På väg – men kommer ingenstans

Jag går regelbundet på konstutställningar. Ibland går man därifrån med en rätt allmän känsla, men ibland så är det något som sticker ut. Häromdagen var jag i Skövde Konsthall och tog del av utställningen Between Revolution and War. Fastnade då framför Yulia Kosterevas installation. Hon har lyckats fånga en situation som många kan känna igen sig i. Man har full fart, ständig rörelse, alltid på väg. MEN man kommer ingenstans. Något hejdar en. Något stoppar upp. All rörelse fungerar, men man har nått sin ände. Jag tror att många kan identifiera sig med detta verk. Som betraktare vill man så gärna gå fram och lösa upp knutarna så att de gulliga valparna kan springa vidare. Betraktelsen av detta verk blev en tankeställare för mig, en slags ”predikan” om livet, dess rörelse och vikten av att bli befriad från det som fängslar, låser in och begränsar.