Vad händer vid tangentbordet?

Dett aär ett debattinlägg som publiceras i Skaraborgska medier under jan 2026. Jag har skrivit den med en uppmaning att vi måste få igång en debatt om hur politiker bemöts.

De flesta förtroendevalda är fritidspolitiker. De har politiken som ett engagemang på sin fritid och vill bidra till att göra en samhällsinsats. Under mina år inom politiken har jag mött många av dem och vet att de vill ta ansvar och försakar en hel del för att vara med och utveckla samhället. Ofta får de ingen uppskattning alls och kanske inte ens förväntar det.

Men de senaste åren har en oroväckande trend trätt fram som gör att många politiker känner sig både hatade och hotade. Enligt ”Politikernas trygghetsundersökning” som Brottsförebyggande Rådet (Brå) genomfört är det en fjärdedel av politiker som under 2024 upplevt sig antingen hotade eller trakasserade, utsatta för våld, skadegörelse eller stöld. Det allra vanligaste är att påhopp och hot sker via sociala medier. Många politiker bryr sig inte om att polisanmäla det som skrivs om dom, eftersom de inte räknar med att en sådan anmälan förändrar något.

Många tidningar ger inte längre läsarna möjlighet att yttra sig över artiklarna, eftersom det krävs så stora insatser för att gå igenom de olika inläggen. Detta innebär att viktiga forum för samtal mellan invånarna, där olika åsikter kan brytas mot varandra, inte kan ske då vissa inlägg ”förstör” denna möjlighet med oförskämda eller hotande kommentarer.

På något sätt verkar det som att politiker har blivit föremål för skadeskjutning och att det är OK att skriva på ett sätt som man troligtvis aldrig skulle säga om man mötte personen öga mot öga.

Det sker något vid tangentbordet som är obehagligt och detta måste upphöra. Vi behöver ha ett rejält samtal om vett och etikett och verka för att hat och hot inte framförs. Det enklaste sättet är givetvis att inte föra någon debatt, men en demokrati har som sitt grundfundament att yttrandefrihet råder. En medborgare ska ha sin fulla rätt att framföra sin åsikt, men däremot har man ingen rätt att skriva nedsättande om en annan person. Tyvärr ser vi att många inte kan skilja på sak person.

En demokrati bygger på att man fritt kan framföra sina åsikter, att de respekteras, men också kan få bli ifrågasatta. Men eftersom respekt saknas och allvarliga kränkningar eller hot förekommer finns det en uppenbar risk att man helt enkelt inte våra framföra sin åsikt.

Martin Luther King uttryckte att den stora oron är inte de ondas brutalitet, utan de godas tystnad. Om fler blir tysta så är detta ett allvarligt hot mot demokratin.

Att flera politiker hoppat av sina uppdrag på grund av trakasserier är ett allvarligt hot mot demokratin. Att vi har politiker som blir hotade personligen för att de tvingas ta svåra beslut, som t ex att lägga ned skolor, förändra sjukvårdens utbud eller besluta om nya vägsträckor, är en av våra stora samhällsutmaningar och ett direkt hot mot utveckling av demokrati. Vi behöver alla agera mot hat och hot och verka för att vi kan föra respektfulla åsikter, där vi inte måste tycka likadant, men acceptera rätten att få framföra dem.

Detta skriver jag för att jag är rejält oroad över vad som sker vid tangentbordet, men även att andra former av trakasserier ökar.

Conny Brännberg (KD)
Kommun- och regionpolitiker