Är du inte rädd för att bli kallad Sverigedemokrat?

-Våra värderingar står långt ifrån varandra, men deras vilja att värna den svenska historien och traditionen står jag bakom.

Anna Lipinska säger att värna våra traditioner och att våga diskutera våra värderingar är inte att exkludera. Tvärtom menar hon. Endast när människor är medvetna om sin egen kultur och sin värdegrund kan de förhålla sig till andras på ett naturligt sätt och andra kan förhålla sig till dem.

Överfört till svenska dagspolitiska förhållanden menar Anna Lipinska att vi måste våga prata värderingar, starka och goda värderingar som bygger ett gott samhälle. Hon varnar för vad som händer om vi inte gör det:

-Jag citerar Aristoteles: En döende kulturs sista dygder är tolerans och apati.

Menar du att vi är för toleranta?

-Ja, vi är för flata.

Det finns de som menar att det finns inga specifikt svenska värderingar, det är bara flum att prata om svenska värderingar. Somliga menar att det är också att fiska i grumliga vatten. Kommentar?

-När vi säger svenska värderingar menar vi egentligen de värderingar som i mångt och mycket bygger på den kristna etiken, som även Kristdemokraternas ideologi bygger på. De är inte unika för Sverige men omfattas av en majoritet av invånarna och ses därför som svensk värdegrund.

Anna Lipinskas val av Kristdemokraterna kom naturligt. Det är det enda partiet som lyfter fram familjens betydelse och som vågar föra ett samtal om goda och starka värderingar, men ändå värna ett öppet samhälle.

-Sverige står inför en värderingskris och om 20-30 år kan vi vara ett helt annat land om vi inte är vaksamma, säger Anna Lipinska. Det var självklart för mig när jag kom hit att anpassa mig till svenska seder och bruk. Det betyder inte att jag slutat firat jul på polskt vis eller att jag gett upp andra traditioner som jag har med mig från mitt polska arv.

Anna säger att hon är stolt över Ebba Busch Thor, av många olika skäl, men inte minst för att hon så tydligt pratat och pratar om svenska värderingar, något Ebba Busch Thor blev hånad och kritiserad för av vänstermedia efter Almedalstalet 2016.

– Jag kan inte begripa att det ska vara så känsligt. Vi är så dumsnälla ibland, alla andras rättigheter ska räknas först, sedan kommer våra. Vi relativiserar för mycket. Kultur eller religion får aldrig försvara kvinnoförtryck eller andra former av förtryck.

Uppväxt i en socialistisk diktatur där hon inte fick läsa vilka böcker hon ville eller lyssna på den musik hon ville tycker hon att Vänsterpartiet inte har gjort upp med sin historia och att de kan förespråka att kapitalismen ska avskaffas gör henne upprörd:

-De har inte en aning. De pratar om att kapitalismen leder till ett orättvist samhälle. Hur tror de det fungerade i kommunistländerna? Vi vanliga människor i Polen levde under tämligen påvra förhållanden, det fanns nästan ingen mat på butikshyllorna, man fick handla det som fanns. Fanns det bara ost köpte man ost. Men regeringen levde gott.

Anna Lipinskas mamma var högt uppsatt banktjänsteman. Ett år fick hon en gratifikation.

-Vet du vad hon fick? 10 kilo järnspik!

Öppna armar
Anna Lipinska är ny i politiken. Hon kontaktade Kristdemokraterna i Värmdö hösten 2017 och berättade att hon ville engagera sig.

-Utifrån mitt ursprung och mina erfarenheter känner jag att jag vill bidra, ge något tillbaka för allt jag fått. Jag ser ju också saker som jag vill förändra. Antingen accepterar man det eller så försöker man göra något åt det.

Kristdemokraterna i Värmdö tog emot henne med öppna armar och bara några månader efter hennes första kontakt var hon toppkandidat och dessutom gruppledare och del av den politiska ledningen i kommunen. Under hela sin yrkesverksamma tid har hon arbetat i näringslivet, van vid att intäkter och kostnader måste gå ihop, snabba puckar och ständig jakt på ökad lönsamhet.

Hon var lite rädd att hon skulle tycka att det kommunala fotarbetet var för trögt, att de kommunala processerna skulle ta för lång tid för att hon skulle stå ut, otålig som hon är till naturen. Men:

-Det är inte riktigt så trögt som jag trodde och det var en positiv överraskning. Jag har också mött många människor som har ett genuint och stort engagemang och som ägnar en stor del av sin fritid åt kommunpolitiken. Det negativa är det polariserade samtalsklimatet, inte minst på sociala medier. Det tär. Kritik måste politiker stå ut med, men den hårda tonen emellanåt förskräcker.

På minuskontot för hon också stuprörstänkandet som hon tycker sig redan kunna se i delar av den kommunala förvaltningen. Det får inte minst negativa konsekvenser när det gäller våra unga, och barn på glid.

-Verksamheten i ”Hamnen” är imponerande men jag tror att ännu större effekt kunde nås om vi kunde integrera verksamheten inom skolan med den i ”Hamnen”, Polarna med mera. Mer hängrännor än stuprör helt enkelt. Om varje skola inte jobbade för sig med elevhälsan och det sociala arbetet utan tillsammans med andra skolor och över gränserna inom förvaltningen tror jag vi kunde få en än större utväxling på arbetet. Det är något jag vill arbeta för.

