Allemansrätten – en fantastisk tillgång

Att kunna vandra i skog och mark, att kunna tälta i naturen, eller plocka bär och svamp. Detta är delar av allemansrätten som är en fantastisk tillgång. Jag har bott i ett annat land där man ofta såg skyltar där det stod ”privat” eller ”tillträde förbjudet”. Att gå i skogen var inte möjligt då det betraktades som privat område. Däremot fanns det nationalparker eller allmänna skogar där det fanns möjlighet att vistas, men inte alls som den svenska rätten innebär. Ur privatpersonsperspektivet tycker jag att detta är en rättighet som ska värnas, men samtidigt anser jag att den som plockar bär eller svamp för kommersiella skäl bör betala en provision till markägaren. Att jaga kan man till exempel inte göra inom allemansrätten och det bör vara likadant för den som använder någons natur för kommersiella skäl. Svensk natur är en stor möjlighet för turism och det bör vara möjligt för alla parter att få tjäna på naturen och då bör det också inkludera markägarna. Idag var jag ute med mitt sexåriga barnbarn och plockade blåbär. En härlig känsla att vara ute i skogen tillsammans och det blev då också en fundering kring detta med allemansrätten.