Generationsväxling

Att springa i en stafett innebär att man växlar över till en annan lagkamrat. I olika sammanhang är det viktigt att den äldre generationen är mån om att se till att det finns unga personer som man kan växla över till. En sann ledare ser alltid till att det finns någon som kan fortsätta hans ledarskap, när den dagen kommer. Tyvärr har alltför många inte insett detta behov av att verka för ett skifte, utan vid t ex dödsfall har det inte funnits någon beredd att ta över.

Jag blev påmind om detta på ett väldigt praktiskt sett när vi åkte skridskor på lovet. För fem år sedan fick Tapha, mitt bonusbarnbarn, ett par skridskor av min fru. De första stapplande stegen eller ”skären” gjorde jag med honom för fem år sedan. Det var inte så enkelt i början. Nu, däremot, så blev jag frånåkt. På ett väldigt tydligt sätt blev jag påmind om att de unga tar över. Jag hade inte en chans att åka lika snabbt som tonåringen och detta blev en påtaglig bild för mig att planera för den dag då jag ska steppa ned, så att jag inte bara står där och blir förbiåkt. Jag har alltid sagt att jag beundrar de personer som lämnar sina uppdrag då de står på toppen av sin karriär. Som politiker tänker man i fyraårsperioder och det blir snart dags för nomineringar igen. Ska man vara kvar eller ska man säga att det är dags för andra att ta över? Har man den rätta glöden, inspirationen, motivationen och kraften kvar? Det är rimliga frågor att ställa sig och om svaret är ja, då kan man kandidera igen.
Jag hoppas att jag blir en av dem som avgår när det är på toppen, och just nu känner jag inte att jag nåt dit än. Nu återstår att se vilket stöd som finns för en ny kandidatur med sikte på valet 2018.