Ett samtal med Anna Lipinska är aldrig tråkigt, står sällan stilla.  Från skolan och problemet med en ökande psykisk ohälsa bland unga tar vi oss raskt över till äldre och äldres situation i Sverige. Även här finns det en koppling till Polen.

-Jag tycker helt frankt att i Sverige behandlar vi inte äldre med den respekt de förtjänar. Jag är van vid från min uppväxt att de äldre, de är de kloka, de lyssnar man på, de har ju lång erfarenhet. I Sverige är det nästan tvärtom.

Anna Lipinska blir tyst en stund, och fortsätter sedan med en mer allvarlig ton:

-Ensamheten bland äldre gör ont i hjärtat. Vad är det för samhälle som accepterar det? Hur kan barn bara placera sina föräldrar på ett äldreboende och aldrig hälsa på dem?

Kanske är det ”nånannanismens” fel, tanken, medveten eller omedveten, att någon annan, oklart vem, har ansvar för ditt liv.

-Vi är vana att staten tar hand om oss i alla lägen. I alla skeden av livet. Det synsättet är ganska främmande för mig. Vi ska ha ett starkt välfärdssamhälle, men staten kan och ska inte ta hand om allt. Det som finns däremellan staten och individerna, kan och ska göra mycket.

Personalism
För några år sedan orsakade Henrik Berggrens och Lars Trädgårdhs bok ”Är svensken människa” mycket diskussioner bland politiskt intresserade. Enkelt uttryckt beskriver författarna svensken som ganska annorlunda andra länders medborgare när det gäller vår syn på oss själva och samhället. Svenskarna är oerhört starka individualister och värnar sin självständighet. Samtidigt har svensken i gemen en stark tilltro till staten, som också skiljer sig från andra länder. Allt som finns däremellan – det som kallas det civila samhället – lyfter vi inte fram så ofta däremot. Författarna kallar det statsindividualism. En utpräglad individualism som paradoxalt nog går hand i hand med en tydlig kollektivism.
Det har nog framgått redan: Anna Lipinska är ingen statsindividualist.

-Nej, jag är personalist! säger Anna Lipinska med ett leende och tillägger att just personalismen, det för många svenskar okända begreppet, är ett av argumenten för att hon är kristdemokrat. En stark tro på den enskilda individen, men samtidigt en insikt om att ensam är inte stark. Vi behöver varandra och vi behöver en familj. Det är i de små gemenskaperna värderingar får gro och trygghet skapas. Familjen, de nära gemenskaperna, är samhällets viktigaste byggsten.

Så åter till de äldre:

-Jag skulle gärna vilja se generationsboende i Värmdö. Ett bostadsområde där det både finns unga, barnfamiljer och äldre. Det berikar. Våra bostadsområden i Sverige är i regel väldigt homogena, för när vi väljer boende söker vi efter våra gelikar. Men om man medvetet planerar för att blanda åldrar och generationer kan man bryta detta.

Det är tydligt att äldrepolitik ligger Anna Lipinska varmt om hjärtat.

-Ja, det gör den, det är viktiga frågor för mig och de kommer bara att bli än viktigare, inte bara för mig utan för hela Värmdö, ja hela Sverige. Andelen äldre bland befolkningen kommer att öka oerhört kraftigt de kommande tio åren.

Värmdö kommer att behöva planera för fler trygghets- och äldreboenden och det vill Anna Lipinska driva på.

-Och här måste det finnas valfrihet. Vi pratar om valfrihet för andra grupper i samhället mycket mer än vi gör för de äldre kan jag tycka. Men valfriheten är lika viktig för de äldre! Äldre måste ha makt över sin vardag. Egenmakt helt enkelt, jag älskar det ordet.

Hon har under våren besökt Gustavsgården och verksamheten i Guldkanten.

-Insatser såsom Guldkanten är guld värda. Det behövs mer sådant.

Hon efterlyser civilsamhället:

-Det finns stort engagemang för de nyanlända, för ungdomar, för barn, jättebra, men jag ser inte alls civilsamhällets engagemang för de äldre. Var finns civilsamhället då?

Namn: Anna Lipinska

Ålder: 47

Familj: två söner

Bor: Gustavsberg

Beskriv dig själv med tre ord:  Driven. Målmedveten.  Empatisk.

Hur skulle dina kollegor beskriva dig: De skulle nog lagt till tjurskallig, haha.

Intressen: litteratur,historia, thai-boxning(ger mig utlopp för min energi), musik, umgås med vänner

Förebild: Min mormor och andra starka kvinnor runt mig under min uppväxt; min mamma, mina mostrar, min mammas närmaste väninnor som står mig väldigt nära. ”Min mormor var en stark, klok, vacker och sofistikerad kvinna. Hon var så litteraturintresserad, tror inte det fanns en bok som inte hon läst ”

 

Tre snabba:

Vin V                                  Vatten

Läsa en god bok V            Motionera V

Stadens puls                     Lugnet på landetV